| Publicerad 1930 | Lämna synpunkter |
HALVERA halve4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
1) (numera nästan bl. i fackspr.) dela (ngt) i två lika stora delar, dela l. klyva (ngt) midt itu; avdela (ngt) på midten. Att dhe först vpsettia dhen (dvs. den osäkra fordran) på Papperet, halfwerandes dhen samma uthi twå dhelar. BoupptSthm 5/12 1674. Mycket tjocka block halfveras eller fyrdelas. Eneberg Karmarsch 1: 51 (1858). Den äldre medeltidens byggnadsstil, .. där fönstren halfveras med små pelare. Rydberg KultFörel. 5: 339 (1887). Persikor .. skäras midt itu och kärnorna aflägsnas; päronen halfveras äfven de. LAHT 1912, s. 262. — särsk. i p. pf. i adjektivisk anv.: delad i två hälfter; särsk. (numera knappast br.) mus. om orgelstämma (jfr 2 a). Hülphers Mus. 202 (1773). Halfverad säges .. den (orgel-) stämma vara, som eger 2:ne registerdrag: det ena för discantens, det andra för basens pipor. Höijer MusLex. (1864). Mi-parti .., (dvs.) ”delad”, halfverad dräkt l. dräktdel, t. ex. i medeltidens mansdräkter, när hvarje byxben eller stöfvel var längsdelad i två färger. 2NF 18: 634 (1912).
2) (numera föga br.; se dock slutet) minska l. reducera (ngt) till hälften, göra (ngt) hälften mindre, draga hälften ifrån (ngt); förr äv. i uttr. halvera ngt till ngt, gm att draga ifrån hälften minska ngt till en viss summa o. d. ConsAcAboP 3: 404 (1670). Om 10 halfveras til 5, och det åter igen blifver halfverat, utkommer 2 1/2. Swedenborg RebNat. 1: 330 (1740). SFS 1907, Bih. nr 73, s. 5. — särsk. (fullt br. i fackspr.) i p. pf. i adjektivisk anv.: minskad till hälften; utgörande bl. en hälft l. halva; omfattande bl. hälften av ngt; halv. AntT 2: 312 (1869). Halfkupolen .. är en halfverad kupol. Hahr ArkitH 106 (1902). Slätharfvar med raka pinnar, hvilka ha formen af ett halfveradt rör. 2NF 37: 894 (1925). särsk.
a) (†) mus. om orgelstämma. Hülphers Dal. 458 (1762). Halfverade stämmor. Kallas sådana, som äro disponerade för en orgelmanuals endera discant eller bas, och hvars pipor således taga i anspråk blott halfva claviaturen. Höijer MusLex. (1864).
b) (†) om halvmåne (se d. o. 1). (Månen) är stundom hörnigh, vndertijden halffweradh, vthkröckt, och på sidstonne een full Måne. Sylvius Mornay 107 (1674).
3) (numera föga br.) fördela (ngt mellan två parter) så att vardera parten får lika mycket. Thet fierde slagz offer bör halfueras emillan kyrkian och presten. Murenius AV 240 (1651). Den amerikanska bogin (har) den särdeles goda egenskapen att halfvera sidostötarne, d. v. s. att fördela deras öfverförande till skenorna på två hjulflänsar. TT 1898, M. s. 108.
4) (ngt vard.) dela (ngt) lika med ngn l. sinsemellan; taga hälften var av (ngt, t. ex. vinst l. förlust, kostnader o. d.). Halvera ngt, äv. om ngt (med ngn). VDAkt. 1731, nr 176. Sedan vi .. öfverenskommit att halfvera profiten, är jag rätt väl tilfredsstäld. ABerlin (1773) hos Linné Bref I. 3: 171. Vi .. (skulle) halfvera om vinsten. BL 8: 380 (cit. fr. 1840). Du har ju fått halfvera om (dvs. betala hälften av) skrifstolen, som han skall ha’. Bäckström DramStud. 83 (1870). Auerbach (1909).
5) (numera mindre br.) metall. i p. pf. ss. adj., om tackjärn: som är till hälften vitt o. till hälften grått i brottytan, halvvit. JernkA 1860, s. 167. 2NF (1909; angivet ss. mindre br.).
(1) -LINJE. i sht mat. linje som delar ngt midt itu. Lindelöf AnGeom. 34 (1864). När man i en regulier n-hörning halfverar två närliggande vinklar .., skära halfveringslinierna hvarandra. Bergroth Geom. 45 (1876). Westermarck Äkt. 285 (1893). Ahlberg FarmT 35 (1899). —
(2) -TID. (i fackspr.) om den tid som åtgår för att ett radioaktivt ämne till hälften skall sönderfalla l. för att ämnets aktivitet skall sjunka till hälften. 2NF 22: 857 (1915). Radiums halfveringstid, som antagligen ligger omkr. 1600 år. Därs. 37: 1211 (1925).
Spalt H 153 band 11, 1930