Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KRUSERA (kruse´ra Weste), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING, -NING.
Ordformer
(krus- 1669—1911. kruss- 1563)
Etymologi
[till KRUSA, v. — Jfr KRUSERLIG]
(†) Weste (1807; ”fam. för Krusa”). LoW (1911; bet. oviss).
1) = KRUSA, v. 1. Dalin (1852).
2) = KRUSA, v. 2 a; anträffat bl. ss. vbalsbst. -ing, -ning i konkret anv.: krås o. d. VarRerV 22 b (1579). Linc. (1640; under fimbria). Möller (1790, 1807).
3) = KRUSA, v. 3. En krusseret panssere kädie. FörtHertJohLösegend. 1563, s. 8. Wettersten Forssa 31 (c. 1750). — särsk. ss. vbalsbst. -ing i konkret anv.: utsirning, utsmyckning, ornament. 2Krön. 4: 3 (Bib. 1541). (Bengt bössgjutare skall gjuta) någre små stycker .. doch utan all krusering. G1R 25: 564 (1555). Schultze Ordb. 2449 (c. 1755).
4) = KRUSA, v. 4. Lindfors (1815). (Kavaljererna på mormors tid visste) Att sirligt buga och krusera, / Och som en slaf sin hyllning ge. Nyberg 3: 79 (1842). Jolin Mjölnarfr. 95 (1865).
5) = KRUSA, v. 5.
a) = KRUSA, v. 5 a. Nicander 1: 455 (1823). Först efter mycket kruserande och krumbugtande, satte sig Anders ned. Palmblad Nov. 4: 158 (1845, 1851).
b) = KRUSA, v. 5 b. Här kruserade man med att upptaga målet af den orsak, att protocollet ej var justeradt. HH XXV. 2: 123 (1812).
Avledn.: KRUSERLIG, se d. o. —
KRUSERSAM, adj. (†) till 4, = KRUSERLIG. Cederborgh OT 3: 26 (1814).

 

Spalt K 2970 band 15, 1938

Webbansvarig