| Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
FÖRRÄTTA förät4a l. fœr-, i Sveal. äv. 032 (förrä´tta Weste; förrä`tta Dalin), v. -ade ((†) p. pf. sg. n. förrätt VDAkt. 1689, nr 631). vbalsbst. -AN (†, VDAkt. 1684 (1683)), -ANDE (se avledn.), -ELSE (†, OxBr. 5: 303 (1624), Fiellström (1738)), -NING (se d. o.); -ARE (numera i sht ss. senare led i ssgr, Serenius Rr 3 b (1734; i bet. 1), SFS 1910, nr 7, s. 3 (i bet. 1 b)).
1) (i sht i skriftspr.) (planmässigt o. med bestämd avsikt) utföra l. värkställa (ngt), uträtta, fullgöra; numera bl. i fråga om värksamhet l. handling vars utförande mer l. mindre uppfattas ss. ngt som måste göras l. ss. ett åliggande o. (utom i b) företrädesvis i vissa uttr., ss. förrätta sin andakt l. bön, efter (väl) förrättat värv l. ärende o. d. Att förrätte de verf .. E. K. M. oss nådigst hafver befalett och uppålagdt. AOxenstierna 2: 4 (1606). Må då alldeles intet arbete förrättas på Söndagen? Lindblom Cat. nr 41 (1811). Deolätus svarar .. att han före deras affärd ännu har åtskilligt att förrätta. Atterbom FB 277 (1818). Efter väl förrättade ärenden. Læstadius 1Journ. 167 (1831). Gossen skulle passa upp sig själf och förrätta vissa små sysslor, som eljest tillhörde en tjenare. Sander i 3SAH 4: 26 (1889). Kristne och rättrogne förrättade här sin andakt på samma rum. Heidenstam End. 197 (1889). — särsk.
a) i numera obr. uttr.; jfr b slutet. (Vi måste) giöra Hennes Kong. May:tt så mycket starckare .. att förrätta Landzens förswar. RARP 3: 383 (1644). Hans Kongl. Maij:tt wil förmoda at Richsdagen uthan uppehåld må kunna förrättas. Därs. 8: 4 (1660). Princessa, Er befallning är förrättad. Gyllenborg Andr. K 1 a (1723). De underverk, som den fromme mannen (Franciskus) troddes hafva förrättat. Rydberg Vap. 182 (1891). — särsk.
β) i uttr. förrätta hälsningar l. ngns hälsning, framföra hälsningar osv. Carl XII Bref 30 (1699). Humbla Landcr. 370 (1740).
b) (i sht i fackspr., fullt br.) med obj. betecknande ngn viss förrättning (se d. o. 1 b α). Förrätta dop, vigsel. Förrätta bouppteckning, arvskifte. Schroderus Os. 1: 788 (1635). Munstringen skall strax effter uthschriffningen förettas. RP 8: 56 (1640). En .. Gudstjenst .., som skulle förrättas af ellofva Kaniker. Botin Hem. 2: 55 (1756). Luk. 1: 10 (Bib. 1917). Förrätta samling av manskap, som skall inställas till tjänstgöring. SFS 1920, s. 81. Därs. 968. Metropoliten förrättade själv den heliga akten. Nilsson FestVard. 159 (1925). jfr ARVSKIFTES-, AUKTIONS-, BOUPPTECKNINGS-, DOP-, EXAMENS-, VAL-, VIGSEL-FÖRRÄTTARE m. fl. — särsk. i numera obr. uttr. När thetta Sacramentet förrättas och nyttias skall (osv.). Emporagrius Cat. R 3 b (1669). Å landet och i staden förrätte then straffet med spö och ris, som thertil förordnad är. SB 5: 2 (Lag 1734). Han (fick) Bergs-Collegii förordnande att förrätta Bergs-Ting. Adlerbeth ÅmVetA 1817, s. 8.
c) (†) i pass. med intr. bet., om ett organs av naturen bestämda värksamhet: ske, försiggå. De käril och rör, genom hvilka detta omlopp (dvs. blodomloppet) förrättas. Westerdahl Häls. 6 (1768; uppl. 1764: exsequeras).
d) (†) i absolut anv.: handla, värka, arbeta. Stiernman Com. 3: 27 (1661). At betänka sig väl i all ting innan man talar eller förrättar. Dalin Arg. 2: 221 (1734, 1754). Thorild Gransk. 1: 68 (1784).
e) (†) övergående i bet.: åstadkomma l. utvärka (ngt), åstadkomma en (så l. så beskaffad) ordning; äv. med saksubj. Girs E14 84 (c. 1630). The högm. H. Gen. Staterne haffva genom .. åtskillige legationer thet velat förrätta, att Konungen skulle moderera tullen. RP 8: 151 (1640). Thet vil ei mången tro, hvad enighet förrättar. Kolmodin QvSp. 1: 197 (1732).
f) (†) övergående i bet.: anordna, inrätta. Om vatnet intet är diupt och strömt, .. så kan man förrätta en .. kort fördämning .. med jernstänger och bäckat groft buldan. König Mec. 128 (1752).
2) [utvidgad anv. av 1 b] med avs. på ämbete, befattning o. d.: sköta, uppehålla, bestrida, förestå, förvalta; numera nästan bl. (i kanslistil l. därtill ansluten l. därav beroende stil) i uttr. förrätta ngns tjänst l. befattning, på förordnande uppehålla ngns tjänst osv., samt i ssgn TJÄNST-FÖRRÄTTANDE. RP 6: 138 (1636). Thet mig (dvs. läraren) anförtrodde Ämbete skal jag med all flit och trohet .. förrätta. ProjFörordnTrivialsch. 1760, s. A 2 b. (Jag) förrättade .. (sekreterarens) tjänst. De Geer Minn. 1: 62 (1892). SFS 1910, Bih. nr 47, s. 3.
3) (†) med avs. på rättssak o. d.: handlägga, avgöra; äv. i uttr. förrätta om (en rättssak o. d.), handlägga l. avgöra (en rättssak). Till thenne cancellario skiutes och alle twistige saker, som af senatu academiæ icke kunne förrättas. Annerstedt UUH Bih. 1: 20 (i handl. fr. 1593). Kyrkiones förmän eller ordinarii måge .. om echtenskaps saker förrätta. RA 3: 103 (1593). Lagförsl. 429 (c. 1606). VgFmT II. 8—9: 187 (1646).
4) [jfr t. seine notdurft verrichten] (numera ngt ålderdomligt) i fråga om tillfredsställande av naturbehov, i uttr. förrätta sitt behov l. sin nödtorft, äv. sitt tarv. (Jag) Såg mig ock tvungen, at liggande förrätta min nödtorft jämte mig. Humbla Landcr. 297 (1740). Östergren (1923).
Spalt F 3108 band 9, 1927