| Publicerad 1955 | Lämna synpunkter |
PULSERA pulse4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; PULSATION, PULSATOR, se avledn.
1) (†) knacka, bulta; anträffat bl. i bild. Många supplikanter infunno sig på Ousbyholm för att ”pulsera på Hans faderliga Högwyrdighets fromma och christmilda hjertas dörr.” Cavallin Herdam. 1: 124 (cit. fr. c. 1712).
2) [jfr lat. pulsare, kräva, göra klagomål gällande] (†) enträget begära l. yrka på (att osv.); äv. i förb. med prep. på, dels pulsera på ngn, ansätta ngn med krav, dels pulsera på ngt, enträget begära l. yrka på ngt; äv. pulsera till att bli ngt, (medelst övertalningsförsök) arbeta på att få bli ngt. Her Jöns Martini hafwer pulserat och stämplat, medh Socknemännerne till att blifwa kyrkieherde thärsammastädes. UppsDP 1604. H(er)r Langelius .., hvilken .. pulserar genom bref, at H(er)r Öfversten ville å hans vägnar sökia majesteten. VDAkt. 1690, nr 191. Emedlar Tijdh haf(ve)r denne Hendric .. pulserat på swaar, men eij än erhållet. Därs. 1711, nr 154. H(er)r Rector hafver eij ännu betalt till Mag(ister) Osander thet han .. skyldig är; men icke desto mindre pulserar han så häfftigt på mig. Därs. 1731, nr 13. Porthan BrCalonius 320 (1796).
3) i sht fysiol. o. med. motsv. PULS, sbst.1; om (del av) hjärta: växelvis utvidga o. sammandraga sig, klappa, slå; om artär o. d.: växelvis undergå utvidgning o. sammandragning till följd av hjärtats slag; om blod: strömma fram (genom ådrorna) i vågor till följd av hjärtats slag; om ställe på kroppens yta l. blodsvulst o. d.: röra sig rytmiskt av o. an till följd av hjärtats slag; äv. opers. Möller (1790). Florman Anat. 2: 334 (1830). I början af tredje dagen synes (på ett hönsembryo) hjertat tydligt och har då tre pulserande caviteter. Berzelius Kemi 6: 653 (1830). En begränsad, pulserande svulst i pannan. Hygiea 1874, 2: 320. En varm, senfull mensklig arm med svällande ådror, som pulserade i takt med blodet i hennes tinningar. Idun 1888, s. 161. Likafullt pulserade europeiskt blod genom hennes ådror. Heidenstam End. 23 (1889). Inne i det röda ärret (i pannan) pulserade det vilt. Siwertz JoDr. 393 (1928).
4) i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv. av 3.
a) i sht med. om smärta o. d.: kännas ss. upprepade bultningar, rytmiskt avtaga o. tilltaga med korta mellanrum; i sht opers.; jfr PULSA, v.1 2 a. Vid främre delen af tinningmuskeln .. ansatt af en pulserande känsla. LGBranting 2: 61 (1840). Det pulserade ännu i hans ben. Bengtsson Linklater JuanAmer. 307 (1931).
b) i annan anv.; särsk.: röra sig rytmiskt av o. an. AFSoldan (1849) hos Aho Soldan 192. Små kanaler eller diken, genom hvilka ebb och flod pulsera. Lindström Bates 6 (1872). Den heta lidelse, som pulserade i Kellgrens ådror. Schück (o. Warburg) Huvuddr. 2: 182 (1917). TurÅ 1942, s. 248. särsk.
α) (i sht i fackspr.) växelvis tilltaga o. avtaga (i bestämd rytm); i sht i p. pr. Pulserande vakuoler. BotN 1876, s. 155. Två med pulserande lufttryck drifna kolfvar. 2NF 18: 749 (1912). PopAstrT 1925, s. 139. särsk. fys. o. el.-tekn. om elektrisk ström: strömma med periodiskt växlande styrka l. riktning; särsk. i p. pr., om likström: som periodiskt varierar i styrka (motsatt: stationär). TT 1900, M. s. 60 (om växelström). Med .. pulserande ström avses ofta pulserande likström. FörslElektrOrdl. (1931).
β) tekn. utöva ett tryck som växelvis tilltager o. avtager; dels om belastning, dels om maskin varmed hållfasthetsundersökning utföres. Pulserande belastning. Ramsten o. Stenfelt (1917). TT 1940, M. s. 84.
γ) om (tecken till) liv l. rörelse: röra sig, leva, sjuda; i sht i p. pr.: som kännetecknas av rörelse l. vitalitet l. omväxling. SKN 1842, s. 211. Hela denna bygd sväller i våra dagar af ett friskt pulserande lif. Torpson Eur. 1: 169 (1895). Rörelsen pulserade som lifligast på .. gatorna. VL 1904, nr 263, s. 2. Kraften, som i allt pulserar, / Brusar i vårt eget blod. Ps. 1937, 535: 2.
1) fysiol. till 3, om hjärtats pulserande rörelser; äv. om de därav orsakade rörelserna i artärer l. åderbrock o. dyl. o. i blodet; dels sammanfattande, om sådana rörelser, dels om ett enskilt slag av hjärtat o. den därav orsakade rörelsen, puls, pulsslag. Då han hade förbundet, förgik pulsation (i åderbrocket). CollMedP 1683, s. 32. Arterernas pulsation. Berzelius Brev 9: 25 (1808). Jacobæus HjärtBlodSj. 82 (1935).
2) bildl., motsv. pulsera 4; särsk. (i sht i fackspr.) motsv. pulsera 4 b α, om förändringar som innebära ett växelvis skeende tilltagande o. avtagande (i bestämd rytm). Berzelius ÅrsbVetA 1827, s. 41. De klimatiska pulsationerna i västra Amerika. Ymer 1917, s. 89. Likströmmens pulsationer. 2NF 33: 453 (1922). SvD(A) 1933, nr 279, s. 24. särsk. (†) om stöt varigm ngt försättes i rörelse. Detta inre bakbenet gifver första pulsation, och genom yttre bakbenet fulländas språnget. Ehrengranat HästRör. 77 (1818). —
PULSATOR032, äv. 040, r. l. m. [jfr t. o. eng. pulsator] tekn. till 4 b, om maskin som åstadkommer en pulserande rörelse l. ett pulserande tillstånd; särsk.
a) om (ångdriven) pump med två kamrar i vilka tryck o. vakuum växelvis värka; jfr pulsometer. JernkA 1894, s. 320.
b) om anordning på vissa mjölkningsmaskiner som åstadkommer en regelbunden växling mellan en starkare o. en svagare luftförtunning (l. mellan luftförtunning o. normalt lufttryck), varigm mjölken kan utsugas ur spenarna utan att dessa skadas. LAHT 1908, s. 12.
Spalt P 2373 band 21, 1955