| Publicerad 1965 | Lämna synpunkter |
SCHACKLA ʃak3la2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
i sht sjöt.
1) fastgöra (ngt) medelst schackel (se d. o. 1); särsk. i uttr. schackla ngt till l. i ngt; jfr KLAMMA, v. 1. WoJ (1891). (Ankarkättingen) går .. slutligen ned i kättingslåren för att fästas kring foten af stormasten eller ”schacklas” till någon svår bult i fartygsbottnen. Wrangel SvFlBok 21 (1897). (Skotkättingarna tagas) loss från seglen, till vilkas skothorn de äro schacklade. VFl. 1928, s. 132. Tvåtumsvajren, som skall schacklas i öglan. ArbT 1947, nr 283, s. 10.
2) i fråga om lösgörande av ngt gm borttagande av bulten i en schackel; dels i sådana uttr. som schackla loss ngt l. schackla ngt fritt, dels i de särsk. förb. SCHACKLA IFRÅN l. UR; jfr KLAMMA, v. 2. Då fartyget lyftes af en väldig sjö, lät chefen schackla loss ankarkättingarna. Hornborg Antip. 219 (1915). Att manna spelet hann man ej, blott schackla / sin kätting fri. NArgus 1924, s. 104.
SCHACKLA I 10 4, förr äv. UTI. till 1: fastgöra (ngt) medelst schackel. Oxenstierna Vanderdecken 62 (1865). jfr ischackla. —
SCHACKLA IFRÅN 10 04, äv. FRÅN 4. till 2: göra loss (ngt) gm att ta ur bulten i en schackel. Ramsten o. Stenfelt (1917). —
SCHACKLA IHOP 10 04, äv. HOP 4. till 1: förena (ngt med ngt l. två föremål med varandra) medelst schackel. Östergren (1938). —
SCHACKLA SAMMAN 10 32 l. 40 l. TILLSAMMAN(S) 040, äv. 032. till 1, = schackla ihop. Ekelöf Skeppsm. 110 (1881). —
SCHACKLA UR 10 4. till 2: lösgöra (ngt) gm att ta ur bulten i en schackel. Stenfelt (1920). jfr urschackla. —
Spalt S 1334 band 24, 1965