Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KLUDDRA klud3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE; -ARE; jfr KLUDDER, sbst.2
Etymologi
[jfr nt. kluddern, göra fläckar; jfr äv. (ehuru väsentligen med annat urspr.) d. kludre, fuska, klåpa (se KLOTTRA); sannol. r-avledn. av KLUDDA, möjl. uppkommen gm påvärkan från KLOTTRA. — Jfr KLUDDRIG]
(vard.)
1) (i vissa trakter) = KLUDDA 5. Knorring Cous. 2: 123 (1834). Dens. Förh. 2: 137 (1843).
2) (i vissa trakter, föga br.) = KLUDDA 6. Lindblom 2947 (1790). (Notarien) satt och kluddrade i sina protokoll. Åkerman Rolland Col. 54 (1919). jfr FULL-KLUDDRA.

 

Spalt K 1389 band 14, 1936

Webbansvarig