| Publicerad 1947 | Lämna synpunkter |
NYANS nyaŋ4s, r. l. f. l. m.; best. -en; pl. -er.
1) skiftning med avs. på mättnad o. ton vari färger l. ljus l. mörker kunna uppträda; färgskiftning, schattering, avskuggning; övergångsfärg; äv. ss. beteckning för (minsta urskiljbara) grad av färgskiftning (jfr 2 c); äv. metonymiskt, om personer l. föremål med olika färgskiftningar. Rött i olika nyanser. Rinman 1: 706 (1788). Huset .. målas med Victriol gult, i hvilken nuance man behagar. LBÄ 19—20: 129 (1799). Hinduer och negrer och hvita och alla nyanser mellan dessa fyllde platserna (på mellandäck). Melander Långtur 75 (1896). Det leende och ljusa (i skärgårdsnaturen) har hastigt blifvit allvarligare och några nyanser mörkare. Janson Ön 5 (1908). — jfr FÄRG-NYANS. — särsk. (†)
a) om följd av i varandra övergående färger; jfr FÄRG-SKIFTNING 2. Rinman JärnH 164 (1782). Om ett stycke Järn .. upglödgas och afkyles .. finner man, huru hettan ifrån den varma ändan börjar avancera till den afsvalade, och medförer sin Nyance af färgor eller Rägnbåge i (en viss ordning). Därs. 172.
b) abstr.: fördrivning (se d. o. 2) l. nyansering; äv. om irisering. Lindfors (1824; äv. om irisering). Pfeiffer (1837).
2) i utvidgad anv., i fråga om framställning(skonst), uttal, känslor, åsikter o. d.: (fin l. nästan omärklig l. subtil) skiftning l. variation (av l. i ngt); fin skillnad l. avvikelse l. olikhet; äv.: anstrykning (av ngt). Thorberg ÖsterlSpr. 15 (1785). SAD 1: 475 (1787). Nuancerna mellan anhängarne af denna skola (äro) icke obetydliga. Reuterdahl InlTheol. 34 (1837). Uttalets finaste nyanser. Tullberg SvRättskr. 52 (1862). Ögonen (hade) en underbar makt att återspegla hvarje nyans af känslorna i hans inre. Topelius Fält. 5: 168 (1867). Jag, som spårade en nyans af klander i rösten. Wägner Norrt. 108 (1908). Etzler Zig. 245 (1944). — jfr BETONINGS-, BETYDELSE-, TANKE-, VOKAL-NYANS m. fl. — särsk.
a) (†) konkret, om ngn l. ngt som i fråga om sin beskaffenhet intar en mellanställning mellan andra, mellanting, övergång(sform). Zimmermann kallar Mohren nuancen imellan menniskor och apor. Stiernstolpe Ballenstedt 2: 9 (1820). Geijer I. 2: 298 (1845).
b) mus. skiftning l. modifikation med avs. på tonstyrka l. tempo i det musikaliska föredraget; äv. abstr., om återgivande av dylika skiftningar: nyansering. Sturzen-Becker 3: 48 (1861). En bekant sång eller psalm med god takt och nyans från orgeln ger stämning. VästerbK 1927, nr 151, s. 5.
c) i förb. med obest. art. (l. pron. någon), ss. gradbestämning: ngt litet, en smula, en hårsmån, en aning. Hon .. tryckte sig ännu en liten nyans hårdare emot hans arm. Lundegård Prom. 1: 40 (1893). PT 1912, nr 133 A, s. 2.
Spalt N 844 band 18, 1947