Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MÄRISK mä4risk l. mæ4-, förr äv. MÄRSK l. MÄRS, adj.; adv. -T.
Ordformer
(märisk (-hr-) 1559 (: Märisk winn), 1575 osv. märsk 1559 (: Märskwinn)—1582. — ss. substantiverat n. merest 1539. — i ssgr. meirers- 1557 (: Meirers wynn). mei(i)res- 1556 (: Meiresvin)—1557 (: Meiires Vynn). meresk- 1562 (: Mereskwin). merres- 1557 (: Merres wynn). mers- (me(e)rss-)—1584 (: Merswin)—1584 (: Meerssduck). mersk- 1576 (: Mersk vijn). märhers- 1543 (: Märhers win). märss- 1584 (: MärssDuch))
Etymologi
[av t. mährisch; till MÄHREN. — Jfr MÄR, sbst.2]
som har avseende på l. hör till l. är hemmahörande i l. kommer från Mähren. Märiskt Win. 2VittAH 8: 130 (1575). Bolinder FolkEur. 281 (1928). — särsk.
a) i uttr. märiska bröder(na), bömiska bröder(na); jfr brödra-unitet. Böhmiske och Mähriske bröder. Münscher Kyrkoh. 123 (1814). (Rydberg o.) Tegnér Engelhardt 3: 487 (1837).
b) (†) i n. sg. obest. i substantivisk anv.: visst slags tyg från Mähren. 1 1/2 alin merest tiil Jönss Staldrengh. GripshR 1539, s. 15.
Ssgr (†; med avs. på förleden jfr formavdelningen ovan): MÄRISK- l. MÄRSK-DUK. visst slags tyg från Mähren. TullbSthm 26/9 1584. —
-VIN. vin från Mähren. TullbSthm 31/8 1543. VinkällRSthm 1584, Invent. s. 2 a.
Avledn.: MÄRISKA, i bet. 1 f., i bet. 2 r. l. f.
1) märisk kvinna. SvTyHlex. 490 (1851).
2) den gren av det tjeckiska språket som talas i Mähren. Rietz VIII (1867). Noreen VS 1: 62 (1903).

 

Spalt M 1972 band 17, 1945

Webbansvarig