Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PICKELHÄRING pik3el~hæ2riŋ l. ~hä2-, äv. (numera bl. i bet. 1, men i denna bet. uteslutande) PICKELHERING ~he2riŋ, i bet. 1, 4 r. l. m., i bet. 2 m., i bet. 3 m. l. r.; best. -en; pl. -ar (HC11H 6: 112 (c. 1700) osv.).
Ordformer
(peckel- 1685. pickel- (picc-, -ell-) 1665 osv. pickeld- 1735. pikel- 1720, 1737. -hering 1685—1952. -herring 1735. -häring (hähr-) 1665 osv. — pickläring 1789)
Etymologi
[av lt. pekelhering (av mlt. pekelherink) l. t. pickelhering, eg.: sill inlagd i saltlake (jfr d. pikkelhering, holl. pekelharing, eng. pickleherring); till HÄRING; med avs. på förleden jfr mlt. pekel (se PICKELS). — Jfr PICKELSILL]
1) (om ä. utländska förh., föga br.) sill inlagd i saltlake. Schück Shaksp. 1: 126 (1916). 2SvUppslB (1952). jfr ConvLex. 3: 281 (1824).
2) [bildl. anv. av 1; bet. uppkommen i t. (jfr HANSVURST)] (om ä. förh.) stående komiskgrotesk figur i folklustspel; gyckelmakare, narr, upptågsmakare; förr stundom med karaktär av egennamn. Hiärne (SvNatL) 217 (1665). På the Rum ther man med Löye skodar / Herr Peckelheringz Flärd. Spegel GW 64 (1685). Weise 205 (1697; om hovnarr). Alle skänke-swännerne (voro) klädde som Pickelhäringar. HC11H 6: 112 (c. 1700). Alla skådespel ha mäst en pickelhäring. Kolmodin QvSp. 1: 409 (1732). Hirn Barnlek 263 (1916). särsk. (†) i utvidgad anv., om narraktig l. löjlig l. hållningslös person; äv. ss. okvädinsord; särsk.: lymmel, odåga. Envallsson Skärg. 27 (1789). (Adjunkten) är en narr och pickelhäring, utan stadga och realitet. Porthan BrCalonius 394 (1797). Blyges ni inte, era pickelhäringar. Blanche Tafl. 2: 108 (1845, 1856). Atterbom FB 110 (c. 1855).
3) [bildl. anv. av 2] (†) zool. viss snäcka av släktet Nerita Lin. Pickelheringen .. är altid mycket brokig. Linné FörelDjurr. 328 (1752).
4) [anledningen till namnet obekant] (om ä. förh.) etnogr. ett slags dryckeskärl av glas. Karlson StåtVard. 562 (1945; efter handl. från 1600-talet).
Ssgr (till 2): PICKELHÄRINGS-DANS. (tillf., om ä. förh.) dans av gycklare l. pickelhäringar på teaterscen l. dyl. Nordforss (1805). Meurman (1847). —
-KLÄDNAD. (†) jfr narr-dräkt. Möller 1: 195 (1755). —
-PUSS l. -PUTS. (†) jfr narr-puss. Weise 318 (1697). Meurman (1847). —
-SPEL. (numera bl. tillf.) litt.-hist. narrspel med en l. flera pickelhäringar; förr äv. allmännare: upptåg l. gyckel (av en pickelhäring l. narr). Nordforss (1805). Schück AllmLittH 3: 244 (1921).

 

Spalt P 789 band 20, 1953

Webbansvarig