| Publicerad 1956 | Lämna synpunkter |
RATIONELL rat1ʃωnäl4, stundom äv. RATIONAL -na4l, adj. -are. adv. -T.
I. i bet.: förnuftig samt i närstående anv.
A. med sakligt huvudord l. ss. adv.
1) förståndsmässig, logiskt grundad; som motsvarar förnuftets krav; förnuftigt ordnad; som har avseende på l. är tillgänglig för förståndet l. tanken l. tänkandet; begreppsmässig. Polyfem IV. 39: 2 (1811). Att det Absoluta .. har .. ej mindre en essential, än en rational betydelse. Atterbom PhilH 133 (1835). Om .. (en förklaring till ett fenomen) är sådan, att det uti den uttryckta sammanhanget emellan orsak och verkan af förnuftet fullkomligt kan inses och med sinnena fattas, så säges denna förklaring vara sann eller rationell. Fock 1Fys. 3 (1853). Alla försök att rationellt förklara det onda äro .. främmande för tron. Aulén AllmTron 171 (1923). All .. (Poincarés) gärning (är) alltför rationellt betonad, för att han vill finna sig i .. att räkna med de irrationella inslagen i en opinions växlingar. SvUppslB 21: 848 (1934). Barfotaspringningen betraktas ofta som ett slags förebyggande härdningskur, och så till vida ligger däri på sätt och vis ett rationellt moment. FoF 1944, s. 95. — särsk.
a) (i sht i fackspr., särsk. filos.) i fråga om motsats mellan förstånd o. erfarenhet: som har avseende på l. grundar sig på tänkandet l. förståndet (icke på sinnligt varseblivande); motsatt: empirisk. Tuderus Kiesewetter Log. 164 (1806). Det menskliga vetandet är antingen förnuftigt, rationelt, speculativt, eller sinnligt, sensuelt, empiriskt. Boström Propæd. 7 (1851). Inom de s. k. rationella vetenskaperna, d. v. s. dem, hvilka till innehållet icke, åtminstone omedelbart, grunda sig på erfarenheten. Rein Log. 90 (1882). särsk.
α) (i sht om ä. förh.) om psykologi: som grundar uppfattningen av det mänskliga psyket på tänkandet l. förnuftet (icke på varseblivning o. erfarenhet); motsatt: empirisk. LittT 1795, s. 13. När Psychologien har för afsigt att utforska sjelfva det föreställande väsendets Substans, kallas den .. rationell. Ekman Jakob 10 (1822). Den rationella psykologien utgår ifrån en redan vunnen allmän världsåsikt och därmed sammanhängande bestämning af själens väsen samt härleder däraf själens förmögenheter och funktioner. Larsson Psyk. 2 (1896). 2SvUppslB (1952).
β) (numera bl. tillf.) språkv. om grammatik: som förståndsmässigt söker förklara ett språks former o. lagar ur själva språkets natur; motsatt: empirisk. NF 5: 1443 (1882).
γ) filos. om metafysisk åskådning o. d.: som hävdar att den sinnliga världen måste förklaras ur en absolut o. osinnlig (över rum o. tid upphöjd) värklighet (o. enligt vilken förnuftsidéerna äro föremål för kunskap). Boström 2: 214 (1840). Nyblæus Forskn. 2: 463 (1881). Rationell idealism. 2SvUppslB (1952).
b) (numera föga br.) teol. o. filos. om (egenskap hos l. ståndpunkt o. d. i fråga om) religion l. etik: som baserar sig på l. överensstämmer med reflexion l. förnuft (motsatt: uppenbarad l. positiv), som utmärkes av rationalism (se d. o. b, c); rationalistisk (se d. o. b); jfr LIBERAL I 4 c. En praktisk religions- och sedolära, såväl rationell som positiv. Sprinchorn PedUtsk. 11 (i handl. fr. 1804). Geijer I. 5: 402 (1847). Nyblæus Forskn. I. 2: 249 (1875).
c) (mindre br.) jur. om rätt: som baserar sig på förnuftet o. existerar oberoende av lagstiftning l. andra mänskliga åtgöranden; motsatt: positiv (se POSITIV, adj. 1 b); jfr NATURLIG 1 e. 2NF 24: 76 (1916).
d) (i fackspr.) övergående i bet.: teoretisk; teoretiskt beräknad l. uträknad; motsatt stundom: experimentell l. iakttagen, stundom: tillämpad, stundom: värklig, reell; jfr a. (Mairan) upställer .. hvad han kallar rationella Somrar och Vintrar (för olika latituder), till skillnad ifrån de relle i hvilka belägenheternes enskildta inflytelser ingå. Ehrenheim Phys. 2: 134 (1822). (Sådana fysikaliska) lagar, som äro rent rationella, således av matematisk natur eller blott innefattande definitioner, och sådana som äro experimentella. TMatFysKemi 1919—20, s. 70. SvNat. 1928, s. 40. särsk. (numera mindre br.) om mekanik: teoretisk. Man brukar indela mekaniken i rationel och tillämpad mekanik. NF 10: 1270 (1886). Sthm 1: 357 (1897). 3NF 13: 1128 (1930).
e) närmande sig l. övergående i bet.: vetenskaplig, vetenskapligt grundad. Vextgeographien .. (utgör) en af grundvalarne för den rationella hushållningen och statistiken. VetAH 1818, s. 122; jfr 3. Den på anatomiska förhållanden beräknade, ”rationella”, gymnastikens målsmän. HjLing (1882) hos LGBranting 1: XXIX. Den organiska kemien har .. anvisat oss vägen till en rationell födoämneslära (osv.). Bolin OrgKem. 5 (1925).
f) [efter motsv. anv. i t.] (förr) skogsv. om metod för skogstaxering l. skogsindelning: kännetecknad av att den årliga avvärkningen beräknades (rent teoretiskt) efter förhållandet mellan skogens värkliga virkesmassa vid en viss tidpunkt o. dess normala, efter omloppstid o. årstillväxt beräknade virkesmassa. JernkA 1851, s. 386. Cnattingius (1877, 1894).
2) [jfr 1, 1 a] kem. om namn l. beteckning på ämne: som anger ämnets kemiska sammansättning; i sht förr äv. om kemisk formel: som anger hur atomerna i ett ämne tänkas vara förbundna med varandra (jfr KONSTITUTIONS-, STRUKTUR-FORMEL; motsatt: empirisk); stundom äv. om ett ämnes kemiska sammansättning: som anges medelst sådan formel. Berzelius ÅrsbVetA 1833, s. 190 (om formel). KemT 1900, s. 77 (om sammansättning). 3NF (1932; om strukturformel). Den rationella beteckningen 1-dimetylvinyl-3-dimetylcyklohexen — 5. 2SvUppslB 10: 37 (1949).
3) betecknande att ett handlande l. en metod l. åtgärd o. d. vilar på studium o. planläggning o. skänker (reda o.) effektivitet (för ett minimum av arbete o. kostnad); särsk.: ändamålsenlig, praktisk; ofta med särskild tanke på användning av praktiska redskap o. mekaniska hjälpmedel o. d. Den Rationela Landthushållningens Grundsatser. Thaer (1816; boktitel); jfr 1 e. En .. rationel lösning af .. problemet (rörande fångars förbättring). Oscar I Straff 34 (1840). En rationelt konstruerad såg. TT 1871, s. 193. Ett verkligt rationelt bokföringssystem. Smedman Kont. 1: 4 (1872). Det (synes) knappast vara rationellt att upprätthålla tvenne flottstationer. VFl. 1935, s. 149. Om djuren utfodrats rationellt efter moderna principer. StKokb. 331 (1940).
B. med huvudord betecknande person l. psyke l. läggning o. d.
4) som handlar o. tänker förnuftsmässigt (dvs. utan att förvirras av känslor l. affekter), nykter; äv. om psyke o. d.: förnuftsbetonad. Warburg i 2SAH 59: 475 (1882; om lynne). Det yppersta i (V. Benedictssons roman) ”Pengar” är .. porträttet av Selma, .. viljestark och rationell, ärlig och omedelbar. Böök i 3SAH LX. 2: 209 (1949).
5) [jfr 1 b] (†) som omfattar den teologiska rationalismen (se RATIONALISM 1 b), liberal. Valerius 2: 260 (1840).
6) [jfr 1 e] (†) om läkare: som utövar sin läkarvärksamhet enligt vetenskapliga metoder, vetenskapligt utbildad. På en folkmängd af nära hälften mot den Svenska, räknar man (i Finland vid 1800-talets början) .. 120 rationella läkare, medan Sverge häraf eger redan 550. HA 3: 14 (1871).
7) [jfr 3] (mera tillf.) som i sin praktiska gärning använder teoretiskt övervägda o. i tillämpningen ändamålsenliga metoder o. d. Rationella landtbrukare. Fries BotUtfl. 2: 267 (1845, 1852). Den moderna människan vill vara rationell. Bolin VFöda 5 (1933).
II. [ytterst efter motsv. anv. i senlat., där ordet återger gr. ῥητός, eg.: som kan utsägas (jfr IRRATIONELL 3)] mat. om tal l. matematisk storhet: som kan erhållas ur de positiva hela talen genom ändligt många gånger upprepade användningar av de fyra enkla räknesätten; som är ett helt tal l. ett bråk. Palmquist Alg. 1: 14 (1745). Ett tal är Rationelt, då det är kommensurabelt med enheten. ASScF 4: 32 (1853, 1856). Hedström o. Rendahl Alg. 62 (1915). — särsk. i utvidgad anv., dels om algebraisk formel: som icke innehåller rotmärken, dels om funktion: som bildats gm användning uteslutande av de fyra enkla räknesätten på digniteter av en l. flera variabla storheter, dels om triangel: sådan att ytan, höjderna o. de vidskrivna, inskrivna o. omskrivna cirklarnas radier uttryckas gm rationella tal. ASScF 4: 42 (1853, 1856; om formel). Hedström o. Rendahl Alg. 177 (1915; om funktion). TMatFysKemi 1919—20, s. 3 (om triangel).
Spalt R 409 band 21, 1956