Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MJÖHUND, m. l. r., best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(mee- 1564. mjö- (miö(ö)-) 1537—1874. miöd- 1559—1621. möd(h)- 1619—1639. miöl- 1587)
Etymologi
[fsv. miohunder, vinthund, motsv. ä. d. miohund, d. mynde; av fsv. mio(r), miø, smal, isl. mjór (mjár, mǽr), ä. d. miø, av germ. maiw, av omtvistat urspr., o. HUND]
(†) vinthund, förr använd ss. jakthund; spårhund, jakthund. HFinlH 8: 27 (1537). Stöfware gå effter sporret, Mödhundar oc Doggar fullföllia, och hinna thet. Schroderus Comenius 424 (1639). Miöhunden och Mäszingzkiätilen gnälla snart. Grubb 528 (1665; ordspr.). Ihre (1769). — särsk. herald. ss. heraldisk figur: vinthund. G1R 29: 34 (1559). Schlegel o. Klingspor Herald. 53 (1874).

 

Spalt M 1158 band 17, 1945

Webbansvarig