| Publicerad 1905 | Lämna synpunkter |
(†) — jfr OBESKANSAD.
1) [jfr motsv. anv. i fsv., ä. d., mnt., ä. holl. o. t.] (i försvarssyfte) förse (stad, slott, läger osv.) med en skans l. skansar l. försvarsverk; förskansa. G. I:s reg. 7: 452 (1531). Beskantze och befäste Wijborgz slotth, och stadh, medt alle nödhtorfftige tilbehöringer. FH 8: 309 (1555). Fasta beskantzade Borger. A. Wollimhaus Vitt. 17 (1672). Han (dvs. Cyrus) lät beskantza starckt Ecbatana medh Wallar. Achrelius Dan. C 3 b (c. 1690). Alle Högder måste beskantzas. Rålamb 8: 39 (1691). Adressen 1755, sp. 320. Väl beskansade bröstverk. Strinnholm Vas. 1: 58 (1819). Almqvist (1842; angifvet ss. liktydigt med förskansa ”som brukas mera”). — särsk.
a) refl.: förskansa sig. The som äre vthi ett fölie (taga) sina Wagnar och Slädar .. och sigh ther medh beskantza. Petreius Beskr. 4: 12 (1615). Han måste taga flychten til Bergqwara Gård, och ther sigh beskantza. Girs G. I 186 (c. 1630). — oeg. Straxt flydde the (dvs. vandalerna o. alanerna) ifrån Gallien .. och beskantzade sig vti Hispanien. Peringskiöld Jord. 70 (1719; lat. Hispania se reclusere).
b) bildl.: omgifva (med ngt) liksom med skansar l. försvarsverk; anträffadt bl. i p. pf. Cilicia .. är medh höghe och hwasse Bergh beskantzat. Lælius Res. 2: 90 (1588, 1595).
2) [jfr motsv. anv. i ä. d., ä. holl. o. t.] innesluta medelst skansar (vid belägring), kringskansa; belägra. O. Petri Kr. 163 (c. 1540). NebucadNezar (kom) .. med all sin häär emoot Jerusalem och beladhe honom, och beskantzadhe honom alt om kring. Jer. 52: 4 (Bib. 1541). Ty beskantsade och besköt Han Staden på det häftigaste. Girs J. III 21 (1627). (En fientlig stad plägar) belägras, och rundt omkring beskansas, och medh Stormtygh bestormas. Schroderus Comen. 717 (1640, 1647).
Spalt B 1454 band 3, 1905