Publicerad 1942   Lämna synpunkter
MALEDICERA mal1edise4ra, i Sveal. äv. -e3ra2. vbalsbst. -ANDE; jfr MALEDIKTION (se avledn.).
Etymologi
[av lat. maledicere, av male, illa, ondt, o. dicere, säga. — Jfr MALEDIA]
(numera knappast br.) förbanna, smäda. Gynther (1846). Ekbohrn (1904). — jfr FÖRMALEDICERA.
Avledn.: MALEDIKTION, r. l. f. [av lat. maledictio (gen. -ōnis)]
1) (numera knappast br.) förbannelse, smädelse. Pfeiffer (1837). SvUppslB (1934).
2) (†) tillstånd(et) att vara förbannad l. fördömd, fördömelse. Swedberg Schibb. 282, 445 (1716).

 

Spalt M 126 band 16, 1942

Webbansvarig