Publicerad 1954   Lämna synpunkter
PROPSA prop3sa2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING (mindre br., Blanche DödFadd. 85 (1850), Östergren (1935; sällsynt)).
Etymologi
[möjl. av fr. proposer (se PROPONERA)]
1) (ngt vard.) uppträda pockande (se POCKA, v.1 4) l. fordrande l. trotsigt l. påstridigt o. d.; pocka på ngt. Propsa på ngt, ngn gg äv. propsa med ngn. Se så, inga propsningar mer. Blanche DödFadd. 85 (1850). NordT 1885, s. 474 (c. 1880: med). En regering, som .. envist propsar på att få sitta kvar. UNT 1930, nr 10499, s. 4.
2) (†) envist l. påstridigt tigga om ngt l. söka förmå ngn att göra ngt; äv. i uttr. propsa med ngn. Vi ”propsade” .. med dem, som ansågos obeslutsamma (då det gällde val av inspektor i en studentnation). Svedelius Lif 321 (1887). Det myckna ”propsandet” om betyg. Därs. 471.
Särsk. förb. (till 1): PROPSA FRAM10 4.
1) genomdriva (ngt) gm pockande l. envishet o. d. Östergren (1935).
2) refl.: arbeta sig fram gm påträngande l. pockande uppträdande. SAOL (1900). —
PROPSA IGENOM10 040 l. 032. genomdriva (ngt) gm propsande. SAOL (1900). —
PROPSA SIG TILL10 0 4, äv. med huvudton på verbet, förr äv. PROPSA TILL SIG. skaffa sig (ngt) gm propsande l. pockande o. d. En aktörsstrunt .. (har) råkat propsa sig till .. hufvudrollerna. Strindberg NRik. 32 (1882). Sundén (1888: till sig). SvD(B) 1946, nr 299, s. 12. —
PROPSA ÅT SIG10 4 0. (föga br.) propsa sig till (ngt). Sundén (1888). WoJ (1891).

 

Spalt P 2073 band 20, 1954

Webbansvarig