| Publicerad 1942 | Lämna synpunkter |
MALLIG mal3ig2, adj. -are; adv. -T.
(starkt vard.)
1) (mindre br.) utmärkt, bra, trevlig. Landsm. XVIII. 8: 27 (1900; skolpojksuttryck fr. Uppsala). Det var ett malligt ämne (att skriva om). Kuylenstierna-Wenster 9Kamr. 53 (1920).
2) övermodig, överlägsen, dryg, ”viktig”; stursk; om sak: som vittnar om dylik egenskap; äv. (skämts.) i uttr. mallig i pipen. Koch Arb. 218 (1912). Nu har prästen blivit mallig i pipen, sade .. (målargesällerna) på sitt språk. Wägner Nyck. 229 (1921). Den ”malliga” tonen. SvD(A) 1931, nr 293, s. 8.
Spalt M 132 band 16, 1942