| Publicerad 1979 | Lämna synpunkter |
SMYCKA smyk3a2, v. -ade (pr. sg. -ar Schultze Ordb. 4628 (c. 1755) osv.; -er SynodA 2: 49 (1586), Swedberg Lefw. 512 (1729). — ipf. -ade Asteropherus 28 (1609) osv.; -te Dahlstierna (SVS) 258 (c. 1696), Nordenflycht (SVS) 1: 367 (1749). — p. pf. -ad FörtHertJohLösegend. 1563, s. 29 (: smycket, n. sg.) osv.; -t KyrkohÅ 1909, MoA s. 57 (i handl. fr. 1539), Möller (1755)). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se avledn.), -ERI (se avledn.), -NING; -ARE (se avledn.).
förhöja utseendet l. skönheten hos (ngn l. ngt), göra skönare, pryda, försköna; i sht i fråga om prydande med praktfulla l. dyrbara detaljer l. arrangemang (t. ex. smycken l. praktfulla kläder l. färgrik prakt av ngt slag); oftast dels med avs. på person, dels i fråga om prydande med praktfull växtlighet l. blomsterprakt o. d. (särsk. i fråga om naturens egen växt- l. blomsterprakt); ofta refl.; äv. utan obj. Smycka ngn till brud. Hennes panna smyckades av en glänsande tiara. Smycka sitt hår med en blomsterkrans. Skolsalen var smyckad med löv och blommor. Med guld- och silverornament rikt smyckade bokband. Naturen hade smyckat sig i sin skönaste sommarskrud. En (taska) aff röd sammet, smyket med guld. FörtHertJohLösegend. 1563, s. 29. Somlige (bin) draga ijdkeligen Watn, hwilket i alt theras Arbete mycket behöfwes, somblige smycka och pollera Arbetet, några täppa igen Kamrarne (osv.). IErici Colerus 2: 79 (c. 1645). Som en teck jungfru i en grön blomstrande eng vphemtar, och smycker sig med fagra roser, blomster och krantzar: så skal ock (osv.). Swedberg Lefw. 512 (1729). Du jord som smyckar dig hvar vår / med blommor i ditt gröna hår. Tegnér (WB) 5: 10 (1822). Det borde varit stjärnor att smycka ditt änne / som länkar och spänne, / och stråldiadem om ditt hår. Fröding Stänk 135 (1896). Detta smakfullt inredda och med värdefulla konstsamlingar smyckade hem. ActaOel. 6: 95 (1937). Björck K12Stövl. 35 (1954; utan obj.). — jfr BE-, BLOMSTER-, FEST-, LAGER-, SILVER-, UT-SMYCKA m. fl. o. DIADEM-, GULD-, HÖGTIDS-, KRANS-, MOSAIK-, O-, PÄRL-, ROSEN-, SKIR-SMYCKAD m. fl. — särsk.
a) (†) i uttr. smycka huvud och hår, i fråga om att göra sitt hår prydligt gm att krusa l. kamma l. lägga upp det. Nordforss (1805). ÖoL (1852).
b) i p. pr., om ngt sakligt: som avser (ut)smyckning. SvSlöjdFT 1926, s. 39. (O. Montelius) kunde .. påvisa huru föremål, vilkas form från början är helt betingad av praktiskt bruk, efter hand utvecklas i smyckande syfte. Rig 1934, s. 57.
c) (numera mindre br.) ss. vbalsbst. -ning i konkret anv.: smyckande utsirning l. detalj l. föremål, utsmyckning; äv. oeg. l. bildl. (jfr d). Bureus KonStyr. A 5 b (1630; oeg., om register o. d. i bok). Nomadernas fornsägner utmärkas af en nykter, dokumentär fasthet utan växlingar och smyckningar. Högberg Fåg. 150 (1912). Lindström LeendGud. 175 (1951; i pl., om träsniderier).
d) mer l. mindre bildl. (jfr c): pryda l. utsmycka l. utstoffera l. försköna (ngt; se FÖRSKÖNA 1); i sht i fråga om försköning av språket i tal l. skrift gm kräset ordval l. stilistiska medel o. d.; ofta i fråga om att framställa ngt bättre än det är: försköna (se d. o. 2) l. skönmåla (ngt). Smycka sitt tal med vackra bilder. Författaren söker det smyckade uttrycket. (L. Andreæ m. fl.) hafue medh theres smycktte och listige tunge, falskeligen handlett emot theres hierttes weetskap. KyrkohÅ 1909, MoA. s. 57 (i handl. fr. 1539). Ähr thet dogh icke vnderligit at the Calwinister willia smyckia sin saak, medh Lutheri sententier och skriffter? OMartini Bew. F 2 a (1604). Forna Qwinnors tal och regel / Skal Ehr tiena för en spegel / Til at smycka Kropp och Siäl. Kolmodin QvSp. 1: 2 (c. 1710, 1732). Han hade kommit smyckad med lefnadslust och drömmar för att fira kärlekens fest. Lagerlöf Länk. 41 (1894). Maj ljög nu bättre och bättre, och började smycka sina lögner med små detaljer. Hedberg VackrTänd. 224 (1943). — särsk. refl., i uttr. smycka sig med andras l. främmande l. lånta fjädrar, lysa med lånta fjädrar (se FJÄDER I 1 h β). Smykka sig med främmande fiädrar. Schultze Ordb. 4628 (c. 1755). Nordforss (1805: andras). SvHandordb. (1966: lånta).
SMYCKA UT10 4. gm smyckande utpynta l. pryda upp (ngt), utsmycka; äv. dels refl., i uttr. smycka ut sig, dels bildl. Hvi klaga då, att skönheten och styrkan / Ej smycka ut din lefnads offergärd? Atterbom SDikt. 2: 267 (1816, 1838). Må hela staden festligt smyckas ut. Nicander 2: 523 (1836). SvHandordb. (1966; äv. refl.). jfr utsmycka.
B (mera tillf.): SMYCKNINGS-GLÄDJE. jfr glädje 2 o. -lust, smyckar-glädje. Näsström FornDSv. 1: 300 (1941). —
SMYCKELSE, r. (föga br.) konkret: föremål l. detalj som smyckar l. pryder; jfr smycka c. Lindström Österhus 287 (1952; om krucifix till altare). —
Spalt S 7647 band 28, 1979