Publicerad 1933   Lämna synpunkter
IRRIGERA ir1ige4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr IRRIGATION, IRRIGATOR, IRRIGATÖR.
Etymologi
[jfr t. irrigieren, fr. irriguer, ävensom eng. irrigate; av lat. irrigare, bevattna, av in- (se IN-, pref.1) o. rigare, vattna, väta, besläktat med RÄGN]
(i fackspr., föga br.) begjuta (landområde) med vatten, bevattna. Gerna må man .. varsamt irrigera fälten för att öka fodertillgångarna. Järta 2: 322 (1824). Andersson Drak. 37 (1926).

 

Spalt I 1168 band 13, 1933

Webbansvarig