Publicerad 1925   Lämna synpunkter
FLOTTERA flote4ra, i Svealand äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[efter t. flottieren, av fr. flotter, flyta på vattnet, vaja, sväva, vackla; jfr fr. flotte, flotta (i ffr.: samling, hop), av lat. fluctus, bölja, våg (se FLOTTA, sbst.2, FLUKTUERA), sannol. under påvärkan av den germ. stammen flot- (se FLOTT sbst.1—2)]
1) bot. flyta hit o. dit. En del af .. (”höstdriften”) har under vintern flotterat, dels under isen, dels i de öppna strömfårorna. Sernander Skand. Veget. 56 (1901).
2) (mindre br.) med. röra sig av o. an, vara fritt rörlig. En lös grenig, vid vattenbegjutning flotterande svulstmassa. Hygiea 1866, s. 108. (Skulderbladen) bestå längst ned af brosk och ligga med bakre delen så att säga fritt flotterande. Odenius Celsus 515 (1906).

 

Spalt F 873 band 8, 1925

Webbansvarig