| Publicerad 1973 | Lämna synpunkter |
SKRYP skry4p, äv. SKRUP skrɯ4p, adj. -are; adv. -T. Anm. Den endast hos Schultze Ordb. 4393 (c. 1755) anträffade formen skröp (i bet. 1) torde vara en ombildning med anslutning till skröplig.
1) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) svag l. dålig l. skröplig o. d.; jfr 2. Swedberg Ordab. (1722). En skryp lekamens uselhet. Nyblom Twain 1: 79 (1873).
2) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) odryg, som snart tar slut; knapp, otillräcklig; äv. om person: som ej blir gammal; i sht förr äv. i uttr. leva skrypt, knappt, sparsamt; jfr 1. Monger wäger och mäter drygt inn, men lett och skrypt vt. Swedberg Cat. 111 (1709). Sahlstedt (1773; om hushållning o. förråd). De måste nu lefwa skrypt. Dens. Många munnar göra kakan skryp. Blomberg Lennep 5: 215 (1869). (En ångermanlänning sade om spriten:) Litern är så skryp! SvD(A) 1937, nr 288, s. 9. Bucht SprHärnös. 129 (1962; äv. om person).
3) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om person: som icke håller måttan l. hushållar; glupsk l. frikostig l. dyl.; äv. i uttr. vara (nog) skryp på ngt, vara (alltför) glupsk på l. frikostig med ngt. Hon tyckte honom vara nog skryp på ost. Læstadius 2Journ. 345 (1833). Du är skrup! sa Lena åt Lass, för han doppade varje grötsked i .. (det smälta smöret), men själv doppade hon bara varannan. Carlsson GlestGård. 65 (1943). NysvSt. 1962, s. 23 (äv. om husmor som gör av med mycket i onödan).
4) (i vissa trakter av Sv., bygdemålsfärgat, o. i Finl.) med tanke på att ngt som är angenämt får tiden att ”gå fortare”: trevlig, nöjsam; äv. (med nära anslutning till 2) om tid o. d.: som (är angenäm o. därför) förefaller att ta fort slut; ss. adv. äv. i uttr. gå skrypt, om tid: ”gå fort” (gm att vara angenäm). För mig är det skrypare (att ha en inackordering), ty de toma rummen äro så nedstämmande. ZTopelius (1855) hos Vasenius Top. 3: 549. Den (dvs. en rolig historia) kan du .. tala om .. så går tiden skrypare. KalSvFolkskV 1909, s. 276. Hela dagen, hela skrypa sommardagen. Collinder Kalev. 157 (1948).
1) (†) till 2; anträffat bl. i förb. skrypa bort, göra (ngt) mindre (till omfång l. innehåll l. dyl.), göra av med (ngt). (Bönderna i Övertorneå) nännas icke en gång dika åkren, för at ej skrypa bårt jorden och åkerfältet därmed. JJÖhrling hos Hülphers Norrl. V. 1: 319 (1789).
2) till 4; i avledn. skrypelse.
Spalt S 5093 band 26, 1973