Publicerad 1968   Lämna synpunkter
SJUSKIG ʃus3kig2, adj. -are. adv. -T.
Etymologi
[sv. dial. sjuskig; jfr d. sjusket; sannol. till (ett verb motsv.) d. sjuske, klafsa, vara oordentlig, nor. sjuske, klafsa (jfr sv. dial. sjåska, klafsa), sannol. sidoform till sv. dial. suska, slaska, söla (se SUSKA), o. SLUSKA]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) osnygg l. oordentlig. Den som är lat, sjuskig och dum i det lekamliga, han är det också i det andeliga. Murbeck CatArb. 1: 459 (c. 1750).

 

Spalt S 2924 band 25, 1968

Webbansvarig