Publicerad 1925   Lämna synpunkter
FNASKA fnas3ka2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING (nästan bl. i bet. 1).
Etymologi
[sv. dial. fnaska, smyga omkring, gå sakta o. ostadigt, snatta; fnaska sej unnan, draga sig undan, hä fnask å snjö (Västerbotten), det snöar helt smått o. nätt; avledn. av FNASK, sbst.1; jfr dock 5]
1) (i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) motsv. FNASK, sbst.1 1: avlägsna fnask från (ngt); äv. (nästan bl. i vissa förb., se nedan): utströ l. upptaga fnask. VGR 1845, Verif. s. 296. Fnaska morötter o. d. Lundell (1893).
2) (vulg.) motsv. FNASK, sbst.1 2: idka skörlevnad som förvärvsmedel.
3) (starkt vard.) motsv. FNASK, sbst.1 3: syssla med småsaker, pyssla, knåpa; jfr FNASA, v.1 1 b. Gå och fnaska. Möller (1790). Hvad är det för eländiga småsaker du fnaskar med? Almqvist Ekols. 1: 154 (1847). NDA 1913, nr 84, s. 5.
4) (i vissa trakter, starkt vard.) (beskäftigt) springa l. gå, ”pallra” sig i väg, laga sig i väg; oftast refl. Fnaska tigh hädan, och thet skal wara brått. Brasck FörlSon. L 1 a (1645). (Bönder på gästabud) fnaska ej Hem till Bysz, för’n Slukopp är uti Föllie. Warnmark Epigr. L 2 a (1688). Wigström Folkd. 1: 184 (1880).
5) [möjl. delvis till FNASA, v.2] (i vissa trakter, starkt vard.) smyga omkring (o. snoka), gå tyst, tassa; äv. om ngt som höres som ett tassande; jfr FNASA, v.1 3. (Sv.) fnaska .. (lat.) furtim perstrepere, latenter vestigare. Schenberg (1739). Trefaldighetsnatten hörde gumman hur det tassade och fnaskade omkring stugväggarne. Strindberg Hems. 54 (1887).
6) (i vissa trakter, starkt vard.) plocka i sig, äta smått (på); i sht: äta på sötsaker l. dyl., ”snaska”; förr äv. (i sht om möss): gnaga, knapra; jfr FNASK, sbst.1 4. Lucidor (SVS) 106 (c. 1670). (Bonden) låter .. (hästen) fnaska bås vid Ladudören när han tröskar. Brauner Bosk. 43 (1756). Möller (1790). Han fnaskar på en sockerkringla. CFDahlgren 5: 126 (1833). Hedin Transhim. 1: 232 (1909).
7) (†) fingra (på). Citterspelaren Sellner fnaskade på den på bordet liggande Cittrans strängar. Nicander Minn. 2: 375 (1839).
8) (†) snatta. Hwar något godt wankar, thet wele wij Fnaska, / Somt äta, somt gömma med uthi wår Taska. Törnewall C 1 a (1694).
Särsk. förb.: FNASKA AV10 4.
1) (i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) till 1: avskilja l. avtaga fnask; äv. allmännare: taga av. Lundell (1893).
2) (i vissa trakter, starkt vard.) till 4; refl.: ”pallra” sig av. Lundell (1893). —
FNASKA SIG BORT10 0 4. (knappast br.) till 4: ”pallra” sig av. Brasck Apg. M 2 a (1648). —
FNASKA I SIG10 4 0. (i vissa trakter, starkt vard.) till 6: plocka i sig. Berndtson (1880). —
FNASKA OMKRING10 04, äv. IKRING04.
1) (i vissa trakter, starkt vard.) till 4: (beskäftigt) traska omkring (o. sköta småsysslor). GWennerberg (1851) hos Taube Wennerbg 1: 290. I .. näfverbottnade skor fnaskade Johannes omkring och skötte själf till största delen alla sysslor. Öman Ungd. 17 (1889). WoH (1904).
2) (†) till 5: (smyga omkring o.) snoka. Nordforss (1805). —
FNASKA UPP l. OPP. (†) till 1: plocka upp (smärre avfall l. avskräde o. d.). (Hönsen) få fnaska op, hvad som kan spillas vid bodar och annor hus. Dahlman Reddej. 114 (1743). jfr UPPFNASKA. —
FNASKA SIG UT10 0 4. (i vissa trakter, starkt vard.) till 4: ”pallra” sig ut. Fnaska tigh strax på dören uth. Chronander Surge F 2 a (1647). Bark Bref 2: 186 (1707).

 

Spalt F 1006 band 8, 1925

Webbansvarig