| Publicerad 1921 | Lämna synpunkter |
FAMILJÄR fam1iljä4r l. -æ4r, adj. -are. adv. -T.
1) (†; jfr dock nedan) som hör till l. utmärker l. förekommer (osv.) i en familj (se d. o. 2), familje-. Hyphof anhöll .. att jemte sin hustru få resa till Helene källa på Seland ”för någon wår familiar swaghets skull”. Cavallin Herdam. 1: 359 (cit. fr. 1685; ssg?). — särsk. (ny anv., fullt br.) med. om (icke smittosam) sjukdom: som brukar uppträda hos medlemmar av en o. samma familj; ärftlig inom en familj l. släkt; jfr FAMILJE-SJUKA, -SJUKDOM. 2 NF 18: 658 (1912). Sjukdomen uppträder .. familjärt. Lundborg Rasbiologi 14 (1914). (Den s. k. primära myopatien) är oftast familjär (hereditär). 2 NF 23: 1337 (1916).
2) om person i hans förhållande till en annan l. andra l. om umgänget osv. mellan personer (äv. mellan människa o. djur): förtrolig, intim; otvungen, obesvärad, ”fri”. De äro mycket familjära med varandra. Det råder ett mycket familjärt förhållande mellan dem. Göra sigh gemeen medh enom, familiar, wenligh. Stiernhielm Fateb. (1643; under aldydlig); jfr e. G. J. Ehrensvärd Dagb. 2: 12 (1780). Min hederlige och af hjertat älskade Vän och Bror. Förlåt denna familiera titel. Leopold (1783) i 2 Saml. 7: 32 (i brev till Lindblom). Snellman och Runeberg stå båda på familier fot hos Borgströms. Topelius (1843) hos Vasenius Topelius 2: 480. Till det otvungna och familjära umgänget hörde en obegränsad gästfrihet. H. Lilljebjörn Hågk. 1: 19 (1865). På tu man hand var han alltid vänlig och familjer mot mig. Därs. 2: 54 (1867). Stämningen (vid en dansk gudstjänst är) mera familjär (än i Sv.). GHT 1897, nr 233, s. 2. — särsk.
a) med eufemistisk anstrykning i fråga om förhållande till en person av motsatta könet: ”förtrolig”. Han blef af en .. Borgare, med hvilkens Hustru han varit något alt för familiair .. ihiälslagen. Sedolär. Mercur. 3: nr 22, s. 5 (1731).
b) (numera knappast br.) om muntligt l. skriftligt yttrande: förtrolig, intim, ej avsedd att höras l. ses av vem som helst. De familiere samtalen (mellan K. XII o. Mazeppa). Nordberg C. XII 1: 873 (1740). (Biskopens) familiera bref till konsistoriinotarien. Cavallin Herdam. 3: 279 (1856).
c) om språk l. språkligt uttryck, stil o. d.: som eg. bl. förekommer i l. tillhör det (ledigare o. mindre nogräknade l. granntyckta) dagliga talet, vardaglig, vardagsmässig. Använda allt för familjära uttryck, glosor. I familiar styl. Serenius (1734; under guess, sbst.). Somt brukas i familjära talesätt, t. e. somt folk. Moberg Gram. 217 (1815). Franzén älskar kanske för mycket det familjära i ton och framställning. Tegnér 5: 442 (1825). Dalin 1: 19 (1850). Hvad som ännu är endast provinsiellt eller familjärt eller vulgärt (i språket). Wulff Fr. hist. temp. 5 (1900).
d) med (mer l. mindre) klandrande innebörd: påflugen, påträngande, närgången, ”ogenerad”. Mycket familjära fasoner. Gustaf III 3: 356 (1790). Blaisot (min dräng) är med i allt och ganska familjer. Remmer Theat. 1: 112 (1814). Folket, som .. med tecken af tillgifvenhet, ehuru något familjär, trängde sig omkring (kungen). Trolle-Wachtmeister Ant. 2: 248 (1848). Allt efter som vattnet fortfor att stiga öfver mina knän, tycktes (hajen) .. bli mera hungrig och familjär. Nyblom Hum. 282 (1874).
e) [jfr motsv. anv. i ä. eng.] (†) vänlig, umgängsam, tillgänglig, folklig, ”gemen av sig”. Een wördigh och myckett familiar man. VDAkt. 1693, nr 343 (om en kyrkoherde). (Djävulen) hafver låtit sig kallas then familiara eller vänliga andan. Münchenberg Scriver Fåret 258 (1725).
3) (numera knappast br.) om sak för att beteckna att ngn känner grundligt till l. är (synnerligen) väl förtrogen med l. hemmastadd i densamma: välbekant, bekant, förtrolig. Palmcron Sundh. sp. B 6 a (1642). The Latinske oc Tyske språken .. hafwer warit H(ans) Exc(ellens) så familiare som thet Swenske både i skrifwande och talande. Emporagrius Oxenstierna 137 (1655). Österländska språket öfverflödar af synonyma ord, i synnerhet på de ting, som för nationen voro mera familiere. Thorberg Österl. spr. 5 (1785). Sedan de nya Formulärernes föreskrifter (hava) blifvit mera familiera. H. Nicander i VetAH 1814, s. 25. Berzelius Själfbiogr. ant. 188 (c. 1845).
Spalt F 230 band 8, 1921