Publicerad 1925 Lämna synpunkter FLEXIBEL fläksi4bel, adj.; adv. -T. Etymologi [jfr t. flexibel, fr. flexible; av lat. flexibilis, till flectere (se FLEKTERA)] anat. o. språkv. som kan böjas, böjlig, böjbar. Noreen VS 7: 88 (1906). Avledn.: FLEXIBILITET, r. anat. o. språkv. böjbarhet; böjlighet. Pfeiffer (1837). 2NF 26: 754 (1917). — Spalt F 794 band 8, 1925 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se