| Publicerad 1908 | Lämna synpunkter |
BEVITTNA bevit4na, i Sveal. äfv. 032 (bevi´ttna Weste; bev`ittna Almqvist), v. -ade. vbalsbst. -ANDE (se d. o.), -ELSE (se d. o.), -ING (se d. o.); -ARE (föga br.).
— jfr OBEVITTNAD.
1) [jfr motsv. anv. i d. samt t. bezeugen] (numera föga br.) (i sht inför rätta) aflägga vittnesmål om (ngt), med sitt vittnesmål styrka. Bevittna .. Testimonio firmare. Sahlstedt (1773); jfr 2. Dalin (1850). Till att bevittna den anklagades oskuld är jag kommen. Ahlman (1872). Cavallin (1875). — (†) utan obj. l. med obj. som betecknar vittnesmålets innehåll: aflägga vittnesmål, vittna. Jöns Jönson oppå sin hustros wegnar seger hon hafuer inthet bewitna, vthan det samma som hennes fader här witnat hafuer. Växiö rådstur. prot. 1647, s. 246. Oloff Knifuesmedh .. som ueste beuetna i denna sacken. Därs. 1659, s. 1176. Samma dagh kalladess för Retten Oloff Knifua smedh att beuetna huadh han hörde Emellan jon Nelsson och jönss Gulsmedh Discurreradess. Därs. s. 1179. (Rätten) tillhöllt .. honom, att så bewittna, som han edel(igen) kan bekräfta. Växiö domk. akt. 1696, nr 42. Hvar och en vid sina sinnens bruk och med nog urskillning att veta, hvad han med dem fattat .., kan vara ett trovärdigt vittne; men han kan, i det han bevittnar icke villja säga sanning. Boëthius Nat. 192 (1799).
2) [jfr motsv. anv. i d. samt t. bezeugen] (numera bl. i högre stil, mindre br.) lämna vittnesbörd l. intyg om (ngt); betyga.
a) om vittnesbörd i ord: intyga. Wi (hafva) ingen orsak at twifla om Christi vpståndelse, när så monge witnen then sedt och bewitnat hafwa. Swedberg Sabb.-ro 1383 (1687, 1712); jfr 5. Under samma tid (som den misshandlade studenten blifvit skött af fältskären) har jag (Linné) då och då honom besökt, och alltså detta (dvs. den ofvanstående redogörelsen för studentens sår m. m.) bevitna kan. Linné Bref I. 1: 123 (1744; i skrifvelse till konsistorium); jfr 1. De säga att fröken är skön: det är en sanning som jag kan bevittna. Hagberg Shaksp. 2: 50 (1847). Ingen kan mer än jag bevittna ditt hjertas englarenhet. Börjesson C. XII 64 (1858). Det (må) tillåtas dem, som ägt lyckan att .. förnimma hans (dvs. O. I:s) åsigter och intränga i hans framtidsplaner, att bevittna, det aldrig ett ädlare hjerta klappat i en konungs bröst. Manderström i SAH 32: 4 (1859). — särsk.
α) (†) i uttr. bevittna om (ngt l. ngn). Leo Alatius in Fasciculo Epistolarum, bewitnar om några Personer, som .. sedt effterfölliande. Rel. cur. 193 (1682). Såsom de Greker och Latiner bewitna om Giöternas stora Klookheet och förstånd uti Krijgzhandlingar: så wittna och dhe Giöters Skribenter om dheras wijsdom och klookheet uti allehanda ting innom Rijket. Rudbeck Atl. 2: 611 (1689). Växiö domk. akt. 1800, nr 195.
β) (†) närmande sig bet.: lämna uppgift l. meddelande om (ngt). Rel. cur. 194 (1682). (Floden Jordan) hafwer sit Uphoof, (thet kloke Män bewitna ..) / .. utaf the många Kellor / Som Paneadis Berg Panejus nederfäller. Spegel Guds verk 107 (1685). The Isländske Häfdateknare komma therom samfällt öfverens, att Odin och hans medfölje till oss infört thet Göthiska Tungomålet. Sturlæson bevittnar thet i företalet till sin Edda. Ihre Föret. III (1779).
b) (numera föga br.) om vittnesbörd i handling: lägga i dagen, ådagalägga. Att med sitt uppförande bevittna sin öfvertygelse om en annans värde, är att visa aktning. Lidbeck Anm. 306 (1798). Låtom oss aldrig undvika att offentligen bevittna vår inre vördnad för Gudomligheten. Lehnberg Pred. 1: 15 (c. 1800). Hos Grekerna var den högsta bildning att vara skön och god, hos de Christna att bevittna tron genom kärleken. Strinnholm Hist. 3: 875 (1848). Med under har han (dvs. Gud) bevittnat sin sanning för våra fäder. Rydberg Ath. 231 (1859, 1866).
3) [jfr motsv. anv. i d. samt t. bezeugen] (numera nästan bl. i högre stil, föga br.) utgöra vittnesbörd l. intyg om l. bevis för (ngt), visa, utvisa, bevisa, ådagalägga. The Ord eller Gärningar .., som fullt samtycke kunna bewitna. Kyrkol. 16: 2 (1686). I hufvud-staden hade .. Gadden (dvs. Hemming Gad) med sit lifs förlust så när måst bevitna den behiertade Christinas (dvs. Kristina Gyllenstiernas) ståndaktighet. Celsius G. I 58 (1746, 1792). Si! den, som nyss på maktens höjd / Af böjda skaror dyrkan fått, / För dödsens makt sjelf nederböjd, / Bevittnar stum all verldens lott: / Fåfänglighet! Förgänglighet! Ps. 1819, 391: 6. Gustaf älskade Haga. Denna kärlek bevittnade, att hans själ var öppen för allt herrligt. C. F. Dahlgren 3: 99 (1819). Jorden bevittnar hans (dvs. Guds) makt, och fästet förtäljer hans ära. Tegnér 1: 193 (1820). Emellertid bevittnade utgången snart, att han (dvs. Alkibiades) riktigt insåg Athenarnes felsteg. Emanuelsson Plut. 2: 175 (1842). Dess (dvs. Sigtunas) välstånd och betydenhet bevittnas såväl af ruiner, som af skriftliga sägner. Holmberg Nordb. 127 (1852). Olai Petri Svenska krönika bevittnar .. författarens lärdom och skriftställareförmåga. Svedelius i SAH 49: 149 (1873). Runeberg hade ej blott studerat de antika tragöderna, äfven Shakspere hade .. blifvit honom kär såsom uppsatsen om Macbeth bevittnar. Sylwan Sv. lit. 285 (1903). — särsk.
b) (numera knappast br.) refl.: manifestera sig, visa sig, framträda, framstå. Han har bevittnat sig för menniskosjälen såsom det högsta goda. Lehnberg Pred. 2: 12 (c. 1800). Det omskapade hjertat lefver ett nytt lif, som bevittnar sig i alla kallelsens förhållanden. Wingård Skr. 2: 4 (1818).
4) [jfr motsv. anv. i d.] skriftligen (gm en med ens namnteckning slutande vittnesmening) intyga äktheten af (en namnteckning) l. riktigheten af (en afskrift) o. d., (med sin namnunderskrift) bestyrka, vidimera. Låntagarens och borgensmännens egenhändiga namnteckningar bevittna (l. bevittnas af) N. N., N. N. Afskriftens öfverensstämmelse med originalet bevittna (l. bevittnas af) N. N., N. N. Bevittna ett kontrakt. Haqun Attunda Lagman .. bewittnar Konung Magni bytes-bref med Ärkiebiskopen Magno, 1286. vprättadt. Peringskiöld M. upl. 35 (1710; lat. subsignaverat). En bevittnad afskrift .. af det bevis Skepparne innehafva, at de .. betalt Kronans .. afgifter. Amir.-coll. circul. 8 nov. 1753, s. D 4 a. Biskopens (dvs. biskop Magnus Haraldssons i Skara) jäf mot bemälte Riksbeslut (dvs. Västerås recess) grundade sig på den sophismen, at han det med sin underskrift bevitnat; men icke beviljat. Dalin Hist. III. 1: 207 (1760). Under tåg igenom Landet bevittnade han (dvs. generalprofossen) .. stundom de Qvitto-Sedlar, undersåterne ärhöllo för hvad krigsfolket förtärt. Hallenberg Hist. 2: 525 (1790). Att .. Herr Prosten då förekallade och nog-grant afhörde, Fullmagternas närvarande Bevittnare. Växiö domk. akt. 1792, nr 415. Bevittna ett köpebref. Meurman (1846). Landtbrukaren Johan Danielssons egenhändiga namnteckning bevittna: N. N. N. N. Körner Jur. rådg. 154 (1888).
5) [jfr t. er sah es, er bezeugte meinen sieg (Schiller)] (i sht i skriftspr.) vara (åsyna) vittne till, se, åse, iakttaga, erfara, upplefva. Billbergh Sjelfbiogr. 11 (1838). I hafven varit vittnen till den ed, jag nu svurit. I skolen ock bevittna, huru jag kommer att hålla den. De Geer Minnen 1: 145 (cit. fr. 1855). Petrus .. hade ganska likgiltigt bevittnat denna scen. Rydberg Frib. 15 (1857, 1866; uppl. 1877: hade varit ett liknöjdt vitne till uppträdet). Luthers djerfva uppträdande i Wittenberg 1517 bevittnades af en tjugoårig svensk student, vid namn Olaus Petri. Odhner Lärob. 116 (1869, 1886). En helt vanlig och ofta bevittnad tilldragelse i det timliga lifvet. Flensburg Kyrkl. tal 218 (1875). Faran var tydlig för enhvar, som hade tillfälle att bevittna allmogens ord, blickar och åtbörder. Rydberg Vap. 167 (1891). De sista årtiondena hafva bevittnat en utomordentlig lifaktighet inom den vetenskap, som sysslar med hieroglyferna. Piehl Bilder fr. Egypten 50 (1896). Man ser, man bevittnar verkligen allt, hvad (författaren) .. berättar. Wirsén i PT 1903, nr 88 A, s. 3. Det hade ingen sagt mig, och aldrig, så gammal jag är, hade jag förr bevittnat det. A. T. Gellerstedt Därs. 1905, nr 272, s. 3. Huru råhet och förvildning gripit det uppväxande slägtet, får man nu bevittna nästan hvar dag. PT 1907, nr 217 A, s. 2. — särsk.
a) (knappast br.) i p. pf.: som ses af l. som har (åsyna) vittnen, som tilldrager sig inför (åsyna) vittnen. (Paulus) hade .. öfvervarit ransakningen, då Rådet undersökte händelsen, om den af Petrus botade krymplingen. Ett så tydeligt och bevitnadt underverk, att Rådet sjelf förklarade sig icke kunna bestrida det. Ödmann Str. förs. 1: 287 (1799). Dock nödgas han (dvs. den utmanade) sin modlöshet betvinga / Och synas djerf, bevittnad som han är. Kullberg Tasso 1: 105 (1860).
b) (föga br.) i egenskap af vittne närvara vid l. öfvervara. (Bengt Skytte) fick i uppdrag att på drottningens (dvs. Kristinas) vägnar som fadder bevittna en kunglig döpelseakt i Köpenhamn. Fryxell Ber. 10: 22 (1842).
Spalt B 2326 band 4, 1908