| Publicerad 1930 | Lämna synpunkter |
HASTA has3ta2, v. -ade ((†) ipf. hasta Bureus Suml. 29 (c. 1600), Nordenflycht QT 1745, s. 4; hastadh Fosz 262 (1621; i vers)). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Linc. (1640; under festinatio)), -NING (†, Rålamb 8: 88 (1691), Printz Uhr 40 (1769)).
1) (numera i sht i vitter stil) intr., förr äv. refl.: skynda, skynda sig.
a) i fråga om rörelse l. förflyttning till l. från en plats: skynda, ila; i sht med adverbial angivande den plats till l. från vilken ngn skyndar; äv. i överförd anv., om livlöst föremål o. d. Apg. 20: 16 (NT 1526). Se! floderna hasta / Med skummande fart. Stagnelius (SVS) 1: 149 (c. 1815). Hit / Jag hastade mig då, att det förtälja. Atterbom LÖ 2: 417 (1827). Du hastade efter vatten till den försmäktande. Rydberg Ath. 177 (1876; uppl. 1859, 1866: skyndade). Ett ögonblick viker hon av mot trappan, liksom ville hon hasta uppför den. Lagerlöf Troll 2: 242 (1921). Hela natten hade de hastat för att hinna fram i tid. BygdFolk 265 (1927). — särsk.
α) (†) i p. pf. med aktiv bet. Hit hastad, / Gudinnan .. / Uppspejar mördaren. Wallin Vitt. 2: 295 (1805). Geijer I. 3: 264 (1814).
β) (†) närmande sig bet.: nå, hinna. Att Söffringh (dvs. Sören Norby) måtte giffua tapt / Hasta til Skepen ändoch knapt. Prytz G1 E 2 b (1621).
γ) mer l. mindre bildl. Jes. 8: 1 (”7”) (Bib. 1541). När som all annor ting sig til förderfvet hasta. SColumbus Vitt. 144 (1667). En sann menniskovän hastar till den olyckliges bistånd. Franzén Pred. 4: 208 (1844). Det är oro och hastande rörelse i orkesterns inledningstakter (till en kantat av J. S. Bach). (Jeanson o.) Rabe 1: 237 (1927). — särsk. om tid: ila; förr äv.: nalkas med hast. Herrans store dagh är hardt för handenne, Han är hardt när, och hastar sigh swårligha. Sef. 1: 14 (Bib. 1541; Bib. 1917: den är nära, den kommer med stor hast). Stunden hastar. Ling Styrbj. 107 (1824). (De äldre) lägga märke därtill, huru tiden med hvarje flyende år tyckes hasta allt fortare och springa dem förbi. Sander i 3SAH 6: 3 (1891). (†) opers. refl. Nu hastade sigh swåra til skiördanden, at Bonden måste vth på Åkren. Lindner Tijdhfördr. 93 (1641).
b) utan tanke på rörelse l. förflyttning: skynda, skynda sig, göra sig brådt, brådska (med ngt); äv.: jäkta. Hasta, förr äv. hasta sig att (förr äv. till att) göra ngt, skynda sig att göra ngt; förr äv.: förhasta sig med att göra ngt. Och hastades fast med thet bröllopet, ty jungfrun (dvs. prinsessan) war icke meer än på sitt elleffte åår. OPetri Kr. 138 (c. 1540). Lät titt hierta icke hasta til at någhot tala in för Gudh. Pred. 5: 1 (Bib. 1541; Bib. 1917: förhasta sig med att uttala något ord inför Gud). The Cardinaler, som woro i Rom, hastade sigh medh Waalet (dvs. påvevalet). Schroderus Os. III. 2: 54 (1635). Hasta medh maak. Grubb 114 (1665) [efter lat. festina lente]; jfr: Hasta makligt gör gärningen bäst. Östergren (1926). Thet hielper fögo hasta. Spegel GW 32 (1685). Eho, som ej lyda hastar, / Jag ned genom fönstret kastar. Wirsén Ton. 20 (1893). jfr: Af hasta kommer gemenligen hastverk, och halfgjordt arbete; men skynda sker ofta väl, försiktigt och fullkomligt. Tessin PVetA 1746, s. 8. — särsk.
α) (†) i uttr. hasta efter l. till (jfr β) l. om ngt, sträva att fortast möjligt få ngt, ivrigt sträva efter ngt. Thet arff ther man alt förmykit hastar til, thet warder på sijdstonne icke welsignat. Ordspr. 20: 21 (Bib. 1541; Bib. 1917: ävlas efter). Then som hastar effter rijkedom och är nijtsk, han weet icke at honom skal nödh vppå komma. Därs. 28: 22 (Bib. 1541; Bib. 1917: ävlas efter ägodelar). The svänske .. ile och haste effther theris egit fördärff. G1R 25: 103 (1555). Keysaren (Leopold av Tyskland) hastade om Fredh (efter kriget mot turkarna). Brask Pufendorf Hist. 319 (1680; t. orig.: eylete Friede zu machen).
β) (†) i uttr. hasta till (jfr α) ngt, skynda att sysselsätta sig med l. företaga sig ngt; äv. med sakligt subj. När solen bärgad var, .. / .. blef der til måltid hastadt. Kolmodin QvSp. 2: 214 (1750). Omkretsen (av såret) .. fyldes .. snart med kött, samt hastade til läkning. Acrel Chir. 294 (1759, 1775). Kongl. Kommissionen .. (har) funnit nödigt att hasta till doms. Crusenstolpe Tess. 5: 138 (1849).
2) påskynda, pådriva.
a) (†) med avs. på person: förmå (ngn) att skynda sig, skynda på (ngn), pådriva (ngn); äv. i överförd anv. (I bören) hasta bådhit (dvs. budet) hiitt vp til oss. G1R 6: 328 (1529).
b) med avs. på ngt sakligt.
α) med obj. betecknande händelse l. förehavande l. förlopp o. d.: påskynda, pådriva, forcera; numera bl. (i vitter stil, knappast br.) med obj. betecknande färd l. gång l. lopp l. rörelse o. d. Om det så vill continuera (o. allt flera dö), så tör det hasta kongens affärd hädan (dvs. från Gbg). Ekeblad Bref 2: 61 (1658). (Fienden) hastade .. dess marsch. KKD 8: 92 (c. 1710). När tvång och lustars våld ej ålderdomen hasta, / Skall nöjet ock et sken på sena åldren kasta. GFGyllenborg Vitt. 1: 134 (1755, 1795). Carl XII:s död .. hastade freden i Norden, och roligheten återställdes. Gustaf III 1: 3 (1771). Stilen är Tegnérs allra yppersta, en gladt orolig och rastlös vandringsrytm, som hastar strofernas gång. Böök StagnelUngd. 66 (1911). — särsk. (numera knappast br.) i p. pf., övergående i adjektivisk anv.: påskyndad, forcerad; förr äv.: för tidig. En blink, och ni är här — Knapt med så hastadt lopp / Er fiende i dag för edra vapen flyktat. Kellgren 1: 125 (1788). Vandrarn söker tak med hastad gång. Snoilsky 4: 65 (1887). (†) Dafnis hastade död begrets af sörjande Nymfer. Adlerbeth Buc. 27 (1807).
β) (†) med obj. betecknande konkret sak: giva snabb fart åt (ngt), sätta fart på (ngt), driva på (ngt); äv.: snabbt l. skyndsamt föra l. forsla l. förflytta (ngt); äv. bildl. Serenius EngÅkerm. 129 (1727). Ehuru vinteren (i Österbotten) merendels med en jämn köld påstår nästan 8 Månader, hastar dock sommar-värman på det snabbaste sättet grödan til fulkomlig mognad. SvMerc. IV. 1: 247 (1758). Vi (dvs. besättningen) hastade således båten i Sjön, at dermed rädda oss. TörngrenMål. 6 (1801). Till andra värf det (dvs. avgrundsmonstret) hastar sina vingar. Kullberg Tasso 1: 207 (1860).
γ) (†) med obj. betecknande tid, närmande sig bet.: förkorta. At hasta denna tid af stridande och qval, / Har lagen blott bestämt en dag för detta val. Kellgren 3: 65 (1792).
δ) (†) med obj. betecknande ton l. språkljud l. uttal: påskynda; äv.: förkorta. Alt (vid gudstjänsten) skal man så siunga, att thonerne hwarken långsampt dragas, eller myckit hastas. KOF II. 2: 119 (c. 1655). Dageliga bruket, som hastar utspråket af alle vocales. Pfeif DeHabitu 98 (1713); jfr α. Leopold i 2SAH 1: 199 (1801).
3) med saksubj.: kräva skyndsamhet l. skyndsam behandling o. d., behöva utföras l. göras fort l. skyndsamt l. snart, brådska; opers.: det är brådt(om), det brådskar, skyndsamhet är av nöden; jfr BRÅDSKA, v. 2. Det hastar inte med betalningen. Ekeblad Bref 1: 131 (1652). Arbetet hastar. Lind (1749). Det hastar ej för mig, att betiena mig af detta tillfället. Linné Bref I. 2: 265 (1764). Öfver måttan tack för p(än)g(a)rne, som intet hastade. Därs. 310 (1768). Ett bref af hastande natur. Sturzen-Becker 2: 10 (1850, 1861). Det hastar med saken. Cavallin (1875). Elkan Hall 79 (1899). — särsk. (†) opers. med indirekt personobj.: (ngn) har brådt, (ngn) skyndar sig. Huadh går tigh nu til mene, / alt medan tigh hastar såå. Visb. 1: 82 (1573). särsk. i uttr. låta sig hasta, skynda sig. (Han) lät sich hasta, / en göddan oxa slacta. Ps. 1536, s. 12; jfr Ps. 1695, 206: 5. Frese AndelD 19 (1722, 1726).
HASTA EFTER10 32, äv. 40, förr äv. HASTA SIG EFTER. Brask Pufendorf Hist. 194 (1680). Hallenberg Hist. 2: 451 (1790; refl.). Mankell Krigsm. 1: 227 (1865). Östergren (1926). —
2) till 1 b, i uttr. hasta fort med ngt, fortsätta att skynda med ngt. Schroderus Os. III. 1: 239 (1635). —
HASTA FRAM10 4. ila fram, skynda fram. UrFinlH 617 (1767). Knöppel SvRidd. 4 (1912). särsk. bildl., med sakligt subj. betecknande händelse o. d.: hastigt närma sig; jfr HASTA 1 a γ slutet. Snart kommer Moabs ofärd, och hans olycka hastar fram med fart. Jer. 48: 16 (öv. 1903). —
HASTA IGENOM10 040 l. 032, äv. GENOM40 l. 32. skynda igenom; hastigt genomlöpa. Hoppe (1892). Auerbach (1909). —
HASTA IN10 4, förr äv. HASTA SIG IN. skynda (sig) in, ila in. HH 20: 86 (c. 1580; refl.). (Jag) hastade .. in på första gatan till höger. Sundblad GBruk 83 (1888). —
HASTA PÅ10 4, förr äv. UPPÅ.
1) (†) till 2 a: skynda på (ngn), pådriva (ngn). Konungens Kamererare (kommo) .. och hastadhe på Haman til at komma til måltijdhena. Est. 6: 14 (Bib. 1541; Bib. 1917: kommo konungens hovmän för att skyndsamt hämta Haman). K. och A. påstodo at .. (luckorna) skulle öpnas och hastade på folket. TörngrenMål. 218 (1801).
2) till 2 b α: påskynda l. pådriva (ngt); äv.: kräva l. påyrka att (ngt) göres l. sker o. d. snabbt; numera bl. (knappast br.) i uttr. hasta på med ngt, skynda på med ngt, skynda sig med ngt. LPetri 2Post. 288 a (1555). Förhoppas min k. h. fader .. haster opå, dett skiepen .. kunne i godh tidh komma hijt öfuer. OxBr. 3: 501 (1638). (Svulsten) begynte .. upgäsa, blöda .. Sådant nödgade den siuka sielf hasta på operation. Acrel Chir. 343 (1759, 1775). Inblandning af gödsel efter ankor, gäss, dufvor och höns uti häst-gödslen, hastar äfven på des förrutnelse. Gadd Landtsk. 3: 221 (1777). (Sv.) Hasta på med middagen! (t.) Macht, dass das Mittagessen bald fertig wird. SvTyHlex. (1851). jfr: Vm skatten .. är Dominus tiil fridz at han (dvs. fogden) icke szå mykit haster vppån. G1R 10: 97 (1535). —
HASTA TILLBAKA10 040, äv. 032, förr äv. HASTA SIG TILLBAKA. skynda tillbaka. Nordenflycht UtvArb. 67 (1759; refl.). Fryxell Ber. 4: 246 (1830). Auerbach (1909). —
HASTA UNDAN10 32 l. 40, förr äv. HASTA SIG UNDAN. skynda (sig) undan. Spegel Dagb. 67 (1680; refl.) Auerbach (1909). —
HASTA UT10 4, förr äv. HASTA SIG UT. skynda (sig) ut. Bureus Suml. 29 (c. 1600; refl.). Stagnelius (SVS) 1: 97 (c. 1815). Auerbach (1909). —
Spalt H 506 band 11, 1930