Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KLUDDER klud4er, sbst.2, n.; best. kluddret.
(vard.) vbalsbst. till KLUDDRA: ”kluddande”, ”kludd”; äv. mer l. mindre konkret.
1) motsv. KLUDDRA 1, = KLUDD, sbst.2 1. Tyckte du att Märtas tavlor voro bra??! — Rena kluddret! förklarade notarien eftertryckligt. Upsala(A) 1924, nr 298, s. 11.
2) (numera föga br.) motsv. KLUDDRA 2, = KLUDD, sbst.2 2. Utsuddningar och kludder (i ett brev). Knorring Förh. 3: 444 (1843).

 

Spalt K 1388 band 14, 1936

Webbansvarig