Publicerad 1947   Lämna synpunkter
NUNTIE nun4tsie, äv. nun4s-, m.; best. -en; pl. -er; äv. med lat. form NUNTIUS nun4tsius, äv. nun4s-, m.; best. -tien; pl. -tier.
Ordformer
(noncen, sg. best. 1687. nuncie 1758—1781. nuncius 1621—1885. nunsie 1889. nuntie 1788 osv. nuntius 1792 osv. nuntsie 1889)
Etymologi
[jfr d. nuntius, t. nuntius, nunzius, eng. nuntius, nuncio, fr. nonce, it. nunzio; av lat. nuntius, nuncius, budbärare, sändebud. — Jfr ANNONSERA, DENUNCIERA]
påvligt sändebud (i allmänhet med biskops rang) med fast ambassad (vid hov o. d.) i (helt l. delvis) katolskt land l. område. Prytz G1 L 4 b (1621; i personfört.). OSPT 1687, nr 7, s. 4. Nuntien Capraras negotiationer vid Val-Conventet i Frankfurt. PT 1791, nr 13, s. 2. DN(A) 1931, nr 151, s. 1.

 

Spalt N 790 band 18, 1947

Webbansvarig