| Publicerad 1947 | Lämna synpunkter |
NEGLIGERA neg1liʃe4ra l. näg1-, i Sveal. äv. -e3ra2 (– -schèra Dalin), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
1) icke ta (tillräcklig l. tillbörlig) hänsyn till (ngt l. ngn), icke fråga efter l. bry sig om, försumma; förr äv. (med avs. på ngt konkret): icke ägna uppmärksamhet l. omsorg åt (ngt), äv.: vanvårda (ngt); förr äv. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: vårdslösad, försummad. Negligera ett råd, en varning, en förordning. At Sweriges Lagh, Stadgar och Constitutioner skola här i landet (dvs. i Skåne, Halland o. Blekinge) icke aldeles negligeras och hållas för fremmande, uthan efter handen giöras kunnige. Stiernman Riksd. 1412 (1662). (Runstenarna bli) af en owåligh nachlessigheet aldeles negligerade och bortwrächte. Schück VittA 1: 252 (i handl. fr. 1665). Clöster Brefwen .. iempte andre saker, som tillförene blifwit negligerade, (äro nu) brachte i ordningh. Därs. 2: 233 (i handl. fr. 1691). (Det frågas) Om alla de, som tillbragt flere år vid Academien, innan de kunnat taga den .. nödiga Examen .. haft en .. negligerad privat information. DA 1793, nr 243, s. 1. Således finna vi, att Runeberg vid sin teckning af Gustaf (IV) Adolfs bild totalt negligerat den förnämsta historiska källa, som stått honom till buds. HT 1915, s. 92. Negligera en uppenbar plikt. Östergren (1933). KyrkohÅ 1938, s. 89. — särsk.
a) med personobj.: underlåta att ta hänsyn till (ngn) l. att visa (ngn) tillbörlig hänsyn; behandla (ngn) som luft, ignorera l. strunta i (ngn); äv.: underlåta att ägna tillräcklig uppmärksamhet l. omsorg åt (ngn). En person som man icke kan negligera. Gustaf II Adolf 510 (1625). Af Sv. Akad. anser .. (Böttiger) sig negligerad. Tegnér (WB) 9: 567 (1843). Upprörande var det .. att bevittna, hur officerare .. fullständigt negligerade sina soldater (under svensk-ryska kriget 1741 —43). Grimberg SvFolk. 6: 38 (1920).
b) (med prägel av fackspr.) lämna (ngt) utan avseende, lämna (ngt) ur räkningen, bortse från (ngt). Negligera en faktor (vid beräkningar o. d.). JernkA 1821, s. 249 (med avs. på term i formel). Menniskan kan negligera sitt väsende (sitt förnuft), men hon kan aldrig upphäfva det. Klockhoff ESkr. 316 (1864). TT 1871, s. 348.
c) (numera knappast br.) uraktlåta l. underlåta (ngt); icke fullgöra l. uppfylla (åliggande o. d.); äv.: lämna (ngt) obegagnat l. oprövat, icke utnyttja (ngt). CivInstr. 319 (1626). (Om) sigh någon wägh yppa skulle; huru man .. kunde (vinna kejsaren) .., syntes den occasion intett wahra platt till att negligera. HSH 7: 108 (1637). Så moste iagh (dvs. K. X G.) .. wara betenckt at icke negligera någet som ett sådhant helsosambt werck (dvs. freden) kundhe befremmia. Därs. 5: 193 (1658). Min glädje är större, än at jag det (dvs. att skriva till Argus) kan negligera. Dalin Arg. 1: 280 (1733, 1754).
2) (†) refl.: försumma sina plikter l. åligganden, icke sköta sig, slarva. (Det är bättre att dela ut små premier ofta, därför) att en (lärjunge), som en gång fåt en kostsam Belöning, kan sedan negligera sig. Björnståhl Resa 1: 28 (1769). Porthan BrCalonius 58 (1794).
NEGLIGERBAR, adj. (i fackspr.) till 1 b, = negligeabel. Ett negligerbart och oväsentligt faktum. Vannérus Metaf. 300 (1914). En negligerbar faktor. Fennia LIII. 1: 305 (1930).
Spalt N 443 band 18, 1947