| Publicerad 1929 | Lämna synpunkter |
föra ett muntert o. högljudt samtal, skämta uppsluppet (med ngn); förr äv. utan bet. av högljuddhet: samtala förtroligt, språka, resonera (med ngn om ngt), talas vid; tala, prata. Hä waa wäl wij råka tee samma, / Ja haa så mycke mä däy tee glamma. Tidfördrijf B 4 b (c. 1625). Stiernhielm Fägn. 103 (1643, 1668). Jag vill gerna, att vi snart finge råkas och rigtigt glamma med hvarandra. PDAAtterbom (1821) i 2Saml. 27: 73. Ej af systerbarnens stoj han stördes, / ”Låt dem glamma”, så han säga hördes. Wirsén Ton. 54 (1893). Svensken .. skjuter undan de mörka tankarna, för att ostördt kunna glamma vid punschbålen och spelbordet. Hedin 1Varn. 20 (1912). — särsk. (†) dep.: väsnas, stoja; skämta högljudt; resonera, språkas vid; särsk. i uttr. glammas om ngt, talas vid om ngt, resonera om ngt. Om thet var rätt ell’ ei, ther må I glammas om. Kolmodin QvSp. 1: 95 (1732). Hin Onde fan på det grepet, at .. förhärda Samvetet, på det Tomtmysingarne måtte få glammas i huset. Dalin Arg. 1: nr 25, s. 4 (1733; uppl. 1754: regera). Vi åto och glammades allt intill solnedgången. Fröding Guit. 14 (1891; i pastisch).
GLAMMAS VID. (†) talas vid, resonera. Kolmodin QvSp. 1: 258 (1732). När man ser Araber och Maltesare glammas vid i förtrolighet. Björnståhl Resa 1: 173 (1770). Möller (1790, 1807).
GLAMMIG, adj. (numera knappast br.) högljudt o. uppsluppet skämtsam; ”stormig”. Hiärne 1Hdskr. 28 (c. 1715). Det kunde vara glammigt förr i världen på (bevärings-)mötena. GHT 1897, nr 8, s. 3. —
GLAMSAM, adj. (†) pratsam; fylld av prat o. glam. Verelius 94 (1681). Glamsamma och förtroliga samqväm. Lenæus Delsbo 200 (1764).
Spalt G 507 band 10, 1929