| Publicerad 1950 | Lämna synpunkter |
OMBYTA om3~by2ta, v. -er, -tte, -tt, -tt (se för övr. BYTA). vbalsbst. -ANDE (numera bl. tillf., PrivBergsbr. 1649, 8: L 3 b, LandtmFörordn. 93 (1725)), -ELSE (†, Phrygius HimLif. 83 (1615), Ekblad 233 (1764)), -NING (numera bl. tillf., RARP 2: 14 (1633), Östergren (1933)).
1) låta den uppgift som fyllts av (ngt) övertagas av ngt annat (av samma slag), ersätta (ngt) med ngt annat; (ut)byta (ngt); äv. (om husdjur l. sak): få l. övergå till (annan ägare l. innehavare o. d.).
a) med avs. på ngt mer l. mindre konkret. Then 82. Fabel. Om Åsnan som offta ombytte Hwsbönder. Balck Es. 198 (1603). Att dee icke behöffva så tijdt och offta .. hemman ombyta. RP 6: 123 (1636). Jord ombyter ej så ofta sin ägare, som capital. Holmbergsson Sartorius 173 (1800). (Den i dunstpannan lagda lösa träbottnen) bör .. under några dagar få ligga i då och då ombytt vatten för att bli .. tung. Grafström Kond. 89 (1892). Äfven på gäddkroken kunde betet flere gånger ombytas, innan refven upptogs till torkning. Strömborg Runebg IV. 1: 231 (1896). — särsk.
α) för att uttrycka att man tar av sig (l. ngn) kläder, skodon o. d. som man (l. ngn) har på sig o. iför sig (l. honom) andra kläder osv. l. att man borttager använt sänglinne o. d. ur en bädd o. lägger dit annat i stället. Edra kläder äro våta, och derföre nödigt at I dem ombyten. Ehrenadler Tel. 10 (1723). Linne-, säng- och gångkläder, som af de sjuka begagnas, skola ombytas på af chefläkaren bestämda dagar. SFS 1906, nr 57, s. 9.
β) med avs. på hästar, transportmedel o. d. som användes vid en färd. Verelius Gothr. 95 (1664; i fråga om ombyte av ridhäst). Hästarna (som drogo postdiligensen) ombyttes vid gästgivargårdarna. BygdFolk 1: 71 (1927). särsk. (†) i uttr. ombyta tåg, byta om tåg. IllSv. 2: 38 (1882).
γ) (†) i uttr. ombyta luft, (gm förflyttning till annan ort l. annat rum) skaffa sig annan luft att andas. Westerdahl Häls. 27 (1764). Ulla ligger på soffan i biblioteket för att ombyta luft som gjort henne mycket godt. Bremer Brev 4: 213 (1862).
δ) i fråga om förhållandet att ngn mister hår, tänder o. dyl. o. att nytt hår osv. växer ut i stället. (Ekorrarna) ombyta .. hwart åhr sitt håår. Landsm. XVII. 1: 54 (1671). Vid omkring 14 års ålder äro (hos människan) alla mjölktänderna ombytta. Berlin Lrb. 3 (1852).
ε) med avs. på person i viss ställning (särsk. med viss tjänst l. visst uppdrag o. d.); äv. med avs. på en kollektiv enhet av personer (en truppstyrka o. d.) vars uppgifter övertagas av en annan dylik enhet. OxBr. 12: 332 (1617). At ofta ombyta Konung, voro ganska skadeligt: Herraskiften förbättrade sig sällan. Dalin Hist. III. 1: 204 (1761). Danskarne gjorde hela dagen .. fruktlösa försök att bemägtiga sig skeppet, hvars besättning flera gånger ombyttes. Mankell Fältsl. 849 (1859). Hvarje år skall minst en af revisorerna ombytas. SFS 1907, Bih. nr 31, s. 18.
ζ) (†) i utvidgad anv., med obj. betecknande ngt som vid ombyte sättes i stället för ngt förut använt: göra ombyte med (ngt). (Det) Åligger grunderskorne (i kattunstryckeriet), at ombyta rena Täcken, så ofta nödigt är. PH 5: 3540 (1753). Jag (hade) sedt efter att mannskapet riktigt ombytt rena kläder. Landell Bligh 34 (1795).
b) med avs. på ngt mer l. mindre abstrakt; stundom svårt att skilja från 7 b. Schroderus Os. 2: 204 (1635: Ombytning). Hvar och en Gesäll äger frihet efter vanligheten, at ombyta Condition två gånger om året. PH 5: 3300 (1752). Grefve Nils Bielke, som ombytt religion, var i tjuguåtta år senator i Rom. MoB 5: 95 (1784). Ombyter svenskt fartyg nationalitet å utländsk ort, skall (osv.). SFS 1906, nr 78, s. 11. — särsk. (†) i utvidgad anv.: företaga personombyte på (en tjänst, en förtroendepost); jfr a ε. Schroderus Os. 1: 164 (1635: ombytning). Uti Gymnasio ombytes Rectoratet årligen. ProjFörordnTrivialsch. 1760, s. E 2 b. — jfr REGEMENTS-OMBYTNING.
2) (†) flytta l. överföra (ngt till annan plats l. tid o. d.). (Staden Helsingfors’ begäran) att ombyta i staden Kynderssmässo marcknaden på Pauli omvandelsedag. BtHforsH 3: 100 (1680). Sjuts penningar .. För Duktÿgens ombÿtning till och ifrån Staden. HovförtärSthm 1756, s. 666. Franzén Skald. 4: 5 (1830).
3) (†) byta (ngt med ngn). Schroderus Os. 1: 112 (1635). Han rådde mig at ombyta kläder med denne slafven. Österling Ter. 1: 319 (1699). — särsk. ss. vbalsbst., om gm handel åstadkommet utbyte av varor mellan olika personer l. platser l. orter. Thet (är) så förordnat .., at .. igenom traffiq, Handel och Warurs Communication och ombytande .. Victualier och tärande warur, måtte thijt (dvs. till Stora Kopparbärg) draghas. PrivBergsbr. 1649, 8: L 3 b. Stiernman Riksd. 2139 (1697).
4) låta (olika saker) byta plats l. uppgift l. träda i stället för varandra; numera bl. ngn gg i pass. När hon varseblef, att jag ombytt kuverterna, ville hon att jag skulle blifva sammanparad med min egen serviett. Almqvist JK 98 (1835). Vid 2:dra kom(mando) ombytas armarna, såsom i mom. 120 bestämmes. Ling Regl. 27 (1836). — särsk. (†) log. ss. vbalsbst. -else, konversion, omvändning. Ombytelse är, då prædicatum göres til subjectum, eller tvärtom. Molander Förn. 40 (1762).
5) i uttr. ombytta roller, rollerna äro l. bli ombytta (stundom rollerna ombytas), för angivande av en radikal ändring i förhållandet mellan ett par personer, så att var o. en av dem kommer att spela den ”roll” som den andre förut spelat. Först är Vafthrudne den spörjande. Sedan ombytas rolerna, Oden frågar och Vafthrudne svarar. Wisén Oden 32 (1873). Rollerna hava blivit ombytta. Cannelin (1921).
6) (†) intr.: växla; omväxla (med ngt); tura om; äv. om växling: äga rum, försiggå; äv. i p. pr. i adjektivisk anv.: omväxlande. (En växling) som daglig dagz ombyter. Lucidor (SVS) 371 (1674). Så hafwa thesze Högährewyrd. Herrar så kommit öfwer ens, at .. Magister Hesselius predikar stundom wid Christina kyrckio, och Lidenius på södra sidon Delavare Revier, och ombyta när the kunna. Swedberg Lefv. 284 (i handl. fr. 1714). Luften, som var tryckande och tjock, ombytte med lindrige sydlige vindar och lugn. Landell Bligh 29 (1795). Hvar och en som har sinne för det sköna, måste äfven finna behag i at lära känna de många ombytande utsigter, som nästan äro egentliga för hvart land. JournSvL 1798, s. 149. O ombyter (i fornsvenskan) mycket ofta med u. Rydqvist SSL 4: 60 (1868). — jfr ÅRS-OMBYTELSE.
7) (†) göra (ngt) annorlunda; ge (ngt) en annan beskaffenhet l. sammansättning; (för)-ändra l. förvandla (ngt); få (ngt) förändrat l. förvandlat; äv. med saksubj.; ofta i förb. med prep. till l. i: förändra l. förvandla (ngt) till (ngt), få (ngt) förändrat l. förvandlat till (ngt).
a) med avs. på ngt mer l. mindre konkret. PPGothus Und. Dd 1 b (1590). När Soolen genom the tolff Himmelsteknen wandrar, / Hon Lufften på mång sätt ombyter och förandrar. Palmchron SundhSp. 7 (1642). Hafven I icke kunnat märcka at Minerva hafver lika som ombytt eder uti en annan Menniska. Ehrenadler Tel. 900 (1723). Han kunde faseliga ombyta sin ham, och var den värsta illgjärningsmann. Björner Sorle 39 (1737).
b) med avs. på ngt mer l. mindre abstrakt; ofta svårt att skilja från 1 b. Schroderus Sleid. 66 (1610). (Han) Nödgades altså sitt wälmeenta vpsåt ombyta, och (osv.). Gallius AÅkeson F 3 b (1643). Papisterne updickta .. at brödet och winet, när thet wälsignat är, ombyter sit wäsende. Spegel Pass. 66 (c. 1680). En oändlig hop tyska officerare kom äfven vid samma tillfälle hit öfver, hvilka ock på ett visst sätt, ombytte våra landsseder i många mål. Lagerbring Skr. 10 (c. 1764). Han ombytte sitt ärfda namn, Halldin, .. och blef såsom Hallenstjerna .. introducerad bland ridderskapet och adeln. Rosenstein 2: 62 (1813). Wikner Pred. 607 (1883). särsk.
α) i uttr. ombyta rådet, ändra mening, komma på andra tankar o. d. Ombyta rådhet vide Förwandla rådhet. Helsingius (1587). Messenius Christm. 215 (c. 1616; med oviss bet.).
β) förvandla (ngt) till dess motsats. In summa, der .. (K. Maj:ts dåliga ekonomi) icke rättat blifwer, ombytes hela Regementet, och Eders Kongl. Maj:t måste bedja, i stället Eders Kongl. Maj:t borde befalla. HC11H 10: 90 (1650); jfr 8. Brenner Pijn. 101 (1727).
8) (†) refl. l. i pass. med intr. bet.: undergå förändring, bli annorlunda, förändra sig, förändras; slå om. Fast mongen thet förtrÿter, / iagh migh doch eÿ ombÿter, / blÿr altidh stadigh wän. Visb. 3: 154 (1651). Tu äst then Gudh, som icke ombytes, icke kan förneeka tigh sielff, vthan är altijdh then samma. Emporagrius Cat. R 1 a (1669). Så snart man trodde (i den romerska kyrkan), at det välsignade brödet ombyttes til Christi kropp, och (osv.). Bælter Cerem. 482 (1760). Babiana som hittils varit sjelfva godheten .., hon ombytte sig i en hast: hon blef lik en Furie. Posten 1769, s. 886. Cygnæus 9: 160 (1851). — särsk. i p. pf.: (för)ändrad, förvandlad; (helt) olika. Rudbeck Bref 25 (1663). Jag kom tilbaka, ack! då var alt ombytt; det var ej mera denna kära, obekymrade flickan. Eurén Kotzebue Cora 40 (1794). Palmblad Fornk. 2: 23 (1844).
2) till 4. I de fall där subjekt och predikat äro helt eller nästan ombytbara. SvHumT 1917, sp. 55. —
OMBYTLIG, se d. o.
Spalt O 727 band 19, 1950