| Publicerad 1928 | Lämna synpunkter |
FÖRTÖVA förtø4va l. fœr-, i Sveal. äv. 032, v. -ade. vbalsbst. -AN (se avledn.), -ANDE (†, i bet. 1, Humbla Landcr. 147 (1740), Serenius (1741)), -ELSE, -ING o. -NING, se avledn.
1) (numera bl. ngn gg i skriftspr., med starkt ålderdomlig prägel) dröja, stanna, stanna kvar, uppehålla sig (på ett ställe o. d.); vänta (ngnstädes). At han icke med thet wesgötzscha hooffolk drager wtaff landit wthan fortöffuar wthij Swnderboo .. thet lengxsthe han kan. GR 2: 167 (1525). Sedhen Ständerne der (dvs. på rikssalen) något förtöfwadt hade, kommo Rikzens Rådh inn på Salen. RARP 1: 91 (1629). Han måste ännu förtöfva öfver et par år i Persien. Kempe FabritiiL 111 (1762). Skaror (av flyttfåglar), som utan att längre förtöfva någonstädes, draga mot söder. Quennerstedt Flyttfågl. 17 (1898).
2) (†) dröja, uppskjuta, vänta (med ngt l. med att göra ngt); med bestämning inledd av prep. med, ngn gg om, l. med inf.; äv. abs.: dröja, vänta. Att vij .. icke fortöffua til ẏterste puncten medt slik högwordandis ärende. GR 5: 89 (1528). Hwar med them till annet åhret om betalningen förtöfwes schall. Därs. 18: 20 (1546). Man skal icke strax gifwa them (dvs. gåsungar) något äta, när the ära nykläckta, uthan förtöfwa en Dag eller halffannan. IErici Colerus 2: 170 (c. 1645). Att gods och gård / Ge häfd och vård, / Jag månde ej längre förtöfva. Hedborn 2: 10 (1811).
3) (†) tr.: fördröja (ngn), uppehålla (ngn), hålla (ngn) kvar (ngnstädes); refl.: fördröja sig. (Vi) betrøsthe .. icke lengher fortøffwa edhert bwd. GR 1: 198 (1523). På thet ath han (dvs. Paulus) icke skulle förtöffua sigh j Asia. Apg. 20: 16 (NT 1526; Bib. 1917: fördröja sig). AOxenstierna 1: 50 (1612).
4) (†) tr.: fördröja, dröja med, uppskjuta (ngt). (Kröningen som) wij .. icke vtan sak j så long tijd fortöffuad haffue. GR 4: 360 (1527). (Om) slachterijdt schulle ther effther förtöffves. Därs. 20: 179 (1549). RP 1: 147 (1629).
5) (†) med direkt obj. l. med bestämning inledd av prep. efter l. på: vänta på (ngn l. ngt); invänta (ngn l. ngt), avbida (ngt). At han giffuer sigh tiil Stocholm oc oss ther noghra faa daghar fortöffua. GR 3: 271 (1526). (De) vele .. der vidh gräntzen opå Konungens ankomst förtöfve. OxBr. 5: 4 (1612). Somlige (bland ryssarna) wille effter (den väntade) hielpen förtöfwa. Widekindi KrijgH 181 (1671). Österling Lärops. 90 (1724).
2) till 2 o. 4: dröjsmål, uppskov, förhalning. Job 7: 6 (Bib. 1541; Luther: auffhalten). LexTrip. (1742). —
FÖRTÖVELSE, r. l. f. (†) till 2 o. 4: dröjsmål, uppskov, förhalning. GR 3: 427 (1526). Lind (1749). —
FÖRTÖVING l. FÖRTÖVNING, r. l. f. (-ing 1550. -ning 1540—1764) (†)
2) till 5: väntan. Cellarius 187 (1699). (Lat.) Exspectatio, .. (sv.) Väntning, förtöfning. Ekblad 367 (1764).
Spalt F 3487 band 9, 1928