| Publicerad 1925 | Lämna synpunkter |
FRANCISERA fran1sise4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, äv. FRANKISERA fraŋ1ki-, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
jfr FRANSOSI(S)ERA.
1) (föga br.) tr.: göra fransk, förfranska; nästan bl. i p. pf. Holmberg 1: 908 (1795). AJourn. 1815, nr 3, s. 3. Laurin Skämtb. 26 (1908).
2) (föga br.) intr., om språk l. dialekt l. författare osv.: uppvisa l. utmärka sig gm franska språkegenheter l. med franskan gemensamma drag; i sht i p. pr. En frankiserande stil. SpråkvSällskUpsF 1882—85, s. 4.
Spalt F 1396 band 8, 1925