| Publicerad 1970 | Lämna synpunkter |
SKICKELSE ʃik3else2, r. l. f. (l. m.) (f. Lind (1749) osv.; m. Sahlstedt (1773), Lindfors (1824)) ((†) n. RelCur. 327 (1682)); best. -en; pl. -er.
a) [ordets anv. i senare tid i denna bet., särsk. i γ, beror på inflytande från d.] (utom i γ numera bl. ngn gg, arkaiserande) = SKICK, sbst.1 1 a. Himmelsens och iordhennes skikkilse kunnen j bepröffua. Luk. 12: 56 (NT 1526; Bib. 1917: utseende). Baculard d’Arnaud, det hemska dramats .. målsman, .. en af de mest ytterliga representanterna för dramen i dess mest tillspetsade, blod- och tårdrypande skickelse. Levertin G3 192 (1894). Icke var detta ett rum, värdigt att hysa Guds son, dold under brödets och vinets skickelser. Dahllöf Skumr. 6 (1917). — särsk.
α) (†) = SKICK, sbst.1 1 a β. Cadet-Skolan som äfwen af eldswådan förstördes kommer nu at förnyas uti en bättre skickelse. EP 1792, nr 16, s. 4.
β) (†) om en växts växtsätt l. utseende l. dyl. Om Humbles uthwärtes Skapnad och skickelse. Bromelius Lup. 2 (1687).
γ) om den gestalt l. skepnad i vilken en levande varelse uppträder; särsk. (i sht i vitter stil, fullt br.) om en levande varelses (särsk. en människas) yttre gestalt l. utseende: gestalt, skepnad, figur, uppenbarelse o. d.; äv. dels konkret, om levande varelse (särsk. människa) med en viss yttre gestalt l. ett visst utseende l. yttre (särsk. i förb. med bestämning som anger ett visst utseende osv.), dels (numera bl. tillf.) bildl., i uttr. som ange att ngn uppträder i visst fack l. viss genre; jfr SKICK, sbst.1 1 a γ. (Kristus är) j sadana skickelse kommen, at han ingom förfärligh, vthan allom är trygg och fridhsamligh. LPetri 1Post. E 7 b (1555). Så mycket mera öfverraskad blef .. (världen), då .. (Börjesson) plötsligen en vacker dag ånyo uppträdde och i en alldeles ny skickelse, nemligen som dramatiker. Sturzen-Becker 1: 22 (1861). Det är ju en ståtlig skickelse, denna reslige gubbgestalt med det hvita, rikt yfviga håret och det vackra, tvärklippta helskägget. Idun 1890, s. 135. Fast han endast sett henne en kort stund, erinrade han sig tydligt hennes mörka, exotiska skickelse. Janson CostaN 2: 136 (1910). IllSvOrdb. (1955).
b) (†) = SKICK, sbst.1 1 b. Stiernman Riksd. 29 (1523). Iach (är) .. när idher j andanom, frögdandes migh, och seendes idhor skickilse, och idhor troos stadugheet j Christo. Kol. 2: 5 (NT 1526; äv. i Bib. 1703). Thet andra stycket (i predikotexten) är om the 10. Spettelskas troo, som Euangelisten S. Lucas stellar här för ögonen, j triggiahanda olika skickelse, effter hennes olika öffning och förandring. Then första skickelsen (som skildras i Luk. 17) är liwff. PErici Musæus 2: 252 b (1582); jfr a. — jfr O-SKICKELSE.
c) (†) = SKICK, sbst.1 1 d. Vij .. göre vitterligitt förr alle, eehvadh verdigheett, conditionn, stånd eller skickelse, som the kunne vare udi, som thette vorth kong:e breff .. kann hände förekomme, att (osv.). G1R 29: 576 (1560). At tidens skickelse icke tillät en .. tvist i en farlig fråga. Wallquist TalSASlottscap. 1790, s. 10. Geijer I. 5: 160 (1811).
2) (†) motsv. SKICKA I 1: (av en person l. världslig l. kyrklig myndighet utfärdad) bestämmelse l. föreskrift l. stadga l. förordning l. föreskriven ordning o. d.; äv. övergående i bet.: lag o. d. Må hanns N(åde) .. ware om all tingh förtenchtt ett gott regementt och skickelse bådhe medh myntth och annan deell ij richeett. G1R 1: 129 (1523); jfr 1. Then schickilse som .. gjordis vdij vesthrårs atth Cronones ränttha schulle vpretthas medh nogoth aff bispernes rentho. Därs. 4: 300 (1527). Doch gör S. Paulus en skickelse och ordinanciam, och segher (osv.). OPetri 2: 206 (1528). Stiernman Com. 1: 949 (1627). Schenberg (1739).
3) (†) motsv. SKICKA I 1: institution l. inrättning (med viss utformning l. gestaltning). Echtenskapet är Gudz godha werck och skickelse. LPetri KO 51 a (1561, 1571).
4) (i sht i vitter stil) motsv. SKICKA I 1 f, om en högre makts (Guds l. försynens l. ödets o. d.) l. slumpens l. naturens l. en viss naturkrafts o. d. bestämmande l. styrande av l. ingripande i händelseförloppet l. utvecklingsgången l. gestaltningen l. ordningen l. förhållandena i ett visst fall l. i allm. l. om ett av en högre makt osv. bestämt l. styrt l. utformat händelseförlopp osv.
a) i sådana uttr. som Guds l. den högstes l. himmelens l. ödets l. slumpens (stundom naturens) skickelse (l. skickelser), en skickelse av Gud l. ödet, en högre l. gudomlig skickelse; i uttr. Guds skickelse l. skickelse av Gud (äv. nådens skickelse) o. d. äv. med särskild tanke på ngt ss. ett bevis på Guds nåd l. ss. en gåva från Gud (se särsk. β). Hoo sigh vpsetter emoot wellogheten (dvs. den världsliga överheten) han vpsetter sigh emoot gudz skikkilse. Rom. 13: 2 (NT 1526). Alla fönsterne voro fulla med menniskor (som ville se processionen) upstaplade på hvarannan. Mitt öde ville att jag kom att bli underst, och hade ofvanpå mig en mamsell tvärt emot all naturens ordning och skickelse. JGOxenstierna Dagb. 76 (1769). Hwad är lyckan? Är hon icke en skickelse af Gud? Franzén Pred. 4: 262 (1844). All den europeiska erfarenhet i styrelse- och lefnadskonst, som genom en högre skickelse blifwit sammandragna och deponerade hos Engelska folket. SKN 1845, s. 311. Underliga äro ödets skickelser! Lagergren Minn. 6: 185 (1927). Att sådana (tätbebyggda) byar inte brinna upp vart femte eller tionde år är en underbar nådens skickelse. Lampén HTvFinl. 136 (1919). — särsk.
α) (†) i sådana uttr. som lämna utgången till den högstes skickelse, lämna utgången i Guds hand; ngt står i försynens skickelse, ngt vilar i Guds hand l. dyl. (Vi) måste .. lemna utgången til den Högstas skickelse. 2RARP 13: 244 (1742). Huru länge denna Säkerhets-Act har bestånd, står i Försynens skickelse. JWingård (1789) i KyrkohÅ 1909, MoA. s. 143.
β) i uttr. det är l. var en Guds skickelse att (osv.), det var en Guds nåd l. en Guds lycka l. ett (Guds) under att (osv.; jfr GUD II 3 d). Widegren (1788). Att jag icke då (vid sonens död) förlorade förståndet är en Guds skickelse. JWolff (1872) hos Lidman Blodsarv 289. Hedberg DockDans. 111 (1955).
γ) (i Finl., numera knappast br.) i uttr. högre skickelse, om force majeure. Lang FinlSjör. 1: 454 (1890). Hernberg Rättsh. 457 (1922).
b) i uttr. ngns l. ngts skickelse, vad en högre makt (Gud l. försynen osv.) l. slumpen bestämt för l. tilldelat ngn l. ngt ss. dennes resp. dettas lott l. öde, ngns l. ngts öde l. lott l. bestämmelse; ngt som efter en högre makts osv. bestämmelse drabbar ngn l. ngt. Protesilaus! din skickelse var att falla, det första / Offret för Hektors spjut. Adlerbeth Ov. 305 (1818). Vad som håller det väsentliga hos oss vid makt .. det är förtröstan på Honom, som har våra skickelser i sin hand. HågkLivsintr. 13: 160 (i handl. fr. c. 1895).
c) mer l. mindre klart personifierat; ofta liktydigt med: försyn(en), öde(t), slump(en); ofta i sg. best. Rosenstein 1: 147 (1790). Skickelsen förde en dag till Rosenstein en yngling, som tycktes visa någon böjelse för studier. Enberg i 2SAH 11: 310 (1825). Kunde nu också en blid skickelse foga det så (osv.). Rydberg Brev 2: 219 (1877). Försynens skickelse .. var i full verksamhet för att ordna det på bästa sätt för mig. Hellström Malmros 108 (1931).
d) i allmännare (äv. oeg. l. bildl.) anv.; ofta liktydigt med: ödesbetonad, oundviklig l. slumpartad händelse, slump, öde; äv. dels med särskild tanke på obehagliga l. olyckliga händelser o. d., övergående i bet.: prövning, olycka, dels med försvagad bet., närmande sig bet.: händelse, skeende. Han hade lärt sig att finna sig i alla livets skickelser. (Insändaren) berättar, at 16:de Arcket af .. (skriften) Pratsjuka Fritalaren, som, genom en synnerlig försorg och skickelse af Kongl. Tryckeriet är utkommit, nu försäljes. .. Det är nu mera ingen hemlighet at de fläste Boktryckare här i Staden wägrat emottaga och fullfölja tryckningen af denna Skrift. Posten 1768, s. 97. Skickelsen, som dunkel war, / Skall blifwa klar, / Då tidens förlåt remnat har. Ps. 1819, 5: 3; jfr Ps. 1937, 351: 3. Det ligger ett besynnerligt ödets spel uti den skickelse, att i samma smårum, der hertig Karl .. emottog underrättelsen att Gustaf III blifvit skjuten .., uti samma smårum bekom kronprinsen .. underrättelse, att Karl XIII ändtligen lemnat skådeplatsen. Ahnfelt HofvLif 2: 74 (c. 1845). I natt kunde jag föga sofva. Gårdagens skickelser tänkte jag mycket på. ÅbSvUndH 61: B 25 (1851). De många olyckor och hårda skickelser, som hemsökte mänskligheten, uppfattades som vredespilar, vilka Gud avsköt mot människorna till straff för deras synder. Stenberg KyrkSkrud 302 (1950).
5) motsv. SKICKA I 3: skickande, sändande; anträffat bl. ss. senare led i ssgr. — jfr UT-, ÅSTAD-SKICKELSE.
6) [jfr 1, 8] (†) i uttr. ngts skickelse mot ngt, ngts position i förh. till ngt. Rudbeck Atl. 2: 264 (1689). Solens gång och skickelse mot Månan och Jorden. Därs. 360.
7) (†) motsv. SKICKA II 6, om det förhållandet att det råder en viss väderlek l. att vädret gestaltar l. artar sig på visst sätt. (Man) kan .. aff the framfarne Månaders skickelse vthi Wäderleken, något när gissa om tilkommande Wäderleek. IErici Colerus 1: 8 (c. 1645). (Man) har .. giordt sig wissa reglor af långlig förfarenhet at der efter om warande och tilstundande wäderleks skickelse och förändring döma kunna. Elvius Alm. 1714, s. 40.
8) (†) motsv. SKICKA II 12: personligt sätt att bete l. förhålla sig l. uppträda l. vara, (yttre) uppträdande o. d.; äv. i uttr. ngns kropps skickelse, ngns sätt att uppträda med avs. på intagandet av olika kroppsställningar o. d.; jfr SKICK, sbst.1 5. När Gudztiensten förrättas, bör man hela sin krops skickelse efter Gudstiensten skicka. Celsius Alm. 1715, s. 38. Om (än) menniskor (i sitt förhållande till den fromme) äro wordne blidare i deras skickelse, så intager snart wrångheten hos dem sin förra plats. Schartau Pred. 238 (1824).
9) [jfr 8] (†) bruk, sed; jfr SKICK, sbst.1 6. (Orsaken till att vissa borgare drogo bort från Nya Lödöse var) Then vlempelige och vordentlige skickilse vtij monge motte, som i bruge ther i byn och besynnerlige med ederss köpmandzskap j så motte, ath när ther kome någre skiip eller fremmende köpmen tiil byn, falle i thom öffuer dyrkandis huad ther komber jn. G1R 11: 261 (1537).
-DIGER. (i sht i vitter stil) ödesdiger, ödesmättad o. d.; dels om tidsperiod o. d.: rik på betydelsefulla (o. ödesdigra) händelser, händelserik, under vilken ngt betydelsefullt l. ödesdigert inträffar; dels om händelse l. handling l. förhållande l. faktum o. d.: som är l. kommer att bli av stor (särsk. allvarlig l. olycklig) betydelse för l. har l. kommer att få ett stort osv. inflytande på l. spelar l. kommer att spela en stor osv. roll för ngn l. ngt, betydelsefull, viktig, allvarlig, olycklig; stundom: olycksbådande. MinnSvNH 11: 168 (1825). Längesedan borde jag hafva tackat för ditt vänskapsfulla bref som kom mig tillhanda korrt efter den skickelsedigra dag då landets öde .. afgjordes (gm representationsreformen). UrKorrCronholm 158 (1866). Huset och trädgården lågo försänkta i djupaste frid, en frid som verkade hemsk och skickelsediger på oss alla. .. Det var som om döden lurade innanför planket. Engström 5Bok 18 (1910). Det är i synnerhet två utmärkande egenskaper, som alltid varit skickelsedigra för kaukasierna — deras skönhet och deras fattigdom. Johnsson Essad Kauk. 74 (1931). Så randades den för (biskopen i Strängnäs J. A.) Tingstadius så skickelsedigra riksdagen 1815, som grusade hans dröm att bli den svenska kyrkans officielle bibeltolk. Nyberg i 3SAH LXII. 2: 273 (1951). Ingen författare har haft ett mera avgörande, skickelsedigert inflytande på Ekelund än Nietzsche. Werin Ekelund 1: 381 (1960). —
-HJÄLTE. (†) person som är en ödets man o. ss. sådan höjd över vanliga människors förhållanden o. lagar; jfr över-människa. Rydberg RomD 6 (1876). Dens. FilosFörel. 3: 276 (1878). —
-RIK. [jfr d. skikkelserig] (i sht i vitter stil) = -diger. Rundgren Minn. 2: 98 (1864, 1883). FinlÖde 117 (1927). —
Spalt S 3881 band 26, 1970