| Publicerad 1919 | Lämna synpunkter |
EFTERTÄNKA äf3ter~täŋ2ka, v. -er, -te, -t, -t; se för övr. TÄNKA. vbalsbst. -AN († utom i ssgn EFTERTÄNKANS-VÄRD, Hermelin Du Four D 5 a (1683)), -ANDE (se d. o.), -ELSE (se d. o.), -NING (se d. o.); jfr EFTERTANKE.
— jfr TÄNKA EFTER.
1) [till EFTER- 7] (†) rikta sina tankar på, påtänka, åsyfta, eftersträva (ngt). G. I:s reg. 1: 21 (1521; bet. dock här ej fullt säker). (Sverges fiender) besättie .. landet igen med fremmende folck, Såsom mere än j Hundrede åhr haffwer wärit effthertencht och efftherstått. Därs. 17: 285 (1545).
2) [till EFTER- 7; jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.] (numera bl. i skriftspr., i sht i högre stil) tänka på, tänka efter, eftersinna, övertänka, överväga (ngt l. hur ngt förhåller sig l. vad som bör göras osv.); begrunda (ngt); betänka, besinna (ngt l. hur ngt förhåller sig osv.). Keysaren (vill) något bättre saken eftertänckia, och här efter tilsee, hwadh man göra skal. Schroderus Dresserus 231 (1610). När jagh .. / Hos migh wäl eftertäncker / Wår vsle werldz fåfänglighet. Ps. 1695, 388: 1. Republiquen borde eftertäncka, uti hvad äfventyr Hon sig kastade. Nordberg C. XII 1: 344 (1740). (Konfirmationsdagen) vare alltid för eder .. en vigtig räkenskapsdag, då I uti stilla enslighet eftertänken edra löften. Handb. 1811, s. 100. Han eftertänker nu, hvart han skall vända sig. Fryxell Ber. 1: 71 (1823). Med moder och syskon, som infunno sig vid båren, fick han gemensamt eftertänka den förlust, som drabbat dem alla Sander i 3 SAH 4: 31 (1889). — särsk.
a) (†) med konkretare obj. Then som lääs .. (den heliga skrift) så slätt vtöffuer (dvs. helt ytligt) och henne icke jempt drijffuer (dvs. sysslar med den) och efftertencker. P. J. Gothus Luther Scrifft. sent. L 7 a (1597). Bristen af goda inrättningar, och väl eftertänkta Förordningar. Tessin Bref 2: 320 (1755); jfr EFTERTÄNKT 1.
b) [jfr motsv. anv. i holl. o. t.] (numera i sht i p. pr.) abs.: tänka efter, eftersinna, grubbla. Fernander Theatr. trag. ebrios. 304 (1695). Det är .. af ingen, som det minsta eftertänker, nekadt .., att (osv.). Biberg 1: 113 (c. 1814). (Singoalla) förde ett finger likasom eftertänkande till sin panna. Rydberg Sing. 84 (1857, 1865). Han hade eftertänkt, när han kom för sig själf. Hallström Sparfvert 150 (1903).
c) (†) närmande sig l. övergående i bet.: föreställa sig (ngt), tänka sig (ngt), inse (ngt). J. Matthiæ 1: 194 (1658). Hwad nu på slätta Landet förderfwat (är, näml. genom Wesers översvämning), kan lätteligen efftertänckias. Rel. cur. 131 (1682). Med hvad bestörtning och hjertans ängslan Wi .. undfingo de bedröfliga tiender om .. Wår Allernådigste Konungs dödeliga frånfälle, kan H(er)r Grefven .. sjelf lättare eftertänka, än Wi med några ord beskrifva. HSH 5: 323 (1718).
d) [jfr motsv. anv. i ä. d.] (†) övergående i bet.: uttänka, utfundera (ngt). Att ansee (dvs. taga i betraktande) och efftertenkia sådane medel, ther med Chronan Sverige kan erhållas (dvs. vidmakthållas) och eder stad inthet skadas. RP 8: 109 (1640). Denna nyttiga inrättning .. har Directeuren Rinman .. eftertänkt och verkstäldt. Hermelin Intr. i VetA 1771, s. 20.
3) [till EFTER- 8] (bl. i nedan anf. ordspr.) tänka först efteråt (sedan handlingen redan är gjord l. olyckan skedd osv.); jfr EFTERKLOK. Föregiordt och efftertänckt, / Dhet haar mången dåre kränckt (dvs. skadat). Grubb 235 (1665); jfr Rhodin Ordspr. 52 (1807) o. Landgren Ordspr. 63 (1889) [jfr motsv. ordspr. i dan. o. nor.].
4) [till EFTER- 11 c; jfr motsv. anv. i t.] (i sht i filosofiskt fackspr., föga br.) efteråt l. ånyo tänka (vad man själv l. ngn annan förut tänkt), ånyo genomtänka (sina egna l. ngn annans tankar), efterbilda (ngns tankegång). Gudomligheten .. kommer (enl. panteismen) till medvetande blott på .. (världsförloppets) högre stadier .. och efter tänker då blott sina egna tankar. Genberg V. skr. 2: 32 (1872). Den (tankegång hos Lotze), som eftertänkts af så många. Vannérus Metaf. 192 (1914).
Spalt E 278 band 7, 1919