Publicerad 1928   Lämna synpunkter
GESVIND jesvin4d l. -svin4t, l. ge- (jesvi´nnd Dalin; jesvin4d LoW; däremot gesvi´nnt Dalin), äv. GESCHVIND jeʃvin4d l. -ʃvin4t, l. ge-, adj. -are; adv. -T.
Ordformer
(-schvi- 1740—1918; -svi- 1549 osv. -in(n) GR 20: 84 (1549), Chronander Surge E 3 a (1647); -ind(h) Wivallius Dikt. 56 (1630) osv. -in(d)t KrigVAH 1835, s. 142 (: geschwindt-rör), Larsson)
Etymologi
[liksom d. gesvindt av mnt. geswinde, geswint, stark, väldig, häftig, l. t. geschwind, snabb; jfr nor. dial. svinn, försiktig, rask, isl. svinnr, förståndig; jfr SVIND]
1) (numera bl. vard. l. bygdemålsfärgat o. i sht ss. adv., mindre br.) snabb, hastig; kvick, rask, rörlig. Ehvem, som honom möter, gesvindt / Den slog han ned till fot. SvFolkv. 1: 134. Een lustigh Hind, ästu geswind. Wivallius Dikt. 56 (1630). Det gick på en minut gesvindt. Dalin Vitt. 5: 397 (c. 1753). (Klockare och ringare) Ila sedan geschwindt mot klockaregården i halfsprång. Strindberg Fagerv. 313 (1902). Kan en se den här? sade den gesvinte lille Per Persson på 5:an och i ett vips hän till fönstret. Larsson Hemmab. 32 (1916). — särsk. (förr) artill. i vissa uttr.
a) [jfr t. geschwindschuss] gesvinda skott, för slätborrade kanoner avsedda skott med laddning o. projektil så förenade att båda samtidigt kunde införas i kanonen. BerFrauenstadt 1706, s. A 3 b. KrigsmSH 1798, s. 6. Snoilsky 2: 68 (1881).
b) gesvinda rör, = GESVIND-RÖR. Skråskott med geschvinda rör. Tersmeden Mem. 5: 73 (1772).
2) (†) häftig, våldsam. Thenne verdenes lop ähr nu farlig och gesvin. GR 20: 84 (1549).
3) (†) slug, listig, förslagen; ”kvick”. GR 28: 240 (1558). I Räknekonst är iagh gesvin. Chronander Surge E 3 a (1647). Verelius 249 (”246”) (1681). Augustus, .. Mercurialiske geswinde hufwuden äro reda ferdige sine pusz at framställa. Voigt Alm. 1684, s. A 9 b.
Ssgr (till 1): GESVIND- l. GESCHVIND-ROCK. (†) ett slags livrérock? 1/2: doussin försilfrade men järnstarcka Råckknappar till Lagons Geschvind Råck. ÅgerupArk. 1776, Promem. BoupptVäxjö 1780. —
-RÖR. (-s(ch)vint-) [jfr t. geschwindröhrchen] (förr) rör med antändningssats som (i stället för fängkrut) infördes före avfyrandet i fänghålet på en kanon. KrigVAH 1835, s. 142. Tigerhielm 16 (1867).
Avledn.: GESVINDHET, r. l. f. (numera knappast br.) till 1: snabbhet, raskhet, rörlighet. Söderman ExBook 60 (1679). Hermelin, hvilket egentligen var ett öknamn, som hans skolkamrater plägade gifva honom, för hans qvickhets och gesvindthets skull. BL 6: 111 (1840). LoW (1911).

 

Spalt G 347 band 10, 1928

Webbansvarig