Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KANNELERA kan1ele4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(förr ofta skrivet ca-. kanelera (can-, -ell-) 1752—1919. kannelera (can-, -ell-) 1735 osv.)
Etymologi
[jfr t. kannelieren, av fr. canneler, av fr. cannelle, räffla, diminutivbildning till fr. canne, rör, av lat. canna, rör (jfr KANAL)]
(i fackspr.) förse med räfflor, räffla; nästan bl. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. samt ss. vbalsbst. -ing. Kannelerade kolonner, pelare. Tersmeden Mem. 2: 73 (1735). Canellerade stål-meisslar. Retzius BrefFlorman 30 (1825). Väggarne, som hafva platta kanelerade pelare. 2VittAH 26: 394 (1869). Kannellerade ljus .. nyaste anordning för att stadigt fästa ljuset i ljuspipan. Fyris 1894, nr 142, s. 4. Werner Korsvirk. 75 (1924).
Ssg: KANNELERINGS-MASKIN. tekn. maskin för åstadkommande av räfflor. Eneberg Karmarsch 2: 394 (1861). TT 1871, s. 142.
Avledn.: KANNELYR, r. (äv. skrivet -lur(e)) [av fr. cannelure] (i fackspr.) rännliknande fördjupning l. urgröpning, räffla; särsk. konst. om dylik fördjupning å kolonn o. d. König Mec. 78 (1752). Lansen rödbrun med gyllene kanellyrer. Roosval StGöran 52 (1919). GustStil 25 (1926).

 

Spalt K 362 band 13, 1935

Webbansvarig