| Publicerad 1935 | Lämna synpunkter |
KARIERAS kar1ie4ras, i Sveal. äv. -e3ras2, v. dep.; p. pf. -ad. vbalsbst. -ING.
1) med. o. tandläk. om benvävnad l. tand: angripas av karies; nästan bl. i p. pf. ss. adj. o. ss. vbalsbst. -ing. CollMedP 1704, s. 278. Lenhardtson Tandl. 25 (1897). Vare sig hufvudets ben eller bröstbenet eller ett refben är karieradt (så osv.). Odenius 2Celsus 521 (1906). En karierad tand. LbKir. 2: 211 (1922). Wirgin Häls. 1: 206 (1931).
2) (†) med. i p. pf., om sår: som övergått i förruttnelse. Ringblommans kraft att hjelpa och förbättra så väl öpna kräftskador som carierade af samma slag. VetAH 1814, s. 255.
Spalt K 569 band 13, 1935