Publicerad 1977   Lämna synpunkter
SLUSKA slus3ka2, om person f., om sak r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[sv. dial. sluska; jfr dan. o. nor. sluske (i bet. 1); till SLUSKA, v. (o. SLUSK, sbst.1). — Jfr SLUSKIG]
1) (ngt vard., numera i sht i vissa trakter) smutsig l. ovårdad l. slarvig l. snuskig kvinna; jfr SJASKA, sbst.1, SLASKA, sbst. 1. Serenius Eee 3 a (1734). Kling Spect. Ddd 2 a (1735). Schulthess (1885).
2) (†) = SLASKA, sbst. 2. Schultze Ordb. 4537 (c. 1755).

 

Spalt S 6812 band 27, 1977

Webbansvarig