| Publicerad 1921 | Lämna synpunkter |
FAMN fam4n, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
I. om del(ar) av människokroppen (o. i därtill sig omedelbart anslutande anv.).
1) [jfr motsv. anv. i fsv., dan. o. isl.] om en persons utbredda l. kring ngn l. ngt slutna armar jämte mellanliggande del av bröstet; jfr ARM-FÅNG 2; oftast i fråga om uttr. för kärlek o. vänskap, skydd l. tröst o. d.; ej sällan mer l. mindre bildl. Gud hielpe them alle (”våra jungfrur o. pigor”) .. / en godh from man meth ähre i theres fampn. 2 Saml. 9: 160 (1569). Med öpen famn, mit offenen Armen. Lind (1749). Värd och värdinna och dotter och son välkomnade honom / Alla med hand och med famn. Runeberg 1: 9 (1832). För enkans nöd / Har Gud en tröstrik famn. Gellerstedt 1 Dikt. 48 (1871). Ett dussin famnar sträckas på åkern till pålassning (vid rågbärgningen). Santesson Nat. 10 (1880). Malin all sin harm och smärta / Gråter ut i morfars famn. Snoilsky 2: 101 (1881). Med famnen full af blommor. Hallström Sparfvert 143 (1903). — jfr FADERS-, KVINNO-, KÄRLEKS-, MANNA-, MODERS-FAMN m. fl. — särsk.
a) i uttr. taga ngn l. ngt i sin famn l. i famnen, sluta (äv. trycka) ngn i sin famn l. i famnen l. i famn, slå armarna omkring ngn (l. ngt) o. trycka honom l. henne (l. det) till (l. mot) sitt bröst, omfamna, famna, famntaga; breda ut l. öppna famnen l. sin famn, sträcka famnen l. sin famn mot ngn, räcka l. bjuda l. giva ngn famnen l. sin famn o. d., breda ut l. öppna armarna för att sluta ngn till sitt bröst; hålla l. hava l. bära o. d. ngn l. ngt i famnen l. i famn l. i sin famn, hålla osv. ngn l. ngt omsluten l. omslutet med armarna o. tryckt mot bröstet. The hadhe barn fram för honom .. Och han toog them vpp j fampnen, och lagde henderna på them, och wälsignadhe them. Mark. 10: 16 (NT 1526). Så war nw syndare oförskrect, / tu haffuer en mildan fader, / emoot tich är hans fampn vtrect. Ps. 1536, s. 14. Tå nu Laban hörde om Iacob sin systerson, lopp han emoot honom, och toogh honom j fampn och kysten. 1 Mos. 29: 13 (Bib. 1541). Jag will han hade den Fröken i fampn. Carl IX Rimchr. 80 (c. 1600). Kärleek och Dygd, och Fred hålla huar annan i famn. Stiernhielm Parn. 3: 1 (1651). Han hade sin famn utsträckt emot mig. Sahlstedt (1773). Hvad båta millioner dagar, / Sen nöjet icke mer vill öpna mig sin famn? Kellgren 2: 192 (1780). Hon räckte honom sin famn. C. F. Dahlgren 4: 121 (1831). Detta, det är den skönaste lott, / i famn en käresta att trycka. Sturzen-Becker 5: 125 (1844, 1862). Vid högt hurra slöt Drufva / Den tappre i faderlig famn. Runeberg 5: 89 (1860). Ett gammalt skåp af masurbjörk / .. bär romantikens dikt i famn. Fröding Stänk 61 (1896). Noreen VS 1: 13 (1903).
b) i uttr. komma i ngns famn (i sht i uppmaningssats), kasta sig (flyga, springa o. d.) l. sjunka l. falla i ngns (öppna l. öppnade) famn l. i famnen på ngn (äv., i sht i högre stil, ngn i famnen l., numera föga br., i famn) o. d., komma l. kasta sig l. sjunka osv. i ngns (utbredda) armar l. till ngns bröst; vara l. ligga l. vila l. sova o. d. i ngns famn l. i famnen på ngn (äv., i högre stil, ngn i famnen), vara l. ligga osv. omsluten av ngns armar o. tryckt till hans l. hennes bröst. Een jungfru som ståår för Konungenom, och sköter honom, och soffuer j hans fampn. 1 Kon. 1: 2 (Bib. 1541). Aff Glädie och Kärleek de osz i Fampnen falla. Lindschöld Gen. A 2 a (1669). (År 1640) på hwilket Åhr .. Catalonien vprorisk wardt, och vthi Frantzosernes Fampn sigh kastade. Brask Pufendorf Inl. t. hist. 238 (1680). Hans sköna hustru .. flög honom i famn. Dalin Arg. 1: 20 (1733, 1754). O Gud! jag flydde till din famn, / Och dig min synd bekände. Ps. 1819, 196: 3. Kom, älskade, .. / Kom i min famn och hvila der! Tegnér 1: 35 (1825). Hon sjönk i hans famn. Berndtson (1880). — (föga br.) i pl. Du kan sofva utan vakt i Dine Undersåtares famnar. Dalin Arg. 2: 128 (1734, 1754; till Fredrik I).
c) i uttr. rycka l. slita ngn ur (ngn gg från, förr äv. av) ngns famn, ur ngns omslutande armar. Bortryckia någon aff Moderens fampn. Linc. (1640; under complexus). Rycka sonen vtur modrens famn. Schenberg 553 (1739). Slit dig .. från famnen af din maka! Stenhammar 247 (c. 1795).
d) (vard.) i uttr. (ge ngn, få) stora famnen, om översvallande hjärtlig kärleks- l. vänskapsbetygelse. Det blev stora famnen och smällkyssar för både mamma, mig och syster (då författarinnans blivande svärfar kom på besök). Lindhé Fr. fl. tid. 158 (1917). Hon .. gav och fick stora famnen. SDS 1921, nr 78, s. 4.
e) i uttr. famn i famn, (tätt l. hårdt) slutna till varandras bröst. Hvila famn i famn. Böttiger 3: 246 (1848). Famn i famn stodo Nalas och Damajanti. Lysander Äfv. 107 (1872). (Karl XII) brottades famn i famn med simpla, svärjande knektar. Heidenstam Karol. 2: 206 (1898).
f) (i sht vard.) i uttr. springa, rusa, ränna o. d. (rakt) i famnen (äv. i famn) på ngn, (oförvarandes) springa osv. rakt på ngn, törna ihop med l. emot ngn; äv: rusa (blindt) i gapet på; äv. bildl. Kan och så hända, at han (dvs. krigsmannen) .. ränner i famnen på sielffua dödhen huffuudhstupa. Rothovius Elin Pedersd:r A 2 b (1622). En hel holländsk handelsflotta .. seglade i famnen på den svenska. E. Hildebrand i SvH 4: 50 (1904). Figge rände rakt i famn på honom. Nordensvan Figge 83 (1909).
g) (föga br. utom i Finl.) i uttr. i ngns famn l. i famnen på ngn, i ngns sköte l. ”knä”. Sittja i famnen. Serenius (1741). En svart pudel .. hade lagt sin nos i hennes famn. Topelius Vint. I. 1: 184 (1859, 1880). (Kyrk-)folket .. satt i famnen på hvarandra (dvs. tätt hoppackade). Därs. I. 2: 43 (1867, 1880).
h) gymn. i ssgr för att beteckna utgångsställning för rörelse varvid armarna äro sträckta utåt (åt sidorna) i höjd o. linje med axlarna (o. händernas flatsidor nedåtvända).
i) (i poesi o. högre stil) bildl.: ”sköte”; ofta, särsk. under slutet av 1700- o. början av 1800-talet, med starkt förbleknad grundbet. Tu liufste Natt, .. / The trötte Menniskior .. / .. uti tin Fampn sin Sorg och Möda glömma. Spegel GV 39 (1685). I hvarje slädas famn sig någon skönhet döljde. J. G. Oxenstierna Dagb. 150 (1771). Hvart tidehvarf ditt hjeltenamn / På ryktets vingar för, / När i Odödlighetens famn / Ditt lof du sjungas hör. Lidner 1: 153 (1784). Må träldomens blotta namn / Edra vreda vålnader väcka (”Sverges Hjeltar och Riddersmän!”), / Och er arm sig hämnande sträcka / Ur den eviga nattens famn! Kellgren 1: 34 (1786). Nådens famn. Ps. 1819, 218: 1. Han ritar mång runa i isens famn. Tegnér 1: 115 (1820). Söka tröst i naturens famn. De Geer Hjertkl. 15 (1841). Vid grafvens öppnade famn. Rundgren Minnen 1: 173 (1858, 1870). Källan i skogens famn. Beskow F. sv. barn 9 (1896). Han .. såg de låga husen i åkrarnas bördiga famn. Berg En german 154 (1916).
2) [jfr fsv. falla ii þina famna] (†) i pl.: armar, famn. Sedan (guden blifvit blidkad) står frii wägh till Aenea’ ljufva famnar. A. Wollimhaus (c. 1669) i 2 Saml. 1: 115.
3) [jfr motsv. anv. i d.] så mycket (av ngt) som man kan omfatta med båda armarna o. hålla l. bära mellan dem o. bröstet, fång; jfr ARM-FÅNG 3. En Fampn full. Hiärne Ved. 40 (1696; om ved). Et fång, en famn, bägge armarna fulla. Lind (1749; under armvoll). Gumman .. / .. lade der (i spiseln) en famn af vinstockar och ris. Adlerbeth Poët. 2: 307 (1803). Han (gick) fram till en af hennes qvisthögar, och tog sin famn full. .. Hon sjelf tog också en famn. Almqvist Grimst. 11 (1839). — Anm. Famn åtföljt av full är stadt på övergång till ssg o. sammanskrives ofta. Juslenius 260 (1745). Här kom en dräng med en famnfull kläder. Benedictsson Folkl. 93 (1887). Österling Fränd. 1: 45 (1912). I pl. säges dock knappast annat än t. ex. Ett par famnar fulla.
II. benämning på olika slags mått.
1) [jfr motsv. anv. i fsv., d., isl., mnt., holl., ä. t. o. eng.; eg. ’så långt som mellan de utsträckta armarnas yttersta fingerspetsar’ (jfr t. klafter, ävensom de likaledes från namn på kroppsdelar utgående måttsbeteckningarna ALN, FOT, TUM)] gammalt längdmått innehållande 3 alnar l. 6 fot (1,7814 meter; jfr dock citatet från Falkman nedan), ännu delvis användt, särsk. av sjömän vid djupbestämningar, av fiskare äv. i fråga om not- l. nätlängder, samt av jordbruksbefolkningen vid dikning, gärdsling o. d. Jt kabbeltugh vm lxxx fampne. GR 8: 66 (1532). På 1/2 famens djup. J. Rhezelius (c. 1635) i Fatab. 1915, s. 106. Ett Snöre .. 25. Famnar långt, thet är 75. Alnar. Raam Åkermätn. 91 (”61”) (1670). Bemälte Flood .. hafwer uthi sitt Inlopp twå famnars wattn. Amer. 22 (1675). Gubben försäkrade mig att vi voro flere famnar öfver (de på sjöbottnen synliga stenarna). H. Lilljebjörn Hågk. 2: 56 (1867). Detta allt oaktadt, har famnen innehållit i Helsingland, Medelpad, Ångermanland och Vesterbotten 3,5 alnar, eller 7 fot. Falkman Mått 1: 101 (1884). Djupet är i (fjord-) mynningen några och 20 famnar. Oscar II 3: 217 (1889). — jfr KUBIK-, KVADRAT-, STRÄCK-, SÄNK-FAMN. — särsk.
a) (numera bl. i Finl., föga br.) i sg. efter bestämningsord som uttrycker flertal. Alle fyre Rundeler äre ifrå grunden 3 fampn hööge vpmurede. HB 2: 101 (1574). En 2 famns lång (tobaks-) pipa. A. F. Soldan (1837) hos Aho Soldan 18; jfr b. En stor, rund jättehög, som hade 8 famn i diameter. C. A. Gottlund (1860) i Hembygden 1910, s. 339.
b) [jfr ALN 1 a β med anm.] (numera föga br.) i gen. framför adj. som uttrycker dimension. Midt på golfvet är en famns lång och 1 1/2 famns bred, 1 alns hög gråstens mur, på hvilken eldas. Linné Ungd. 2: 280 (1734; möjl. ssgr). Tre famnars vida kiortlar. Dalin Arg. 1: 66 (1754).
c) [jfr ALN 1 b γ med anm.] (†) i genitivställning utan genitivändelse framför sbst. som uttrycker dimension. (Skeppet) ligger .. på 18 fampner diup. G. Oxenstierna (1628) i OxBr. 3: 163. Apg. 27: 28 (Bib. 1703).
d) i bild o. oeg. Thed breffuett är 2 fampne långth. BtFinlH 3: 474 (1560). — särsk. (i Finl.) i uttr. vara på sju famnars vatten, befinna sig i trångmål l. bryderi l. stora svårigheter. (Då Joels hustru dog ifrån ett spädt barn) var Joel, som man säger, på sju famnars vatten. Rönnberg Brovakt. 17 (1904).
2) så stor del l. mängd som är en famn (i bet. 1) lång. (Han har) taget ifrå honum longe mörttenätt, ene gongen 30 fampner, andre gongen oc 30 fampner. Teitt Klagomålsreg. 44 (1556). Någre hundrede fampner muur. HB 2: 181 (1571). Tre famnar rep. Ehrencrona (c. 1730).
3) (förr) kamer. i Hälsingl. o. Ångermanl.: jordstycke (underavdelning av ett ”mål”) av en famns (i bet. 1) bredd o. 16 famnars längd. Widmark Helsingl. 1: 309 (efter handl. fr. 1659). Thulin Mant. 1: 87 (efter ångermanländsk handl. fr. 1666).
4) rymdmått.
a) [jfr motsv. anv. i dan. o. t.] vid mätning av ved användt mått av växlande storlek, (urspr. o.) vanl. dock i en l. flera dimensioner hållande en famn (i bet. 1), numera vanl. (vard.) motsv. 3 ”meter”; så stor mängd ved som går på ett dylikt mått. Tre famnar björk(ved). Lägga i famn. Vedh .. iɉcxviij (dvs. 168) fampna. HH XI. 1: 19 (1530; bland räntepersedlar från Raseborgs län). Det som af stammen varit qvistigt och ojämt, blef sönderhuggit til ved och trafvat up i famnar. Kalm Resa 1: 230 (1753). En vid Berg-värken egenteligen kallad famn af 13 qvarters högd, 13 qvarters bredd och 7 qvarters lång ved. Rinman Jernförädl. 67 (1772). En famn kolved motsvarar en kubikfamn, eller 3 alnar i längd, höjd och bredd; en famn grufved deremot innehåller endast 5 qvarter i bredd. Sv. konv.-lex. (1845). De stappla ved i famnarna. Blanche Våln. 123 (1847). Den ene famnen hade ramlat omkull. Engström Min 5:te bok 201 (1910). — jfr BRO-, JÄRNVÄGS-, NORMAL-, NY-, SKOGS-, SMÅ-, STOR-, STRAND-, VED-FAMN m. fl. — särsk. (i Finl., numera föga br.) i sg. efter bestämningsord som uttrycker flertal. HFinlKamF 1: 26 (1536). 14 fampn tår wedh. BtÅboH I. 1: 30 (1554).
b) [jfr motsv. anv. i fsv.; ovisst är om denna bet. utgår från I 3 l. II 4] (förr) vid mätning av hö användt mått av ej säkert bestämbar, sannol. växlande storlek, delvis trol. detsamma som PARM; så stor mängd hö som innehålles i ett dylikt mått; äv. i fråga om andra (torra) varor. (Skatte-)Höö .. XXXI las .. VI fampnar höö i huart las. FinlH 6: 246 (1542). 9 fampner roffwer. Teitt Klagomålsreg. 66 (1556). Höö 6 fangner. VgFmT I. 10: 79 (1565). jfr: En fampn Hö för hwar Häst, att han tager en aln long käpp emällan båda händer och grijper så myket inom som han kan bära. Verelius 299 (1681).
5) vid mätning av ved använd, av rätvinkliga ramar bestående (trä)ställning som rymmer en famn (i bet. 4). (Ved bör) i alle Städer (mätas) med upslagne famnar, hvilka skola hålla fyra Svenska alnar i längden, och tre i högden, .. skolandes kast-veden vara fem qvarter lång, men brygge-veden sex qvarter. PH 1: 754 (1728). Sv. konv.-lex. (1845).
6) elliptiskt i uttr. hugga famn, dvs. famnved (i skog). Fälla skog och hugga famn. Almqvist Mål. 5 (1840). Janson Ön 106 (1908).
-DJUP, adj. (föga br.) se D. —
(I 1) -DOCKA. (i Finl.) bortklemat barn, morsgris. Ahlman (1872). —
-FULL, se anm. under I 3. —
-HÖG, adj. (föga br.) se D. —
(I 1 a) -KRAMA. (tillf.) Brodern och husföreståndarinnan blefvo båda famnkramade och kringklappade. Jolin Ber. 2: 151 (1872). —
(II 1) -KÄPP. jfr -STAKE 1. Famnkäpp. En Käpp af tre alnars längd til at mäta med. Schultze Ordb. 2110 (c. 1755). JernkA 1839, s. 171. —
-LINA. mätlina (av en famns längd l.) indelad i längder om en famn. Högberg Jesu br. 2: 178 (1915). —
(II 4) -LÄGGA, nästan bl. i pass. o. ss. vbalsbst. -ning. lägga i famn. Trädet skall fällas från roten, kubbas, klyfvas och famnläggas. Almqvist Mål. 6 (1840). Cnattingius Skogslex. 22 (1873, 1894: famnläggning). —
-LÄNGD. famnslångt stycke (av lina o. d.). En lina af omkring 32 famnar, hvilken .. är afdelad i famnlängder. UB 7: 470 (1875). —
-MÅTT. (famna- Larsson. famne- Pilgren)
1) till II 1. Figaro .. mäter salen med et famne-mått. Pilgren Fig. bröll. 1 (1785). Larsson Hemmabyarna 98 (1916).
(I 1 h) -SITTANDE, adj. L. G. Branting 1: 28 (c. 1860). Famnsittande armförning uppåt. Hartelius Sjukgymn. 84 (1870). —
(II 1) -STAKE.
1) mätstång som håller en (l. stundom en halv) famn. Ingen .. skall fördrista sigh at sällja eller köpa någon Kastewedh, med mindre han blifwer vpfampnat och medh Stadsens rätta Fampstaka vpmätat. Sthms stadsord. 1: 12 (c. 1620). Han stödjer sig på sin en och en half aln långa famnstake. (Forssell o.) Grafström 15 (1827). Hedin Persien 242 (1887).
2) redskap (för fältmätning) av form som en stor cirkel l. passare med ett avstånd av en famn mellan benens spetsar. Plantin IVetA 1784, s. 5. Mätning med famnstake sker medelst famnstakens beständiga omvändande. Alreik Landtmät. 28 (1843). —
(I 1 h) -STÅENDE, adj. L. G. Branting 1: 28 (c. 1860). Famnstående armsvängning uppåt. Hartelius Sjukgymn. 86 (1870). —
-TAG, -TAGA, se d. o. —
(II 1, 4) -TAL. antal famnar. Rålamb 13: 104 (1690; till FAMN II 1). Högström PVetA 1765, s. 13 (till FAMN II 4). —
(I 1 a) -TRYCKA. (tillf.) Förnedring må följa den skändliga mö, / som famntrycker dig! Ling As. 60 (1833). —
(II 4) -VED. (famna- (fampna-) GR 12: 89 (1538). famne- (fampne-, fampe-) GR 26: 23 (1556: fampne), HFinlKamF 4: 173 (1560: Fampe-), GT 1788, nr 145, s. 1, m. fl. famn- (fampn-, famp-) HFinlKamF 2: 81 (1562: Fampn-), Därs. 4: 119 (1582: Famp-) osv.) ved som uppmätes i famnmått, upplägges i famn. (Fogden skall) lathe bönnderne .. hugge fampne vedh. GR 26: 23 (1556). Famnved av bok. SkogsvT 1910, s. 456. —
-VID. (föga br.) se D.
B (numera bl. starkt bygdemålsfärgat): FAMNA-MÅTT, -VED, se A.
C (†): FAMNE-HÖ, -MÅTT, -VED, se A.
D (till II 1 utom i -BÖRDA; vard. är uttalet vanl. fam3s-): FAMNS-BRED. en famn bred; synnerligen l. riktigt bred. Gränder, hvilka knappast äro mera än famnsbreda. Santesson Nat. 208 (1880). —
(I 1) -BÖRDA. så mycket (av ngt) som man kan fatta om med armarna o. bära i famnen. Ahlman (1872). —
-DJUP, adj. (famn- Böttiger 4: 55 (1864)) en famn djup; synnerligen l. riktigt djup. I famnsdjup snö. Atterbom LÖ 1: 18 (1824). —
-HÖG. (famn- Geijerstam Kronofogd. 251 (1890)) en famn hög; synnerligen l. riktigt hög. Famnshöga rågstånd. Ödmann ÅmVetA 1797, s. 17. —
-LÅNG. en famn lång; synnerligen l. riktigt lång. J. Bureus (c. 1645) i 3 SAH 23: 259. En edition (av Virgilius) försedd med famnslånga svenska noter. Lagus Fr. pojkåren 169 (1904). —
-LÄNGD. —
-TJOCK. en famn tjock; synnerligen l. riktigt tjock. Leopold 2: 330 (1793, 1815). En famnstjock isflak sköt sig under fartyget och kantrade det öfver åt styrbordssidan. Nordenskiöld Vega 1: 274 (1880). —
Spalt F 234 band 8, 1921