Publicerad 1977   Lämna synpunkter
SLUSKIG slus3kig2, adj. -are. adv. -T; förr äv. SLUSKOT, adj.; adv. = (Gyllenborg Sprätth. 73 (1737: sluskut)).
Ordformer
(-ig 1749 osv. -ot 1651—c. 1755. -ug 1699—1756. -ut, adv. 1737)
Etymologi
[sv. dial. sluskig, slusket(e); jfr d. slusket, nor. slusket(e); till SLUSK, sbst.1—2, SLUSKA, sbst. o. v.]
(ngt vard.) om person: ovårdad (smutsig o. trasig) l. osnygg l. snuskig o. d. (särsk. i fråga om klädedräkt); äv. dels om ngt sakligt (särsk. klädesplagg), dels oeg. l. mer l. mindre bildl., särsk. dels: slarvig, dels: tarvlig l. lumpen l. tölpig; jfr SLUSKAKTIG. Arvidi 81 (1651; i rimlista). Een Jomfru, som så bedelgran, / Blier sluskot strax hon får en Man. Lucidor (SVS) 444 (1674). Hon höll på at banna up drengen för det han war sluskig ..: Din Slyngel, sade hon, du ser ut, som du aldrig finge några kläder. Säfström Banquer. D 4 b (1753). (I sv. facklitteratur) står det oklara, halfsanna och sluskiga i framställningen i direkt förhållande till den slafviska trohet hvarmed en författare följer en tysk föregångare i spåren. Samtiden 1874, s. 684. Tenow Solidar 1: 103 (1905: handla .. sluskigt). Salander Boleslawski o. Woodward Lans. 70 (1934; om överrock). En sluskigt klädd grabb. Hedberg StorkSev. 180 (1957). — jfr HALV-SLUSKIG. — särsk. (numera föga br.) om träd: ful l. osnygg l. skräpig l. oordentlig (gm avsaknad av löv l. grenar l. gm ful l. svag växt o. d.). Lucidor (SVS) 444 (1674; om träd). (Skogen) består mäst af qwistig gran, sluskig tall och mindre frodig löfskog. SockenbeskrHäls. 247 (1790).
Avledn.: SLUSKIGHET, r. l. f. (ngt vard.) om egenskapen att vara sluskig; äv. dels konkretare, om sluskigt yttrande o. d., dels mer l. mindre bildl.; jfr sluskaktighet. Serenius Kk 2 b (1734). Hos .. (E. Tegnér) döljer formens förträfflighet ofta innehållets trivialitet; hos dig (dvs. C. F. Dahlgren) bortskämmer formens sluskighet en skön idé. Thomander TankLöj. 61 (1826). Östergren (1941; i pl., konkretare).

 

Spalt S 6813 band 27, 1977

Webbansvarig