| Publicerad 1936 | Lämna synpunkter |
KNEGIG kne3gig2, adj. -are. adv. -T.
(vard.)
1) (tillf.) till KNEGA 1; ss. adv., bildl.: med slappt nedhängande vingar. Öfver de unga granarne kom en fogel flygande, långsamt och knägigt som en uggla, med slokiga vingar. Strindberg Hems. 44 (1887).
2) till KNEG II, KNEGA 2: mödosam, knogig. Det kan väl vara bra att folk får veta, hur knegigt vi ha det. ST 1899, nr 2808 A, s. 3. TurÅ 1934, s. 301.
Spalt K 1584 band 14, 1936