| Publicerad 1905 | Lämna synpunkter |
BESMYCKA besmyk4a, i Sveal. äfv. 032 (besmy´cka Weste; besm`ykka Almqvist), v. -ade; se för öfr. SMYCKA. vbalsbst. -ANDE, -NING (se d. o.)
(i sht i högre stil, numera mindre br.)
1) förse med ngt prydande, smycka, pryda; ofta med prep. med; jfr BEPRYDA 1. Besmyckia alle Wagner medh samma Sweriges Wapn. Tegel G. I 2: 311 (1622). En kåpa, som var all besmyckad. Björner Sorle 24 (1737). Värde Sergel! din fest att besmycka, / Skönhet virkar ett band till din krycka. Bellman 6: 204 (1787). Tungusernas .. långa med perlor besmyckade stångpiskor. Castrén Res. 2: 213 (1846). Benedictsson Efterskörd 95 (c. 1885). — refl. Hennes arbete månde vara / Att stå för spegeln klara / Och ther besmyckia sigh. U. Hiärne Vitt. 76 (c. 1665). Jungfrun sig besmykker / Med Knyttning, Band och Brääm. Spegel Guds verk 229 (1685). Bellman 6: 153 (1774). — jfr GULD-, PÄRL-BESMYCKA samt MÅNG-, VIDT-BESMYCKAD. — särsk. mer l. mindre bildl.
a) (numera knappast br.) i fråga om andliga gåfvor: pryda. Mig Himlen med sin Nåd besmycker. Columbus Bibl. v. F 1 b (1674). Himlen han bad, att hans ande besmycka / Med fromhet och kraft, men han bad ej om lycka. Zedritz S. skr. 1: 161 (c. 1840).
b) (numera föga br.) med afs. på framställning i tal l. skrift: utsmycka; jfr BEPRYDA 1 d. Besmyckiat, blommerat taal. Lex. Linc. (1640; under phaleratus). När tu predikar för the Lärde .., tå må tu .. thesse Stycker så vthläggia och besmyckia som bäst tu kan. Rudbeckius Luther Cat. 8 (1667). Han .. / Besmyckade ert lof med furstlig tunga. Hagberg Shaksp. 3: 232 (1848; eng. trimm’d up).
c) [jfr motsv. anv. i dan. o. t.] förgylla upp, försköna, bättra på (i sht ngt fult l. föraktligt l. bedrägligt); gifva fagert sken åt; bemantla (se d. o. II a); jfr BESKÖNA, BESKÖNJA, v.1 Eders härlighet .. vill besmycka och bemantla sin orättfärdiga sak. Fryxell Ber. 4: 294 (efter handl. fr. 1598). Läran betäckia och besmyckia the (dvs. falska profeter) medh Gudz namn. O. Martini Pred. B 3 a (1606). At besmyckia then arma Förnufftz gnistan, som effter Syndafallet kan wara qwarleffd i menniskiona. L. P. Gothus Mon. pac. 2 (1628). Vpdichtade och besmyckiade ordh. Lex. Linc. (1640; under compositus). Mer sorgfälliga at förvärfva dygder än at besmycka sina fel. SP 1779, s. 614. Då ni nu med .. Konungens helgade namn vill besmycka alla dessa nedrigheter. Gustaf III Skr. 2: 242 (1788). Dalin (1850). Malmström Hist. 3: 137 (1870). — refl. Muræus 1: 79 (1648). Här vill en Vällust sig med Lyckans Larf besmycka. C. Eldh hos Ehrenadler Tel. 1: 284 (1723).
d) (†) prisa, berömma, rosa; skrytsamt omtala. The Danske .. hafve taget tilfelle till att besmycke sin fromhet och godhet, som the hafve i sinnet emott the Svenske. RA 2: 121 (1565); jfr c. Om i stället at besmycka de forna dagar, en hvar vore sorgfällig at hedra sin egen tid. H. Benzelius Intr. i VetA 1746, s. 6.
2) utgöra prydnad för, smycka, gifva glans åt; jfr BEPRYDA 2. En boning .. / Den tusende blomster besmycka. Bellman 5: 375 (c. 1775). Af demanter besmyckad, / .. Glänste och rodnade jorden. Stagnelius 1: 35 (1817). Rosor små .. / Kommen alla / Att besmycka vårens barm. C. F. Dahlgren S. arb. 3: 153 (1820). De breda streck, / Som .. / .. besmycka pannans midt. Sätherberg Dikt. 1: 110 (1862). — bildl. En af åtskilliga diktade undervärk besmyckad seger. Dalin Hist. 2: 182 (1750); jfr 1 c. Deras sjelfbestånd som ädla hvärf besmycka. Bellman Gell. 1: 121 (1793). — jfr FRUKT-BESMYCKAD.
Spalt B 1595 band 3, 1905