Publicerad 1943   Lämna synpunkter
MATURERA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[jfr t. maturieren; av lat. maturare, bringa till mognad, påskynda, skynda, till maturus, mogen. — Jfr MATURATION, MATURATIV, MATURITET]
(†)
1) i sht med. bringa (en böld, en sjukdomsprocess o. d.) till mognad; i pass.: mogna. BOlavi 85 a (1578). (Svullnaden) kunde .. aff sigh sielfft inthet matureras. JPGothus NMånsson E 3 b (1639). Att nyttja discissionen för att maturera omogna starrar. Hygiea 1896, 2: 462. Ekbohrn (1904).
2) påskynda (ngt, ss. ett ärendes behandling o. d.); skynda; förfara skyndsamt (med ett ärende o. d.); i uttr. maturera ngt l. med ngt. Brandenburgische Gesandten lätt bedja .., att med hans depeche .. motte matureres. RP 3: 235 (1633). (Han) lofuade att maturere sin återkomst. HSH 37: 190 (1635). Loenbom Stenbock 3: 296 (i handl. fr. 1712).
3) främja utvecklingen av (ngt), befrämja (ngt). Det är ett medel detta värk (dvs. Alingsås manufakturvärk) så mycket förr at maturera. 2RA 2: 135 (1727).

 

Spalt M 518 band 17, 1943

Webbansvarig