| Publicerad 1961 | Lämna synpunkter |
RÄNNLAD, p. adj.
(†) som är försedd med en (l. flera) långsträckt(a) fördjupning(ar); räfflad (av ngt); kannelerad. Bottnen (i hisskorgen) belägges med jernplattor, som äro rännlade. JernkA 1846, s. 108. Kanten af detta bäcken (dvs. Östersjöns flodområde) är .. rennlad af de flod-dalar, som derifrån afgå till hafsytan. Agardh (o. Ljungberg) I. 2: 2 (1853). Hygiea 1858, s. 587. särsk.
a) om växts blad l. bladskaft l. bål o. d.: som har en (l. flera) långsträckt(a) fördjupning(ar) med halvcirkelformigt tvärsnitt; rännformig; fårad; konkav. Möller PrincBot. 36 (1755; om blad). BotN 1841, s. 194 (om bladskaft). (Islandslaven) liknar en liten buske, med breda, rännlade i brädden taggiga blad. LfF 1876, s. 112. jfr: (Ytan på djur l. växt kan vara) Rännlad .. (dvs.) med en eller flera längdfördjupningar, hvilkas tvärgenomskärningar äro halfcirklar. Marklin Illiger 48 (1818); jfr b.
b) om kropp l. kroppsdel: som har en (l. flera) långsträckt(a) fördjupning(ar) med halvcirkelformigt tvärsnitt; urholkad. Retzius Djurr. 209 (1772). Frammantill (är plogbenets främre rand) mera låg, bred och ränlad. Florman Anat. 1: 181 (1823). Thomson Insect. VIII (1862).
Anm. I sammanhängande text har ordet anträffats endast ss. p. adj. Flera ordböcker anföra dessutom en (sannol. konstruerad) inf. rännla med bet. ”räffla” l. dyl. Möller (1790). Dalin (1855; med hänv. till reffla). Utan uppgift om ordklass (o. därför möjl. att hänföra till RÄNNLA, sbst.) anföres formen rännla också av Tholander Ordl. (c. 1875) o. LoW (1889).
Spalt R 3931 band 23, 1961