Publicerad 1926   Lämna synpunkter
FÄLTSKÄR fäl3t~ʃæ2r l. ~ʃä2r (Weste har såväl 3~2 som 4~1; fä`lltsjä´r Dalin; se vidare Noreen VS 2: 290), m.||(ig.); best. -en, äv. -n (Oxe Vitt. 19 (1711), Topelius Fält. 1: 5 (1854)); pl. -er ((†) -s Hoorn Jordg. 2: Föret. 2 b (1723)); förr äv. FÄLTSKÄRARE, m.; best. -en; pl. =.
Ordformer
(fäl(l)- (-e-) 1708—1815. fäld- (-e-) 1697—1736. fält- (-e-) 1654 osv. -skär (-schär o. d.) 1654 osv. -sker (-scher o. d.) 1695—1740. — -skärare (-schär-, -ere o. d.) 1654—1796)
Etymologi
[liksom d. feltskær, äv. -skærer, efter t. feldscher, feldscherer, eg.: person som klipper (skägg) i fält, av feld (jfr FÄLT 10) o. scher(er), sbst. till scheren, klippa (se SKÄRA, v.)]
(förr) (urspr. o. i ä. tid i regel: hären tillhörande) man som (utom det att han utförde klippning o. rakning) företog i krig förekommande kirurgiska operationer; i senare tid (ss. officiell benämning från 1861 intill 1896, då fältskärsexamen avskaffades o. institutionen ställdes på avskrivning): man (från 1891 äv. kvinna) som förrättade mindre kirurgiska operationer (ss. åderlåtning, koppning, liktornsbehandling, blodiglars påsättande o. d.) samt betjänade med bad, lavemang o. d. Rääf Ydre 3: 209 (cit. fr. 1665); jfr BADARE 2 b, BARBERARE 2, BARDSKÄRARE. (Befälet skall låta) the Queste och blesserade, medh marchetente Wagnarne ophämpta och bringa til Regementetz Quarteer, at cureras aff Fäldtschären. De la Chapelle ExBook 101 (1669). Fältskäraren M:r Davidh upslogh på migh huffvudhådran på wänstre handen. Gyllenius Diar. 330 (c. 1670). Fäldtskiär Hagelsthen (har en fordran) för betiening med Rakande. BoupptVäxiö 1745. At i svåra händelser och såra-mål ej någor Fältskär bör lita på sig sjelf, utan af närmaste Doctor begära hjelp och råd. Jusleen SamlKMBref 313 (1752). Det kan ingen Fältskär hjelpa. Rhodin Ordspr. 41 (1807). Fältskärens berättelser. Topelius (1853; boktitel). Med förklarande, att idkarne af berörde yrke (dvs. badaryrket) hädanefter skola benämnas Fältskärer. SFS 1861, nr 19, s. 2. Därs. 1896, nr 33, s. 1. — jfr GRUV-, LASARETTS-, PEST-, PROVINSIAL-, REGEMENTS-, SKEPPS-, SKVADRONS-, SOCKEN-, STADS-FÄLTSKÄR m. fl.
Ssgr (förr): A (†): FÄLTSKÄR-GESÄLL, -KONST, -STUGA, -SÅG, -VAGN, se C.
B (†): FÄLTSKÄRARE-FODRAL, -GESÄLL, -INSTRUMENT, -KONST, se C.
C: FÄLTSKÄRS-ATTEST. attest utfärdad av fältskär rörande en persons hälsa, särsk. rörande av fältskären behandlad kroppsskada. ResolAllmBesv. 1748, § 30. —
-BESTICK. jfr BESTICK, sbst.2 Dalin (1851). Strindberg Folkung. 9 (1899). —
-BREV. legitimation för fältskär. SFS 1861, nr 19, s. 4. SD 1893, nr 25, s. 4. Tamm SammansOrd 59 (1900). —
-EXAMEN. Kôersner PolHlex. 87 (1883). Kongl. Maj:ts nådiga kungörelse om afskaffande af fältskärsexamen. SFS 1896, nr 33, s. 1. —
-FODRAL. (fältskärare- 1745. fältskärs- 1851—1885) (†) fältskärsbestick. Möller (1745). Dalin (1851). —
-GESÄLL. (fältskär- 1702. fältskärare- 1741. fältskärs- 1714 osv.) (†) person som utbildats till ’fältskär’, men ännu icke blivit mästare, efter 1797 till att börja med kallad chirurgiæ magister; biträde till fältskär; underfältskär vid hären (o. flottan). KKD 10: 260 (1702). Broman HelsB 229 (1730). SP 1779, s. 702. De förut vid Flottorne befintelige och kallade Fältskärs-Gesäller eller Under-Chirurger kallas hädanefter Under-Läkare. CircFältläk. 9/10 1808, § 4. Lundström Jörgenb. 122 (1895). jfr ReglChirUnd. 28/10 1797; jfr äv. Hjelt Medicinalv. 3: 182 (1893). —
-GOSSE. yngling som utbildade sig till ’fältskär’, efter 1797 till att börja med kallad chirurgiæ studiosus. Fältskiärs Gossars och Gesällers ankomst til Academien. Linné Bref I. 1: 15 (1744). Tholander Ordl. (c. 1870). jfr ReglChirUnd. 28/10 1797. —
-INSTRUMENT. (fältskärare- 1755. fältskärs- 1734—1824) Serenius Ccc 1 b (1734). —
-KONST. (fältskär- 1734—1746. fältskärare- 1755. fältskärs- 1741—1880) (†) kirurgi; i senare tid vanl. om den ’mindre’ kirurgien (jfr FÄLTSKÄR, slutet av definitionen). Dalin Arg. 2: 227 (1734, 1754). Physiologien, Pathologien och Fältskärs konsten. VetAH 1753, s. 13. Den större Fältskärs konsten. PH 11: 264 (1777). Den Stora som den Lilla Fältskärs Konsten. Därs. 316. Lundin o. Strindberg GSthm 198 (1880). —
-LÄRLING. yngling som utbildade sig till fältskär; jfr -GOSSE. Hjelt Medicinalv. 2: 94 (cit. fr. 1755). FFS 1903, nr 51, s. 239. —
-MÄSTARE. fältskär vilken som mästare utövade sitt yrke. SFS 1861, nr 19, s. 3. Därs. 1891, nr 10, s. 1. Därs. 1896, nr 33, s. 1. KFÅrsb. 1912, s. 62 (i fråga om förh. på K. XII:s tid). —
-SKOLA, r. l. f. (i Finl., förr). FFS 1882, nr 5, s. 3. —
-STUGA. (fältskär- 1825. fältskärs- c. 1748 osv.) lokal i vilken en fältskär utövade sitt yrke; i allm. förbunden med rak- o. friserstuga. Roland Minn. 71 (c. 1748). På Fältskärsstugan .. vid Österlånggatan, åstundas en Gosse, som kan raka, .. att lära Chirurgien. DA 1808, nr 51, s. 4. Sthm 1: 492 (1897). —
-YRKE. SFS 1861, nr 19, s. 4. Cavallin (1875). Rättighet till fältskärsyrkets utöfning .. må kunna qvinna meddelas. SFS 1891, nr 10, s. 1.

 

Spalt F 2106 band 9, 1926

Webbansvarig