Publicerad 1944   Lämna synpunkter
MENSTRUERA män1strɯe4ra l. -stru-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade; förr äv. MENSTRUERAS, v. dep. -ades; vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr MENSTRUATION (se avledn.).
Ordformer
(-a 1786 osv. -as 1732)
Etymologi
[jfr t. menstruieren, ävensom eng. menstruate; av nylat. menstruare, till lat. menstrua, menstruation, substantiverad n. pl. av menstruus, månatlig, till mensis (jfr MENSTRUAL)]
(i sht i fackspr.) ha menstruation. Linné Skr. 5: 149 (1732; dep.). 2NF 18: 130 (1912).
Avledn.: MENSTRUATION, r. l. f. sammanfattande benämning på blödningar från livmodern hos könsmogna kvinnor (o. vissa högre apdjur), som äga rum periodvis (omkr. 4—5 dagar) ungefär var fjärde vecka. VetHLäk. III. 1: 21 (1795). Nilsson PrimKult. 102 (1923). Anm. I samma bet. användes i fackspr. äv. det oböjl. sbst. menses [pl. av lat. mensis, se ovan], t. ex. i uttr. ha menses; äv. i ssgr, t. ex. menses-period. (Berglund o.) Andreen Körtl. 253 (1937).
Ssgr: menstruations-besvär. om opasslighet o. d. vid menstruation. 2NF 18: 133 (1912).
-binda, r. l. f. avsedd att uppsuga det vid menstruation avgående blodet. PriskurWBecker 1902, s. 56.
-blod. Hammarsten FysiolK 142 (1883).
-kolik. kolikliknande smärtor i samband med menstruation. Collin Ordl. (1847).
-rubbning. om sjukliga oregelbundenheter, smärtor o. d. som höra samman med menstruationen; vanl. i pl. NF 2: 674 (1877).

 

Spalt M 802 band 17, 1944

Webbansvarig