Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KVINTILERA kvin1tile4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(förr äv. q-)
Etymologi
[av t. quintelieren; till mlat. quintare, till lat. quintus (se KVINT, sbst.1); jfr KVINTA, v. ävensom KVINKELERA]
i fråga om musicerande: leka på strängarna l. tangenterna; äv.: småsjunga. Schroderus Dict. 263 (c. 1635). Bellman (SVS) 1: 208 (c. 1775, 1790). Qvintilera vid sitt klaver. CFDahlgren 5: 245 (1832). Kvintilera på en gammal sprucken gitarr. Jensen Hudson PurpL 45 (1924). Furuhjelm StigOron 223 (1935). — särsk. om fågel: drilla, sjunga. Dalius Valet. D 2 b (1681). När tusende .. småfåglar .. quittra och quintilera. Topelius Dagb. 2: 337 (1836). Högdahl Fleuron Kattung. 130 (1920).

 

Spalt K 3436 band 15, 1938

Webbansvarig