| Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
FÖRBINDA, i bet. 1 a, 2 fö3r~bin2da l. fœ3r~, vard. stundom -bin4a, numera sällan 040 resp. 032, i övriga bet. 040, i Sveal. äv. 032 (förbi´nda Weste; Dalin i bet. 1 a för`bi´nnda, i övriga bet. förbi´nnda, trol. tryckfel för förbi`nnda), v. -er, -band, -bundo, -bundit, -bunden; se för övr. BINDA, v. ((†) sup. -bindet Tegel G1 2: 134 (i handl. fr. 1541)). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se d. o.), -ERI. (se d. o.), -NING (se d. o.); -ARE (se avledn.).
1) binda ngt om (ngt), omlinda (ngt med ngt).
a) med avs. på ögon: knyta en bindel l. dyl. för (ögonen) på ngn o. därigm hindra honom från att se; äv. bildl.; i sht i p. pf. med adjektivisk bet.; äv. allmännare: binda (ngt) framför ngt; jfr FÖRE-BINDA o. BINDA FÖR. Rudbeck Atl. 3: 107 (1698). De blefvo med förbundna ögon införde i Commendantens hus. Nordberg C12 1: 95 (1740). Blefve .. (människan) ej med förbundna ögon landsatt på lifvets ö och bortkallad derifrån. Tegnér (WB) 3: 147 (1817). Den lifdömdes ögon skola .. (före arkebuseringen) förbindas. TjReglArm. 1858, 1: 325. — (föga br.) refl. Lidforss DQ 2: 465 (1892).
b) med avs. på (sjuk l. skadad) kroppsdel, sjukt ställe, sår, sjuk l. skadad l. sårad person: (an)lägga förband på (med inbegrepp av förberedande åtgärder, renande av såret, hämmande av blödning osv.); äv. trädg. med avs. på träd o. grenar på vilka barken skadats; i ä. tid stundom mera obestämt, närmande sig bet.: sköta, läka; jfr BINDA, v. 3 a γ, b slutet. (Samariten) gick till och förbandt hans såår. Luk. 10: 34 (NT 1526). Tranæus Medewij 39 (1690). Med lätta händer / Du hvart hjertas sår förbinder. Tegnér (WB) 2: 142 (1813; om ”Evas kön”). Armen .. förbindes .. (efter åderlåtningen) med en 5 a 6 qvarter lång binda någorlunda fast. Lovén Anv. 40 (1838). (Kräftsåret) förbindes med kopparblom .. samt svamp. Löwegren Hippokr. 1: 352 (1909). — (†) oeg. (Herren) helar them som itt förkrossat hierta haffua, och förbinder theras swedha. Psalt. 147: 3 (Bib. 1541; Bib. 1917: deras sår förbinder han).
c) (numera föga br.) i fråga om ympning av (frukt)träd o. d.: efter ympkvistens insättande ombinda (ympstället) med bast l. med ympvax bestrukna band l. dyl. Linc. (1640; under emplastro). Ympn-vax, samt hampa eller bast måste man hafva til hands, at förbinda the ympade träen med. Broocman Hush. 1: 82 (1736). Lindfors (1815).
d) (†) i allmännare anv.: ombinda. Thå .. (skeppsbåten) intaghen war bwdho the til ath behielpa sigh förbindandes skepet. Apg. 27: 17 (NT 1526; Bib. 1917: slogo tåg om). BOlavi 142 (”163”) b (1578). (Mannen som gick att kämpa mot en tiger) hade förbundit och förwarat sin Wenstra Arm och heela Brystet medh Tygh. Kiöping Resa 77 (1667).
2) binda ngt över (ngt) o. därigenom skydda l. tillsluta l. tillspärra (detta), överbinda (ngt), tillbinda (ngt); jfr BINDA FÖR. Chesnecopherus RegIter D 1 b (1613). Vatnet i detta (med en oxblåsa) förbundna Glaset. Triewald Förel. 2: 12 (1729, 1735).
3) (†) fjättra, fängsla, hålla bunden l. fången, binda (se d. o. 4); anträffat bl. i bildl. anv.; jfr FÅNGE 1 d α, FÅNGEN 1 d. Thenna Abrahams dotter huilka satan förbundit hafuer, sy, nw j adherton åår. Luk. 13: 16 (NT 1526; om en till följd av sjukdom hopkrumpen kvinna; Bib. 1541: bundet). Huru wil thet .. gå til medh honom som i werldzliga handlingar är aldeles förbundin? PJGothus Savonarola SyndSp. H 6 a (1593). (I ert uppförande mot edra tillbedjare bör ni) laga, det I snarare kunnen förbinda, än sielf warda förbunden. Kling Spect. Oo 4 a (1735).
4) sammanbinda, sammanknyta, knyta tillsammans, förena; såväl med konkret som abstr. obj.; refl. äv.: låta sammanknyta sig med, förr äv.: passa ihop med; eg. o. i överförd l. bildl. anv.; såväl med personsubj. som med saksubj. (uttryckande det som förbinder). Det var förbundet med stora svårigheter att få en förlikning till stånd. Med biskopsämbetet har sedan gammalt i vårt land varit förbundet eforatet över de allmänna lärovärken. Ett gemensamt intresse förband dem alla. Döpelsen är icke blotta Watn allena, utan är Watn .. förbundet med Gudz Ord. Cat. 1572, s. (a) 8 a. Enighetens anda .. förbinde våra sinnen til samdräcktighet. 2RARP I. 2: 4 (1720). Konungens och Rickets ouplöseligen med hvarannan förbundne nytta. Därs. 4: 579 (1727). Denna tolkning låter sig icke förbinda med Apostelens syftning. Ödmann StrFörs. II. 2: 107 (1803). En .. furste .. hvars namn är oskiljaktigt förbundet med minnet af … Oscar II IV. 1: 12 (1863, 1890). Slägtförhållandet förband och ömsesidig aktning synes ännu fastare förenat Birger Jarl med konung Håkan. Svedelius i SAH 41: 215 (1866). För att ekonomiskt betrygga (bad-)anstaltens bestånd förband man densamma med en tvättinrättning. Sthm 1: 502 (1897). — särsk.
a) förena (föremål) på ett sådant sätt att de icke skiljas l. gå i sär, (fast) sammanfoga, (fast) hopsätta; med prep. med; särsk. byggn.: lägga i förband; äv. (numera i sht skeppsb.) med prep. till: fast foga (ngt) till (ngt), fästa (ngt) till (ngt); förr äv. med prep. i: fästa i, fastsätta i; stundom refl.: fast förena sig (vara fast förenad) (med ngt); äv. bildl. Lijka som itt hws thet fast förbundet är vthi itt annat hws, aff stormwädher icke om kull faller. Syr. 22: 19 (Bib. 1541). Den ena (skeppsbyggmästaren) förbinder med Trävärke, Den andra med Järn. Rajalin Skiepzb. 96 (1730). (En) tjock pelare, fästad och förbunden i Väggen. Brauner Bosk. 125 (1756). Att genom hak eller hophuggningar förbinda qvaderstenar med hvarandra. Stål Byggn. 1: 236 (1834). Hörntimret förbindes till häcktbalken medelst ett knä. Witt Skeppsb. 61 (1857). Kalkbruket har den egenskapen, att .. fästa stadigt vid andra stenaktiga kroppar och förbinda dessa till en enda massa. AHB 83: 17 (1873). — särsk.
α) (†) gm inläggande av sammanhållande led (t. ex. murankare) stärka l. göra fast (t. ex. en mur). Att man ffunne rodh atth fförbinde tornedt med gode muranckar och starke balkar. HFinlH 1: 303 (1546). BtÅboH I. 7: 83 (1635).
β) (†) övergående i bet.: reparera. BtÅboH I. 11—12: 32 (1664). Accorderades medh .. (byggmästaren) att han skulle förbinda spetzen (dvs. blyspiran på kyrktornet). Därs. 35 (1666).
b) med avs. på i rummet skilda föremål: åvägabringa samband l. sammanhang l. kommunikation mellan (föremål) gm att infoga ett mellanled; förena (ngt med ngt), sammanbinda, sammanknyta; äv. allmännare, i fråga om immateriell förbindelse; äv. med saksubj.; i pass. (o. stundom ss. refl.) äv. med intr. bet.: vara förenad (med), hava förbindelse (med); ofta i p. pf.: förenad (med). Våningarna i huset förbindas (äro förbundna) genom l. med bekväma trappor. (Däggdjuren) hafva käkar .. förbundne medelst en ledgång. Retzius Djurr. 10 (1772). Hjelmaren, som .. genom .. Hyndevadsströmmen förbinder sig med Mälaren. Svedelius Statsk. 1: 6 (1868). (Väv-) Tramporna äro .. genom snören förbundna med, uppknutna vid, skaften. Andersson Väfn. 6 (1880). Vid landsvägen, som förbinder de båda orterna. Böök ResSv. 1 (1924). — jfr JORD-, PROPP-FÖRBINDA m. fl. — särsk. spelt. i schack, i uttr. förbundna bönder, två (l. flera) bönder av samma färg som stå på angränsande linjer o. således skydda varandra. Wilson Spelb. 23 (1888).
c) med avs. på tankar l. uttryck för tankar (språkelement): sammanställa (ngt med ngt), bringa l. sätta (ngt) i sammanhang (med ngt), förknippa, kombinera; förena (ord, satser, satsdelar med andra ord osv.); äv. refl.; äv. med saksubj. uttryckande det som förbinder. The Orden, som förbindas medh itt (o. samma) Verbo. Arvidi 213 (1651). Han (kan) icke .. vänta .., att andras föreställningar skola likna och förbinda sig på samma sätt som hans. Rein Log. 2 (1882). Senare leden (av sjönamnet Rossvalen) torde böra förbindas med sjönamnet Varen. Landsm. XX. 1: 480 (1905).
d) i fråga om medvärkan av flera personer för vinnande av visst syfte: (fast) knyta ngn l. ngt till ngn l. ngt; numera bl. i uttr. förbinda någon l. något med sig o. (numera föga br.) förbinda sig någon l. något. Hialte .. hade så förbundit sig Lyckan, at hon syntes hafva sitt nöje deraf at tiena honom. Mörk Ad. 1: 138 (1743). Konung Gustaf (I) på sin tid .. tog sig Adelsdöttrar, att derigenom förbinda sig deras förnäma och betydande anhörige. HSH 3: 39 (c. 1750). Genom .. bemedling (av Laurentius Andreæ) förband sig .. (Gustav I) vidare tvenne unga män, .. Olaus och Laurentius Petri. Järta VSkr. 1: 249 (1832). Beskow K12 1: 127 (1868). Sedan vi nu lyckats med oss ytterligare förbinda framstående förmågor på flere områden. SvT 1878, nr 1, s. 1.
e) i fråga om släktskaps- l. äktenskapsförbindelse: förena; numera bl. ngn gg (i högre stil) refl. o. i pass.: knyta äktenskaps- l. släktskapsförbindelse (med ngn), förena sig (med ngn), förr äv. abs.: ingå äktenskap, gifta sig; stundom i fråga om samliv utan laglig sanktion. Vara förbunden med någon (förr äv.: vara någon förbunden) genom (förr äv. med l. i) släktskap, genom svågerlag. Om .. nogher vtlensker herre bude tiill at forbinda sig med oss .. med gifftermall. GR 2: 270 (1525). Om hon någon tilförenne olofligen, som intet warit ens rätt lageligen förbundne wän älskat. Rudbeck Atl. 2: 134 (1689). Thet felar intet vidare til .. (äktenskapets) fulbordan, än at Prästens hand oss förbinda skal. Humbla Landcr. 579 (1740). När jag tänker förbinda mig, skal jag aldeles intet förgäta Edert (råd). Chenon Heywood 1: 70 (1772). En person, som .. genom en nära slägtskap var förbunden med familjen. Svedelius Lif 133 (1887). — (†) i p. pf. med adjektivisk bet.: besläktad, befryndad. Phrygius HimLif. 134 (1615). Finnarna hade ansedt .. (lapparna) för ett löst .. och sig icke uti det ringesta förbundit Sällskap. JTornæus (1672) i Landsm. XVII. 3: 11. Serenius (1741).
f) (†; se dock slutet) i fråga om personligt förhållande: (gm band av vänskap, förtrolighet l. dyl.) förena (ngn med ngn), knyta (ngn till ngn); refl.: fast l. intimt förenas (med ngn), djupt l. varmt l. innerligt fästa sig vid ngn, sluta sig (till ngn), sluta sig samman; ngn gg i fråga om mera materiell förening (jfr 5). Tå .. förbandt sigh Jonathans hierta medh Dauidz hierta. 1Sam. 18: 1 (Bib. 1541; Bib. 1917: fäste sig). Jag märckte väl hos denne Främmande något besynnerligit som förbant mig til honom. Ehrenadler Tel. 1009 (1723). (Att) med redligt kärleks-band förbinda mig min Älskare. Chenon Heywood 1: 57 (1772). Då den oförsigtige Prinsen begynte .. förbinda sig med .. Caligula, blef han kastad i fängelse. Ödmann StrFörs. 4: 113 (1822). (Goda människor,) hvilka, hit / Tillfälligt förda, lyckligt sig förbundo. Oscar II II. 1: 3 (1861, 1887). Kindblad (1871). — särsk. (fullt br.) i uttr. vara förbunden med någon (genom vänskap) o. d., hava förtrolig bekantskap med ngn, stå i vänskapsförhållande till, vara lierad med. CGvBrinkman (1818) hos Wrangel BrinkmTegn. 32. (Luther och Melanchton) voro förbundne genom den innerligaste vänskap. Agardh BlSkr. 1: 41 (c. 1855). Brinkman förde talet på .. minnen från den preussiska konungafamiljen, med hvilken han varit nära förbunden. De Geer Minn. 1: 66 (1892). — jfr TILLFÖRBUNDEN.
g) (†; se dock slutet) för sig vinna (ngn, ngns tillgivenhet l. bevågenhet), göra (ngn) sig bevågen, intaga; äv. med saksubjekt; oftast med indirekt obj. Lundberg Paulson Erasmus 173 (1728). Hans tapperhet, hans värdiga upförande (m. m.) .. hade förbundit honom .., jemte sin Konungs nåd, Generalernes högaktning. Schröderheim Fjäsk. 1 (1791). En ovanlig förmåga att förbinda och att vinna hjertan. LManderström (1859) i SAH 50: 77. Konung August .. visste förbinda dem som nalkades honom. Beskow K12 1: 69 (1868). Kindblad (1871). — särsk. [efter fr. obligeant] (numera knappast br.) i p. pr. med adjektivisk bet., i fråga om sätt o. uppträdande l. dyl.: vinnande, intagande; förbindlig, vänlig. HSH 9: 128 (c. 1740). Uti de mest förbindande, vördnadsfullaste och detaljerade ordalag. Schröderheim Ant. 169 (1795). En förträfflig person, med utmärkta, förbindande egenskaper, fin och älskvärd tillika. Wrangel Blåögda 2 (1908).
h) (†) med avs. på vänskap l. dyl.: sluta, ingå, knyta. Derföre kunde hon med honom förbinda en upriktig vänskap. Dalin Vitt. 4: 13 (c. 1730). Dens. Arg. 1: 179 (1733, 1754).
i) (†) uteslutande fästa (ngt vid ngt); inskränka l. begränsa (ngt till ngt); jfr BEBINDA 6, BINDA, v. 15. Thenne striden och segren (över de onda makterna) är intet förbunden til en wisz tid och ort. Swedberg Dödst. 512 (1711). Det tilstånd hvaruti jag mig befinner, tillåter intet at jag i detta måhl får förbinda mig til mitt Kiöns blygsamhets-reglor. Knöppel Mannsschol. 34 (1741).
j) (numera föga br.) utan tanke på förknippande o. bl. betecknande att ngt finnes samtidigt l. hos samma person (på samma ställe): förena. Then kloke Pallas, thesz (dvs. vars) Manhaftigheet / Med Wijsdom är förbunden. Stiernhielm Fred. 2 (1649, 1668). Af Svenska träd är intet som med Askens hårdhet förbinder så snäll växt. Retzius FlOec. 264 (1806).
5) (fast) förena (ett ämne med ett annat ämne); i sht kem.: kemiskt förena; refl.: ingå kemisk förening (med ngt); i p. pf.: (kemiskt) förenad (med ngt). Swaflet, som altijd med Tenet sig förbinder. Hiärne Berghl. 460 (1687). Kan min Herre på något sätt förbinda den .. (vid försöket) upkomne brännbara luften med någon jordart. Scheele Bref 390 (1780). (I vissa geologiska bildningar äro de främmande ämnena) .. lösare (mekaniskt) .. förbundna (med huvudmassan). Hisinger Ant. 5: 136 (1831). Nyblæus Pharm. 351 (1846).
6) (i särskilt vårdat spr.) (eg.: med band av juridiskt l. moraliskt slag) förplikta (ngn), taga förbindelse (ed, löfte osv.) av (ngn), ikläda (ngn) förpliktelse (l. förpliktelser); äv. med saksubj. (plikt, ed, försäkran, förhandenvarande förhållanden, tjänster, vänlighet osv.); refl.: ikläda sig förpliktelse (l. förpliktelser). — jfr TILL-FÖRBINDA samt EDS-FÖRBUNDEN.
a) med bestämning angivande det (den prestation) vartill ngn förpliktas; förr stundom mera obestämt: bjuda, ålägga; oftast ss. refl.: åtaga sig (att göra ngt), utfästa sig (att göra ngt), samt i p. pf.: förpliktad (att göra ngt). En ed förbinder mig till tystnad. Han är av sin heder förbunden att tiga. Jag lovade nog att hjälpa dig, men jag förband mig aldrig att skriva på dina växlar. Han gjorde mycket mera än han förbundit sig till. Jag har ansett mig förbunden att nämna detta för dig. GR 7: 517 (1530). The Calmarneborgere (må) köpslage thet bäste the kunne, så att the icke mere bliffve förbundne till någett synnerligitt köp än the andre våre undersåther i städerne. Därs. 20: 137 (1549). Här til förbinder osz then Christeliga Kärleken. Ekman Siönödzl. 73 (1680). Nu förbinder man sig skrifteliga til ächtenskap. GB 3: 2 (Lag 1734). Engelsmännen skola ha förbundit sig att om 6 vickor evacuera Seland. Tegnér (WB) 1: 107 (1807). De (i statsrådet) tilstädes varande Stats-Ministrar, Stats-Råd .. (m. fl.), vare ovilkorligen förbundne, at sine meningar yttra och förklara. RF 1809, § 9. Adelsmän (ha) ofta vid kallelsen förbundit pastor att vara nöjd med hvad de behagade gifva honom. Cavallin Herdam. 4: 331 (1857; efter handl. fr. 1706). Du är förbunden till lydnad för ditt lands lagar. Cavallin (1875). (Utrikesministern) Gripenstedt (framhöll) det vådliga för Sverige att förbinda sig till krig mot Tyskland. De Geer Minn. 1: 250 (1892). — särsk.
α) (†) med indirekt obj. Huru salig wore then Menniskian, hwilkom Gvdh sigh så högt och dyrt förbinder, att han wil höra hennes Böön. PJGothus Luther ScrSent. I 4 a (1597). Jagh förblifwer allom .. effter ytterste Förmågo til Tienst förbunden. Arvidi 210 (1651). Widekindi KrijgH 207 (1671).
β) (†) med ortsadverbial: förplikta (ngn) att begiva sig (ngnstädes) o. d. Jag måste gå thit mig min plikt förbinder. Knöppel Reg. 22 (1741). Vissa Landsorter böra förbindas dit (dvs. till den i fråga varande staden) med sine varor. Berch Hush. 281 (1747).
γ) (†) i p. pf. med ack.-bestämning: skyldig (ngn ngt). Then plicth the oss .. genom theris sworne eedth .. forbundne äre. GR 17: 17 (1545). Hvarken jag el(le)r församling är honom yste förbunden. VDAkt. 1795, nr 413. Så snart jag afbördat de sista skyldigheterna jag var honom förbunden. Catalde BondlAdelsm. 107 (1799; klandrat i JournSvL 1801, s. 85).
δ) [jfr motsv. anv. av fr. obliger] (†) med bet. av plikt l. skyldighet förbleknad, övergående i bet.: nödga, förmå, tvinga; i p. pf.: nödgad, tvungen. Det är det som har förbundit Poeterne at afmåla kärleken för oss, som et blindt barn. Fabricius Amar. 49 (c. 1740). (Tyskarna i Kap) förbundo ock vår (skeppspredikant) denna gången, at skrifta och predika för dem på deras språk. Wallenberg Gal. 157 (1771; uppl. 1921). Lindfors (1815).
ε) (gm tjänster, vänlighet, artighet l. dyl.) förplikta (ngn till tacksamhet o. d.); äv. med saksubj.; förr äv. med indirekt obj.; jfr FÖRBUNDEN. (Masinissa ”bevisade”) sigh .. så medh the Romare .., at han them sigh til all gunst .. ther igenom förbandt. Schroderus Liv. 888 (1626). Konungen .. sökte vinna sin broder och förbinda honom till tacksamhet. Strinnholm Hist. 5: 208 (1854).
b) utan bestämning angivande det (den prestation) vartill ngn förbinder sig o. med tanke på att hans handlingsfrihet bestämmes (o. begränsas) gm förpliktelsen. Denna överenskommelse skall icke förbinda (vara förbindande för) min efterträdare. (De) ville .. so förbinda hanss sucsessor .. att han aldrigh skall komma till cronan, för än han … OxBr. 5: 375 (1625). Testamenten hafva theras förbindande kraft af Lagen. Nehrman Ärfdab. 220 (1752). (Lagen) förbinder icke allenast Konung, utan ock .. Ständerna. Gustaf III 1: 93 (1772). Et osannfärdigt löfte förbinder ej. Höijer 4: 142 (1795). (Fartygs-)befälhafvaren (äge) ej rätt att .. ingå rederiet förbindande aftal. SFS 1864, nr 22, s. 14. Vid dylika aftal beror i själfva verket allting på den goda viljan hos den förbindande parten. Svensén Världsv. 38 (1908). — särsk.
α) (†) med indirekt obj.; anträffat bl. i pass. RA 1: 384 (1544). Den Eed ock lydno, .. hvarmed dhe efter Hans Kongl. Höghets död Hennes Maij:t skola vara plicktige at åter förbindas. 2RARP I. 2: 91 (1720). Våre trogne Undersåtare, hvilka Oss med Tro och Lydnad förbundne äro. Kungör. 29/3 1792, s. 3. Strinnholm Hist. 2: 491 (1820; möjl. efter handl. fr. 1527).
β) med adverbial med till, betecknande den som ngn lovar trohet l. den norm l. dyl. som han förpliktar sig att lyda l. dyl. Sweriges Rijkes Ständer, Andelige och Werdzlige förbunde sigh til Konung Magnus Eriksson. Chesnecopherus Skäl A 4 a (1607). Stiernman Riksd. 1873 (1680). Karl ville ej förbinda sig till Augsburgiska bekännelsen. Fryxell Ber. 5: 68 (1831). Följesmannen förband sig till sin herre genom en särskild trohetsförpliktelse. Hildebrand Statsförf. 40 (1896). — (†) i fråga om skuldförbindelse; i p. pf.: bebetalningsansvarig till. Sjöl. 1667, Skipl. 12. Blifwe thå Skip .., som pantsat war, .. åhr och dagh ther effter förbundet til then som Bodmeri rättigheet ther i ägher. Därs. Bodm. 8.
7) [utvecklat ur 6 a] (†) gm välgärningar, tjänster, vänlighet l. dyl. förplikta (ngn) till tacksamhet osv. mot (sig); vara tjänstaktig mot (ngn), göra sig (ngn) förbunden; vanl. med indirekt obj.; i pass.: vara l. bliva förpliktad (till tacksamhet l. dyl.), vara l. bliva tacksam; jfr FÖRBUNDEN. Linc. (1640; under alligo). Telemach .. (var) så benägen at förbinda sig alla Menniskior. Ehrenadler Tel. 706 (1723). At understödja och befrämja mina intressen, hvarföre jag skall på det högsta förbindas. Hjelt Medicinalv. 2: 574 (i handl. fr. 1765). Det är Prof. Dähnert som jag kan förbinda dermed. Leopold (SVS) II. 1: 137 (1782). Er godhet både smickrar och förbinder mej. Schröderheim Opt. 30 (1794). Neka nu icke: du kan göra hvad jag begär, du tjenar mig dermed och förbinder mig för alltid. Tegnér (WB) 8: 419 (1836). Oscar II II. 1: 86 (1861, 1887).
8) [anv. utgår trol. från bet.: förplikta sig, ingå förpliktelse l. avtal, dvs. från bet. 6; dock är äv. anslutning till bet.: sammanknyta (se 4) tänkbar, o. numera torde språkkänslan sammanföra bet.: ’ingå förbund’ med denna sistnämnda bet.] refl. o. i p. pf.: sluta l. ingå (mer l. mindre formligt) förbund (med ngn, med varandra); förr ngn gg med indirekt obj.; såväl om stater som (av språkkänslan vanl. uppfattat som en överförd anv.) om mindre sammanslutningar o. enskilda personer; i p. pf.: som har slutit l. ingått förbund; äv. substantiverat. De förbundna makterna, härarna. De förbundna. The gode herrer tycktis mikit nytteligere .. wara, att forbinda sig med herrer Förster Riddere Adell oc godemen, än mett the Lubske. GR 9: 15 (1534). Lacèdemonierne voro gemenligen förbundne med Etolierne och Macedonierne med Achajerne. Dalin Montesquieu 38 (1755). Därs. 50. Carl IX (hade) .. haft för ändemål att förbinda sig med Frankrike. Hallenberg Hist. 1: 100 (1790). Med främlingar förbinda de sig. Jes. 2: 6 (Bib. 1917). — jfr MED-, STRIDS-FÖRBUNDEN. — särsk.
a) i numera obr. förb. Hafue wij .. vdj thenne .. förenung och förbund, oss indlåtit, bewilliget och förbundet. GR 13: 146 (1540). Atuj och skulle haffue forbundet oss medt Römiske Key:ge Ma:t .. opå theris schada och forderff. Därs. 273 (1541).
b) (†) sammansvärja sig, konspirera; rota sig samman, sammangadda sig; ge sig i maskopi (med ngn). (De ”sovrekarlar” vid Salberget skola ”fördrivas”) som wilia forbinna sigh j rotenskap och fordriffua the andra dagakarla. GR 7: 393 (1531). I (skolen) komma alla edra Grannar at förbinda sig emot Eder. Ehrenadler Tel. 876 (1723). Hagberg Shaksp. 1: 53 (1847).
2) till 2: överbinda. Lägg .. (blommorna) i gott Wijn och förbindt Glaset wäl till. Lindh Huuszapot. 23 (1675). —
FÖRBINDA TILLHOPA. (†)
1) till 4 a: hopfoga, sammanfoga, förstärka. Man motte och lathe förbinde både murerne (på Viborgs slott) tilhope med vällige starcke ancker. GR 28: 283 (1558).
2) refl., till 4 d, e, f: sluta sig samman. Exodus och Leontin .. studerade tilsammans .. och förbundo sig tilhopa i en så ouplöslig vänskap, som … Kling Spect. Kk 1 b (1735).
3) refl., till 8: ingå förbund, sammansvärja sig, rota sig samman. GR 7: 343 (1531). Hertigarne (Johan o. Karl) kunde ey lijda een skökia wara theras swägerinna; förbunde sig fördenskull tillhoopa, och satte konung Johan till regementet. Gustaf II Adolf 72 (c. 1620). —
FÖRBINDA TILLSAMMAN(S). (†)
1) till 4 f: sammanbinda, förena. Intet (finnes) .. som mere förbinder hjerten tilsamman än sämje och enighet, och serdeles i religionen. RA 3: 86 (1593). Emporagrius EMatthiæ C 3 b (1653).
2) refl., till 6: förplikta sig. (Brud och brudgum) sigh tilsamman in j dödhen förbinde. ChristOrdn. G 1 a (1602).
3) refl., till 8: sluta förbund, sammansvärja sig. GR 16: 664 (1544). Vthi thenne tilstundande Fahra wordo the Lutherske och Påfweske nödtwungne, at förbinda sigh tilsamman. Schroderus Os. III. 2: 158 (1635).
B: (4 b) FÖRBINDS-LINJE. (-lini) bef. kurtin. Hänge huart och ett bolwärck medh sine Cortiner (förbindslinier) tilsamman. Wärnskiöld Fortif. C 3 a (1673). Förbinds-lini. Därs.
FÖRBINDELSE, FÖRBINDERI-, FÖRBINDLIG, FÖRBINDNING, se d. o.
Spalt F 2395 band 9, 1927