Publicerad 1909   Lämna synpunkter
DEMAGNETISERA dem1aŋne1tise4ra l. de1-, äfv. 010040, i Sveal. äfv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr t. demagnetisieren, eng. demagnetize, bildadt (i t. l. eng.) af de-, upphäfvande partikel, o. det mot MAGNETISERA svarande verbet]
(i fackspr.) beröfva (ngt) magnetism(en) l. (den) magnetisk(a) kraft(en).
a) fys. med afs. på (föremål af) järn l. stål. Tekn. tidskr. 1882, s. 78. Genom induktion uppstår .. magnetism i ett mjukt jernstycke, när det omkretsas af en elektrisk ström. Det är sålunda som jernkärnan i en elektromagnet .. vexelvis magnetiseras och demagnetiseras. NF 10: 600 (1886). Tekn. tidskr. 1893, M. s. 80.
b) (mindre br.) i fråga om den ”animala magnetismen”. Genom att demagnetisera mediets talorgan, kunde (magnetisören) få del af dess förnimmelser. GHT 1896, nr 173 A, s. 2.
Ssg: DEMAGNETISERINGS-FENOMEN101030~, äfv. 010030~102. särsk. till a. Tekn. tidskr. 1882, s. 78.

 

Spalt D 693 band 6, 1909

Webbansvarig