Publicerad 1971   Lämna synpunkter
SKIMTA l. SKYMTA, v.1 -ade. vbalsbst. -NING (Linc. (1640; under jocatio)); -ARE (se avledn.).
Ordformer
(skimt- 1640. skÿmpt- 1661. skÿmt- 1666—1676)
Etymologi
[sv. dial. skimta, skämta, skymfa; jfr ä. d. skimte, skämta; sannol. ombildning av SKIMPA, v.3, med anslutning till SKÄMTA. — Jfr SKIMT]
(†)
1) skämta. Linc. Rr 4 a (1640).
2) skymfa (ngn l. ngt). Jon Bergh (dömdes) till 80 {marker} sölf(ve)r-m(yn)t emedan han hafwer skÿmptat Sahl(ig) förre Borgmestare och Rådh och Stadz Sigill (gm att förfalska sitt jordabrev). VRP 1661, s. 27. VDAkt. 1676, nr 334.
Ssgr, se skimt ssgr.
Avledn. (†): SKIMTARE, m. till 1: skämtare; jfr skimte-gäst. Linc. (1640; under joculator).

 

Spalt S 4075 band 26, 1971

Webbansvarig